Åh, vilken härlig dag

Det har regnat hela dagen. De senaste dagarna har det varnats för detta regnväder, som skulle dra in och lämna översvämningar efter sig. Jag överraskade mig själv och gick ut på en promenad vid sextiden i morse. Den var kortare än min vanliga promenadväg men jag kom iväg, trots att det regnade. Det är en liten seger.

Redan igår förberedde jag för en regnig dag och såg till att det fanns ingredienser hemma, så att barnen och jag kunde baka. Och bakat har vi gjort.

På förmiddagen bakade jag två omgångar bröd. Det är ett bröd jag har bakat så många gånger att jag sedan länge har tappat räkningen. I receptet står det att degen ska vara kladdig, när den ställs på jäsning. Idag blev båda degarna lite för kladdiga, så det var en ... ja, minst sagt kladdig historia att baka ut dem. Men resultatet blev gott så det var värt besväret.

Sedan fick barnen ta över i köket. De bakade en kladdkaka. Det var första gången jag släppte dem fria. Fast så fria blev de inte. De var jätteduktiga men jag måste öva på att hålla fingrarna borta och inte lägga mig i.

Jag hade tio gamla enkronor kvar, som jag ville bli av med innan de blir ogiltiga vid midnatt, så jag gick och handlade. Vi behövde bland annat något att äta till middag. Jag tänkte också passa på att köpa lite glass att ha till kladdkakan. Jag hade sett att det låg ett glasspaket i frysen men tänkte att det är nog mer eller mindre tomt. Jag kom hem med två paket glass, ett med vanlig vaniljglass och ett med kladdkakeglass (Sia). När jag sedan öppnade glasspaketet, som låg i frysen, visade det sig att det var i stort sett fullt. Nu har vi massor av glass hemma.

På eftermiddagen blev det ännu mer bakat. För 35 år sedan bakade jag vid ett tillfälle ökensand. Strax efter jul/nyår åt jag ökensand hemma hos Jörgen och det var helt fantastiskt goda. Jag kunde verkligen förstå vad kakan fått sitt namn av. Den föll sönder i munnen, som vore den gjord av sand.

Jag läste igenom receptet och såg att smöret inte bara skulle smältas utan även brynas. Hur gör man det? Inte en aning. Bara att pröva sig fram. Först smälte jag smöret men det visade inga tecken på att vilja brynas. Då hällde jag det i en stekpanna och voilá, brynt smör. Sedan skulle det brynta smöret kallna. Det tog en evighet!

Mina ökensandkakor blev goda men de blev inte som de ska. Jag har åtminstone fått stillat min nyfikenhet och vet nu att jag inte ska baka ökensand fler gånger.

I alla pauser som uppstår, när man bakar, har jag stickat. Baka och sticka ... det är ett bra recept på hur en härlig dag ska spenderas.