Bästa ölet

Öl är gott. Det har jag tyckt sedan jag var liten. Jag fick ibland smaka på mammas och pappas mellanöl till helgmiddagarna. När jag var sju år, var vi på semester i Österrike. En kväll fick servitören i hotellrestaurangen se att jag drack de sista dropparna ur mammas ölglas. Han kom snart tillbaka med ett litet glas, till brädden fyllt, med öl till mig. Jag vill minnas att jag fick lov av mina föräldrar att dricka upp det.

För lite mer än 20 år sedan drack jag Fuller's London Pride för första gången. Det är sedan dess min absoluta favorit, när det gäller öl. I år har jag även upptäckt att det finns en Fuller's ESB på Systembolaget och den är även den mycket god.

Förra julen fick jag ett stort paket i posten. Det kom från min vän, John, som bor i London. Vi har känt varandra i mer än 25 år vid det här laget. I paketet låg diverse godsaker, bland annat en flaska Vintage Ale från Fuller's. Den har stått i hyllan i köket sedan dess och jag har väntat på ett tillfälle att öppna den.

Det tillfället presenterade sig härom veckan, en torsdagskväll, när Jörgen och jag åt kokt potatis, ägg och matjessill till middag. Sådan mat kräver en öl och det var den enda öl jag hade hemma. Den var utsökt god och den passade utmärkt till sillen. (Helt oplanerat kan det inte ha varit att ölet skulle smakas på, eftersom jag hade ställt in flaskan i kylskåpet.)

Jörgen sökte efter den på nätet och den finns att köpa i Fuller's onlinebutik ... till priset £16 per flaska (500 ml). Jag skulle nästan vilja påstå att det är den faktiskt värd!