Två sjalar

Under årets första halvår har jag stickat två sjalar. Egentligen är det fyra men den första har jag redan skrivit om och den andra är så nyfärdig att jag inte har varken spänt upp den eller fotograferat den än.

Det var redan i december förra året, som jag gav mig i kast med att sticka en Dreambird. Den är stickad i garnet DROPs Baby Merino och stickor 3,5 mm. Jag gjorde 20 fjädrar. Jag köpte fyra nystan av basfärgen och om jag minns rätt så blev det ungefär ett halv nystan över. Av de andra färgerna gick det åt ett halvt nystan vardera.

Sedan länge har jag varit mycket förtjust i ett Zauberball-garn. Färgerna i det påminner mig om blommande äppelträd och jag har under en tid sett framför mig att det skulle vara ett utmärkt garn att sticka en Pyttipanna av. Det gick åt ett knappt nystan till min sjal. Jag stickade 41 uddar. Vilken storlek på stickor jag använde har jag inte antecknat. Jag antar dock att jag använde samma storlek, nämligen 5 mm, som det står att läsa om i Garnomera-bloggen.

Lekplats i repris

Idag för ett år sedan, gick vi till den stora lekplatsen på Linero för första gången. När vi vaknade i morse och dagen inte hade några direkta planer, föreslog jag barnen att vi skulle gå dit igen.

Det har varit en alldeles fantastisk sommardag. Solen har strålat från en blå himmel, emellanåt har det inte synts minsta lilla moln. Värmen har kommit och de ska bli varmare dagarna framöver. Var sin flaska med vatten packades därför inför vår lilla utflykt.

Det är nästan konstigt att tänka sig att där Östra Linero idag ligger var det för tjugo år sedan åkermark, Det byggs fortfarande nya hus och Oskar tycker att det är så spännande att se alla lyftkranar. Idag var det dock en skylift som han fann mest fascinerande.

Det fullkomligt kryllade av barn på lekplatsen. Jag gissar att det var ett fritidshem, som hade kommit dit. De hade med sig en grill för att fixa lunch till alla barnen. Det var en riktigt smart grej. De hade tagit ett underrede till en gammal barnvagn och på det hade de fäst grillen, en sådan där som ser ut som en halv tunna. Riktigt smart.

Gustav och Oskar lekte i närmare en timme. En del av den stora träkonstruktionen är formad som en båt och jag behöver väl knappast säga att det snabbt blev deras Titanic. Jag försökte förgäves hitta en skuggig plats för att sitta och läsa. Det lyckades alltså inte och nu ikväll är jag ilsket röd där halsen övergår i höger axel.

När det var dags att gå hem, tog vi vägen om mormor. Vi passerade en annan lekplats, där det fanns ett klätternät, Varken Gustav eller Oskar tycker om det här med att klättra. Gustav berättade att han inte tycker om höjder. Han klättrade så högt han kände sig bekväm med och stannade. Jag frågade om han kunde tänka sig att klättra "ett steg" till. Jag tänkte att det är bra att utmana sig själv. Och det gjorde Gustav men sedan hade han fått nog.


Hos mormor åt Oskar ost och Gustav åt kalkon och därefter gick vi hem och fixade lunch.

Läsdagbok 2:a kvartalet 2015

April

• The small bachelor av P G Wodehouse
• Sad cypress av Agatha Christie
• Harry Potter och Hemligheternas kammare av J K Rowling (orig. titel: Harry Potter and the Chamber of Secrets)
• Human Universe av Brian Cox & Andrew Cohen
• Tam tiggarpojken av Jo Salmson
• Tams svåra prov av Jo Salmson
• The Heroin Diaries : A year in the life of a shattered rockstar av Nikki Sixx with Ian Gittins
• While the light lasts av Agatha Christie

Maj

• Stiff upper lip, Jeeves! av P G Wodehouse
• Den stumma flickan av Hjorth & Rosenfeldt
• Jakten på Tam av Jo Salmson
• Tam i drakarnas stad av Jo Salmson
• Tam och drakupproret av Jo Salmson
• Tam och nydraken av Jo Salmson
• Jeeves and the feudal spirit av P G Wodehouse

