... när jag hör en nybliven förälder prata om den nya, lilla bebisen. Det sker, när det är bästa kompisen som berättar, när det är arbetskollegan ... eller, som idag, när det är en prins på TV som berättar. Det berör. Det väcker minnen och känslor om hur ofantligt stort det är att bli förälder, att vara förälder!
Så jag blev både rörd och berörd, när jag tittade på nyheterna klockan sju i morse för att se prins Daniel hålla en kort presskonferens. Han berättade att kl 4:26 i morse föddes en flicka, som var 51 cm och som vägde 3280 g.
Daniels känslor var "all over the place" under presskonferensen, sade han själv, och det är ju precis så det är, när man är nybliven förälder. Det är ju alldeles överväldigande. Och han måste lämna bebisbubblan med den nyfödda prinsessan och hennes mamma, kronprinsessan Victoria, och ge sig iväg för att möta den samlade pressen bara timmar efter att förlossningen var över.
Jag har lite svårt för monarkin även om jag inte har kommit dithän att jag tycker att den ska avskaffas. Det är inte rätt att statschefsämbetet går i arv. Så ska det inte vara i en demokrati. Utöver det tycker jag nästan synd om dem som föds in i en förutbestämd livsbana. Och en dag som denna så funderar jag lite över det här med människors jämlikhet och minns George Orwells Djurfarmen, där man kan läsa Alla djur är jämlika, men några är jämlikare än andra. Då tänker jag bland annat på den överläkare på Karolinska, som inte har lämnat Stockholm sedan årsskiftet för att kunna vara på plats, när det var dags för den nya tronarvingen att födas.
Men bortsett från det, en dag som denna, gläds jag med ett alldeles nyblivet föräldrapar som har något alldeles fantastiskt framför sig ... livet tillsammans med barnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar