Jag hämtade barnen på förskolan vid halv fyra i eftermiddags. Det fina vårvädret hade blivit lite gråare men det gick alldeles utmärkt att lämna vinterkappan hemma och bara ta på sig en kavaj. Nu har jag bara ett par minuters promenad till förskolan. Hade det varit längre, så hade kavajen inte varit tillräcklig som ytterplagg.
När vi kom hem, dröjde det inte länge förrän maken körde upp framför huset. Vi gjorde en deal, han och jag. Om han körde min bil till macken och såg till att den blev tvättad (jag hatar biltvättar!) så skulle jag börja laga middagen (jag gillar inte att laga mat men valet mellan matlagning och biltvätt är lätt att göra).
När kycklingfiléerna stod i ugnen, plockade jag fram noppor till Oskar och pärlplattor med pärlor till Gustav. Bara ett par minuter efter att vi hade slagit oss ner vid köksbordet med vårt pyssel, kom grannpojken och frågade om Gustav ville komma hem till honom och leka. Det ville Gustav och försvann iväg så fort benen bar honom.
När middagen var färdig, hjälpte Oskar mig att duka. Han visade med all önskvärd tydlighet att han inte ville sitta i sin höga barnstol genom att knuffa bort den från bordet och i stället ställa pappas stol på sin plats.