Juni

• Death on the Nile av Agatha Christie
• The pleasure of finding things out av Richard P Feynman
• Det lilla huset på prärien av Laura Ingalls Wilder (orig. titel: Little house on the prairie)
• This is where I leave you av Jonathan Tropper
• Hur universum fick sina fläckar : Anteckningar om alltings ändlighet av Janna Levin (orig. titel: How the universe got its spots : Diary of a finite time in a finite space)

Niondelar vid frukosten

Det började med fjärdedelar. Gustav ville ha en fjärdedels fralla i stället för en halv. När han hade ätit en stund, höll han upp det som var kvar och sade:

- Det här kanske är en niondel.

Då kunde jag inte låta bli att fråga vilket som är störst, en fjärdedel eller en niondel.

- En fjärdedel är störst, sade Gustav. Jag frågade hur han vet det och då fortsatte han: Om jag delar bullen i fyra delar så är de större än om jag delar bullen i nio delar.

Jag frågade Gustav om alla niondelar är lika stora.

- Nej, svarade Gustav. Om jag delar en liten kaka i nio delar, så är de mindre än om jag delar en stor pannkaka i nio delar.

Sommardag på Österlen

Vissa dagar blir bara så bra! Personer, upplevelser och väder samarbetar på bästa sätt och minnen för livet skapas. Igår var en sådan dag.

Min pappa och hans svåger Stig har i några månader planerat en sammankomst med mina kusiner Monika och Marie-Louise med respektive - middag och övernattning på Österlen. När pappa berättade om detta, frågade jag honom om jag och barnen skulle köra ut till dem under dag 2. Det vore så roligt att träffa alla. Pappa tyckte att det var en bra idé.

Tidigare i veckan sade väderprognoserna att vädret inte skulle vara särskilt sommarlikt under torsdagen och fredagen men som genom ett under bestämde vädergudarna att ändra sig och bjöd på strålande väder! Solsken, blå himmel med vita moln, blåsigt, lagom varmt.

Pappa och Stig hade inte sagt något till de andra om att vi skulle komma, så det blev en överraskning, när vi dök upp på Torsborgs Gård, där de hade övernattat, strax före klockan 10. Barnen var lite avvaktande till att börja med men jag tycker att de ganska snabbt gav sig in i samtal med sina släktingar.

Efter ungefär en halvtimmes catching up, körde vi i karavan in till Simrishamn, där vi parkerade utanför turistbyrån i hamnen. Pappa tog reda på var vi kunde hitta ett konditori eller flera för inköp av fikabröd. Det blev en skön liten promenad genom vackra Simrishamn. Oskar fick syn på en båt i hamnen och han blev mycket förtjust i den. Han återkom till att prata om den under hela dagen. Han skulle rita den. Han skulle köpa den. Han skulle köra den. På vägen hem lät han Gustav och mig välja vilka uppdrag vi ville ha på båten.

Tanken var att vi skulle åka ut till Stenshuvud och fika där men utanför turistbyrån i Simrishamn fanns det bord i ett soligt, och inte så blåsigt, läge, så vi ändrade våra planer och fikade där i stället. Sedan blev det karavanfärd till Stenshuvud. Skåne är så vackert. Vi körde förbi äppelodlingar. Emellanåt skymtade det mörkblå havet. Solen sken. Himlen var blå. Vita molntussar. En riktig Life is beautiful-dag.

När vi kom till Stenshuvud nationalpark hamnade vi nere vid stranden i stället för uppe på något av huvudena. För att komma till stranden passerade vi genom härlig grönska och förbi en orkidéäng. Oskar ville bada, när han såg stranden. Det spelade ingen roll att vi inte hade varken badkläder eller handduk med oss. Han ville bada! Han gick med på att vänta tills morfar och Stig och deras gäster hade åkt vidare till nästa på punkt på agendan. Vi följde med de andra till parkeringen för att säga hej då där. På vägen såg Oskar en död "mördarsnigel" (troligen någon annan sorts snigel men Oskar och Gustav har bestämt att alla sniglar är mördarsniglar) och han blev alldeles förtvivlad.

