Karma

... eller Kaosgrannen slår till igen...

Fredag eftermiddag. Arbetsveckan är slut. Jag har tagit itu med veckotvätten. Tvättstugan var bokad klockan 16 och jag var lite nervös, eftersom kaosgrannen skulle avsluta sitt tvättpass just klockan 16. Jag har tidigare i år haft en del dålig erfarenhet av kaosgrannens förmåga att hänga tillbaka tvättstugenyckeln i tid.

Klockan 16, eller någon minut senare, kom jag upp till tvättstugan. Redan på väg uppför trappan visste jag att det inte bådade gott, eftersom jag kunde höra att torkskåpet var igång. I kaosgrannens dörr satt nycklarna i låset. Tvättstugenyckeln satt i tvättstugedörrens lås.

Jag ringde på hos kaosgrannen för att fråga om han var färdig i tvättstugan, för att säga till honom att han hade glömt sina nycklar i låset ... och för att säga att han kunde ha sin tvätt kvar i torkskåpet under den timme det tar för min första tvätt att bli klar. Han blev lite förvånad men tacksam för mitt erbjudande och vi var överens om att han skulle tömma torkskåpet och hänga tillbaka tvättstugenyckeln inom en timme.

Klockan 17 gick jag upp till tvättstugan igen. Jag kunde knappt tro mina öron, när jag hörde att torkskåpet fortfarande var igång. Nyckeln hängde inte där den ska. Jag ringde på hos kaosgrannen och han öppnade inte!

Jag har inte direkt någon starkare relation till begreppet karma men eftermiddagens händelse har knappast stärkt karmas aktier hos mig.

Hur gick det med min tvätt då? Jo, en halvtimme senare gjorde jag ett nytt försök att ringa på hos grannen. Den här gången öppnade han och ursäktade sig med att han hade somnat. Jag fann det bäst att inte säga något alls, eftersom jag omöjligt kunde säga det som snurrade runt i mina tankar.