Backöron

- Man kan gå baklänges om man har backöron.

Livet bär med sig många lärdomar och ovanstående fick maken lära sig, när Gustav gick baklänges till förskolan i morse. På sistone har Gustav varit mycket intresserad av bilars backspeglar och det kanske kan vara en förklaring till morgonens reflektion.

Hur tänker man...

... när man i morgonens rusningstrafik tänker korsa en starkt trafikerad gata i centrala Malmö med sitt lilla, lilla barn på en trehjuling utan att använda sig av ett övergångsställe?

Barnet hade cykelhjälm, så plus för det, men ändå...

Och det är ganska långt mellan övergångsställena just där, men ändå...

Vattenfall - en beskrivning

- Någon har tagit sönder havet och nu rinner det nerför backen mellan allt gräset.

Gustav, 5 år.

Rekognosering inför midsommar

På midsommarafton planerar vi att åka till Hardeberga och ta med oss en midsommarlunch. Idag på eftermiddagen åkte vi dit för att rekognosera lite och se om det är en bra plats för lunch i det gröna. Till min förvåning såg vi ett rapsfält i full blom. Det är ett par veckor sedan rapsen blommade över.

Barnen gillar verkligen att vara ute i naturen. Oskar klarar av att ta sig fram för egen maskin riktigt bra. Det är klart, några vurpor blev det allt. Vi tittade på fibblor, både i blom och överblommade, och ljung. Det fanns myror som gick upp och nerför ekstammar.

Är vädret bara fint på fredag så kommer vi att få en fin midsommarlunch. Idag blåste det en del men det var inte kallt. Kanske kommer vi att få sällskap av hästar. Tre hästar gick och betade på den här kullen idag på eftermiddagen. Oskar tyckte att de var mycket spännande.

LEGO för hela slanten

Igår kom maken hem med ett efterlängtat paket till Gustav. Det var ett stort paket och först visste Gustav inte vad det var. Men så skakade han på det och det skramlade och rasslade om det.

- Min borg! 

Gustav förstod meddetsamma att det var LEGOborgen som han önskat sig. Det har inte varit lätt att få tag på den. Det verkar som om den inte ska säljas mer så den är slut i alla butiker i närområdet och även online. Men maken hittade den på Tradera och slog till.

Sedan igår kväll har vi byggt på denna borg. Riktigt roligt är det, tycker både Gustav och jag. Han är ganska självgående och kollar i beskrivningen och sätter ihop bit för bit. Ibland blir det lite svårt och hjälp efterfrågas. Jag ser till att Oskar inte försnillar några bitar. Det finns fortfarande en del kvar att bygga.

Din jobbvän har sprättat sönder gubbarna!

För ett tag sedan lånade jag ut Gustavs LEGOgubbar till en kollega på jobbet. De skulle få vara med i en filminspelning. Gustav har inte saknat dem. Eller rättare sagt, han saknade inte dem förrän i söndags. Sedan dess har han frågat efter dem åtminstone någon gång varje dag och i söndags tyckte han att jag skulle åka till jobbet och hämta hem dem.

Idag hade jag med mig lådan med gubbar hem. När Gustav fick syn på den, stod den på bänken i köket. Gustav tittade i lådan och sedan sade han:

- Din jobbvän har sprättat sönder alla gubbarna!

Och så kan det vara. Gubbarna har nog fått nya kombinationer av underkroppar, överkroppar, huvuden och huvudbonader/hår. Men i ärlighetens namn så levererades många gubbar även sönderdelade till filminspelningen. Jag mer eller mindre "dammsög" huset på figurer och tillbehör inför utlåningen. I lådan med LEGO, som maken hade som barn, hittade jag många gubbar som inte satt ihop ... ja, de var alltså söndersprättade.

Det blev i alla fall ett kärt återseende. Gustav plockade med sina gubbar och levererade små kommentarer i stil med:

- De här fick jag på min födelsedag.

och

- De här kom med julkalendern.

Medan jag skriver detta, tittar en LEGOgubbe i mitt hår med hjälp av ett förstoringsglas. Det finns tydligen bakterier där.