Vi vinkade av de andra och gick sedan tillbaka till stranden. Vattnet var kallt, väldigt kallt, konstaterade Oskar. Han skalade av sig byxor, strumpor och skor och gick omkring i strandkanten. Det fanns runda, lena stenar som han kastade i vattnet. Efter lite övertalning, tog Gustav av sig skor och strumpor och rullade upp byxbenen för att göra Oskar sällskap. Barnen valde var sin sten att ta med sig hem - lyckostenar.

Oskar var svårövertalad att lämna stranden ... men samtidigt lockade tanken på glass vid Stenshuvud Naturum. Efter glassen gav vi oss iväg upp på Stenshuvud. Det var uppför, uppför, uppför, återigen i ljuvlig grönska. Precis innan krönet, gick vi förbi en informationsskylt, som berättade att det har funnits en fornborg på Stenshuvud.

Så styrde vi kosan hemåt, mycket nöjda med dagen. Det blev ett snabbt matstopp i Simrishamn. I bilen på väg hem satt barnen i baksätet och pratade med varandra non-stop. Det är så roligt att lyssna på deras samtal. Bara det att de kan sitta och prata med varandra i en timmes tid, berätta för varandra, diskutera och argumentera, det tycker jag är fantastiskt.

Arbetsdagens musikinramning

Den sista låten jag hörde på radion i morse, innan jag parkerade bilen, var Highway to hell. När arbetsdagen var slut och jag påbörjade färden hemåt, spelades Stairway to heaven på radion.

Jag tycker om mitt arbete. Jag tycker om det mycket. Men idag har jag befunnit mig i pappershelvetet! Jag har sorterat alla prov, laborationsrapporter, inlämningsuppgifter etc, som mina elever har gjort det här året. Jag har samlat varje elevs arbeten i separata högar, som jag satt ihop med gem. Mina sjuors resultat har jag för in i en matris, som ska följa med dem under alla tre åren av högstadiefysik. Tanken är att betygsättningen ska bli lättare att göra.

Klockan 15.05 gick jag ut från jobbet. Sommarledigheten började och det är ju nästan lite himmelslikt.

Allt det vackra

För ett par veckor sedan, när rapsfälten plötsligt bleknat över en helg, tänkte jag att nu var det slut på allt det vackra, nu dröjer det ett helt år tills nästa ljuvliga försommartid.

Men då hade jag glömt LUPINERNA! Hur kan man glömma lupiner?!? Jag får stålsätta mig på vägen hem från jobbet för att inte tvärnita bilen och fotografera lupinernas vita, rosa och lila underbara uppenbarelse.

Lördagen den 13 juni 2015...

... var en sådan dag, då jag till slut inte ville höra en enda nyhet till.

Det började redan på morgonen. Jag vaknade tidigt, redan klockan halv sex, och satte på radion. Nästan meddetsamma fick jag höra att den 17-åriga flicka, som hade varit försvunnen i fem dagar i närheten av Kinnekulle, hade hittats död. Så dags på morgonen var det inte bekräftat att det var hennes kropp som hittats men den bekräftelsen kom framåt förmiddagen. Tre personer var anhållna, två män misstänkta för mord och en kvinna för grovt skyddande av brottsling.

Jag vet inte vad det är som gör att vissa försvinnanden berör mer än andra men just det här gick på djupet. En 17-årig flicka som ska åka hem från sitt sommarjobb och som bara försvinner. Det händer i en del av Sverige som ser ut som en idyll under den vackraste tiden på året och det sker bara dagar innan sommarlovet börjar. Det är många saker som samspelar för att sedan göra intryck. Under veckan som gått, fick jag också känslan att polisen var förhoppningsfull om att hitta henne vid liv men det kanske bara var en illusion. När så verkligheten hann ikapp, blev fallet tungt.

