Köpenhamn Zoo

För någon månad sedan pratade Jörgen och jag om något vi kunde hitta på att göra tillsammans med våra barn. Att åka till Zoo i Köpenhamn var ett tidigt förslag och igår var det dags för resan.

Det är alltid lite spännande att ge sig ut på resa med Skånetrafiken. Går tågen i tid? Går tågen alls? När barnen och jag kom ner till stationen igår, blinkade informationstavlorna för ankommande och avgående tåg som om det vore julafton. Tåg var inställda. Tåg ersattes med bussar. Jag kunde dock ganska snabbt konstatera att vårt tåg inte var inställt och det visade sig också gå i tid. I Hyllie anslöt Jörgen, E och K.

När vi kom till Köpenhamn, visade det sig att det inte var så lätt att hitta någon buss till Zoo. Hållplatsen vi tänkt åka ifrån var inte i bruk på grund av gatuarbeten. Vi började gå mot Zoo, en sträcka på cirka 2,5 km. Ungefär halvvägs kom vi äntligen till en hållplats och efter kanske fem minuters väntan kom en buss.

Det var första gången Gustav och Oskar var på Zoo. Jag har varit där en gång och då var jag max två år gammal, så jag minns inget av det. Jag har mina betänkligheter, när det gäller djurparker, och den känslan förstärktes igår. Det är inga stora utrymmen djuren har till förfogande.

Mina favoriter var schimpanserna. De såg i alla fall ut att ha roligt. Oskar tyckte också om schimpanserna. Han var också glad att få se en tiger. Att få se en isbjörn och giraffer var också läckert. Det vackraste djuret var okapin.

Oskar fick både mig och Jörgen att nästan börja gapskratta vid ett tillfälle. Vi kom till några små sköldpaddor, som simmade i vatten. Oskar lade sig på knä framför dem och satte ihop handflatorna mot varandra. Sedan lade han sig plötsligt framstupa på golvet, fortfarande på knä, som om han tillbad sköldpaddorna. Jag har ingen aning om varför han gjorde så.

Både hos schimpanserna och babianerna konstaterade vi att de har inte särskilt vackra rumpor. Gustav tyckte att det borde minsann växa hår även på babianrumpor. De har ju mycket päls på resten av kroppen. Jörgen konstaterade att den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar. Det stämde onekligen in på babianen vi stod och tittade på.

Till lunch åt de flesta av oss pizza. Jag fick hjärnsläpp och beställde var sin pizza till Gustav och Oskar, när de lätt hade kunnat dela på en. Det blev en hel del pizza över men den tog jag med mig, när vi gick, och så åt barnen den, när vi kom hem.

Efter fem timmar var vi alla ganska möra och det var dags att börja hemfärden. Men först måste det köpas gosedjur. Gustav valde ett lejon och Oskar en flamingo.