Jag är lite fascinerad över att LEGOgubbarna faktiskt verkar betyda så mycket för Gustav. Han har hittills inte varit så bunden till saker. Jo, Illis förstås. Jag tror att det är bra att man får känna att man saknar något ibland. Det sätter lite perspektiv på tillvaron.

Åtta

-Åtta ... mamma ... Åtta ... mamma.

Så  säger Oskar, när han och jag tittar oss i badrumsspegeln samtidigt som han pekar på sig själv och sedan på mig. Nu är det väl inte så att han tycker sig heta Åtta men det är det närmaste Oskar han någonsin varit. De senaste månaderna har han sagt "min" om sin egen spegelbild.

Nationaldag idag. Ledigt från jobbet. Det innebär dock inte att jag har ledigt från jobb. Jag har ett berg av rättning att ta mig igenom och sedan ska slutbetyg sättas. Men jag har redan hunnit jobba undan en del så det känns faktiskt helt okej.

Maken ska ta med sig femåringen till Helsingborg för att vara flytthjälp. Det blir även ett besök på BR för att titta på en LEGO-borg, som femåringen har önskat som belöning för en viss framgång. Vi brukar inte använda oss av mutor och belöningar men just i det här fallet så kändes det som att det var på sin plats.

Jag ska lite senare idag ta en paus från rättandet och ta med mig tvååringen in till Lund. Vi ska svänga förbi mamma och ta med oss henne och J till Nova. Jag M-Å-S-T-E hitta en topp/blus att ha på mig på studenten på fredag och avslutningen nästa torsdag.

Bäst i dagens tidning

Vi har morgontidning tre dagar i veckan, fredag till söndag. Då kommer Sydsvenskan i brevlådan. Mittuppslaget i dagens A-del utgjordes av en stor bild. Den föreställde ett barn, omkring ett år gammal (min gissning), som sitter i diskhon i ett lagom stökigt kök. Till bilden hör en bildtext med rubriken Världen kan vänta:

En av gårdagens stora nyheter var att USA:s rymdstyrelse Nasa upptäckt att vår galax Vintergatan kommer att kollidera med Andromedagalaxen, vår närmaste granne i universum. Det händer om fyra miljarder år. En annan nyhet var att en person i Trelleborg fått böter för att han blev vansinnig över att han inte fick besiktiga bilen när han kom för sent, hotade besiktningsmannen och vrålade: "Jag är läkare, jag är miljonär!" Lena Hansson i diskhon hade liksom fullt sjå ändå. Tids nog tar hon itu med världen.

Summering av dagen - so far...

Energinivåer tycks vara på topp idag. Klockan är halv elva på förmiddagen och det känns som om jag/vi redan har hunnit med ett dagsverke.

Jag vaknade kvart över fem i morse och låg och läste i en knapp halvtimme innan jag bestämde mig för att gå upp. Redan igår kväll hade jag bestämt mig för att jag skulle gå ut och gå idag på morgonen. Och när morgonen dessutom var ganska fin - solsken mellan förvisso mörka moln - så var det inte svårt att fullfölja den tanken. Jag hade lagt min Forerunner 405 på laddning igår och den fick följa med mig ut och hålla reda på hur långt och hur länge jag gick (3 km och 30 minuter). Det var riktigt skönt att komma iväg.

Sedan har morgonen och förmiddagen rullat på. Efter frukost tog maken och jag itu med städningen. Två timmar senare är dammsugning av hela huset avklarat. Ett av badrummen är städat. Golven på bottenvåningen är tvättade. Vi har plockat undan alla barnens leksaker och de är mer eller mindre på sina rätta platser. Veckans tvätt är ihopvikt och undanplockad.

Nu känns det som om vi med gott samvete kan lägga upp fötterna en stund och bara andas.

Presenttips

Så här på lördagsmorgonen sitter jag och läser i olika bloggar. Hos Bokhora hittade jag ett intressant presenttips för lärare.

Skribenten, som är lärare i en avgångsklass på gymnasiet, har köpt Toni Morrisons Home och en anteckningsbok till sina elever. Inte en bok till varje elev utan ett enda exemplar. Tanken är att boken ska vandra från elev till elev och sedan, så småningom, komma tillbaka till läraren. Anteckningsboken är till för att eleverna ska kunna skriva något om boken om/när de har läst den.

Suverän idé, tycker jag!