Att titta på TV4s morgonprogram var en bisarr upplevelse. Nyheterna vid varje heltimme dominerades av den hittade döda flickan. Resten av programtiden ägnades åt bröllopsyra. Det var svårt att få ihop de två bitarna. Jag tror även att programledarna tyckte det.

På förmiddagen hörde jag nyheten om att en bil hade exploderat i Göteborg på fredagskvällen och att det troligtvis rörde sig om en bilbomb. I bilen färdades tre vuxna samt en fyraårig flicka. Alla omkom. Där någonstans kände jag att det räckte med nyheter för dagen med det är svårt att undvika dem.

På eftermiddagen gifte sig Prins Carl Philip med sin Sofia och det får väl räknas som en god nyhet. De såg glada och avslappnade ut på sin stora dag. Salem Al Fakir sjöng Coldplays Fix You alldeles utmärkt under vigselakten. Och uttåget ur kyrkan till en rockigt framförd gospel, Joyful Joyful, var rent ut sagt skithäftigt!

Det var många tankar som for genom huvudet igår. Skolåret är i stort sett över. Eleverna gick hem på sommarlov i fredags. Jag är trött och ser fram emot en lång ledighet. Den mentala tröttheten gör att känslorna svänger häftigare. Det var svårt att somna. Jag satt uppe och lyssnade på musik och slötittade på mitt Facebook- och Twitterflöde.

Plötsligt dök nyheten om att Magnus Härenstam har gått bort, 73 år gammal, upp. Magnus Härenstam var en så stor del av barndomen genom Fem myror är fler än fyra elefanter, ett genialiskt barnprogram. Nu är de borta alla tre - Magnus, Brasse och Eva.

Klockan hann bli en bra bit över midnatt, innan jag kom i säng. Det sista jag såg, innan jag stängde av datorn, var att en tvååring hade blivit påkörd av en glassbil och hade avlidit. Som sagt, gårdagen var en sådan dag då jag kände att det fick vara nog med nyheter.

Och idag har livet fortsatt sin gilla gång. Under gårdagen var det människor som förlorade nära och kära, de flesta utan min vetskap eftersom deras förlust inte slogs upp i media, och mitt och barnens liv går vidare som om inget har hänt.

Jobb i Ystad

Vissa arbetsdagar är annorlunda. En sådan dag var det idag. Niorna skulle avsluta sin grundskoletid med femkamp på skolan. Sjuor och åttor fick spendera dagen på annan plats. Min kollega, A, föreslog för flera månader sedan att vi skulle åka till Ystad och segla. Så det gjorde vi.

Dagen började mulen men, som tur var, inte kall. Det ändrades efter lunch då solen bröt igenom molnen ordentligt och det blev en riktigt härlig dag.

A tog med sig eleverna ut i båten i grupper på fyra eller fem elever. När den första gruppen kom tillbaka efter sin tur, satte de igång grillen och fixade lunch åt oss alla. Det blev en härlig dag i solen.

Det känns på sätt och vis lite sorgligt att sommarlovet är här och jag inte får träffa mina elever på nästan två månader. Samtidigt ska det bli jätteskönt med en lång ledighet.

Malmö Live...

... eller Malmhattan, som det tydligen också kallas.Vad än det heter, var jag där på en guidad tur idag med mina föräldrar och J. Gammalt och nytt blandas, liksom privat och offentligt. Det var ett mäktigt komplex - konserthusdelen i rött, kongressdelen i gult och så det vita hotellet.

Fyrkantigt och räta linjer, så kan det hela sammanfattas, både inomhus och utomhus. Inne och ute blandas, det också. Keramikfasaderna går att hitta även inne i komplexet.

Där utomhusfasaden inte fortsätter på insidan är väggarna gjorda av betong. De ser inte ut som betong utan som trä. Golv, trappor och hela konsertsalen är gjorda av ljus ek.

Det är ett imponerande bygge, som naturligtvis har kostat en hel massa pengar. Återstår att se om det blir en succé.

En annan intressant skapelse, alldeles i närheten av Malmö Live, är World Maritime Universitys nya hemvist. Det gamla tullhuset har fått en tillbyggnad, som heter Urbana Hängslen.