Gose is MIA

Barnen började morgonen med att leka kurragömma med alla sina gosedjur. Om jag förstår det hela rätt, så gick det ut på att de gömde gosedjuren för varandra på olika ställen här hemma. Så småningom gick jag upp för att göra frukost. När jag stod i köket, kom Gustav och sa:

- Mamma, jag har ritat en bild på vad som har hänt här idag på morgonen.

Jag följde med honom ut i vardagsrummet och på soffbordet låg en teckning. Oskars gosekanin, Gose, hade dött. Jag trodde först att det var en lek men förstod att så inte var fallet, när Oskar brast i häftig gråt. Han visade mig hur han under leken hade gömt Gose översta lådan i köket.

Han behövde inte säga mer. Jag förstod vad som hade hänt. Den lådan saknar bakstycke. Alltså hade Gose fallit ner bakom alla lådorna, var min slutsats. Jag försökte lyfta ut den översta lådan, så där som man gör: drar ut den fullt, lyfter lite uppåt ... men den tänkte inte alls lossna.

Då skickade jag ett nödmeddelande till Jörgen på Messenger. När han förstod att lådan inte ville göra som jag ville, ringde han till mig. Sedan följde ett samtal, där han beskrev olika sätt på vilka lådan kunde vara fastsatt. Det var knappar och fjädrar och jag vet inte allt. Inget av detta fanns på min låda. Jag fotograferade och skickade bilder. Till slut hittade jag en lite plastgrunka på insidan av fronten och den visade sig vara lösningen.

Fram med skruvmejsel och bort med lådans front. Sedan kunde jag låta lådan glida av medarna (heter det så?) och så tittade jag in och förväntade mig att hitta Gose.

Men Gose var inte där!!!

Jörgen frågade mig, om jag var säker på att barnen inte skämtade med mig. I det ögonblicket började jag fundera på, om han kanske kunde ha rätt. Å andra sidan, Oskars hjärtskärande gråt ... så bra skådespelare är han inte.

Jag började dra ut andra lådor i köket. Jag tittade i alla skåp. Och så tittade jag i en kartong, som står under köksbordet. Och där låg Gose!!! Jag skrattade så att jag grät. Det var länge sedan jag skrattade så gott.

Nu är ordningen återställd i köket. Hela den här cirkusen förde med sig att jag fick städat bakom lådorna. Där låg en massa smulor. Dessutom hittade jag en kniv och en osthyvel, som måste tillhöra den förre ägaren.

Och Gose? Han ligger fortfarande i kartongen under köksbordet ... och det tänker jag inte tala om för barnen!

I ran a mile...

... down memory lane. Helt oplanerat. Jag höll på att tömma skänken i vardagsrummet för att göra plats för barnens spel, kritor, pennor, pysselsaker med mera. Och så låg de bara där! Mina gamla skolkataloger, som jag var så övertygad att jag hade kastat. Men det hade jag visst inte gjort...

Från S:t Petri (gymnasiet):

N1A (1986/87)

N3A (1988/89)

Från Slottsstadens skola (högstadiet):

7e (1983/84)

8e (1984/85)

7e (1985/86)

Och så lite bonus:

Min brors klass i år 7 (1985/86)

Min brors klass, år 1 i gymnasiet (1988/89)

Jörgens klass, år 9 (1983/84)

Och så hittade jag det här gamla fotot på Gustav:

Hösten 2009

Jag hittade också gamla urklipp, som jag gissar är från sent 1990-tal och tidigt 2000-tal. Jag försökte komma fram till vilken klädstil jag gillade:

Ärligt talat, jag vill fortfarande klä mig så. Kanske dags att ta itu med det nu och inte låta ytterligare 15-20 år gå...

Varm korv med...

... bröd, ketchup och rostad lök ... usch, inte alls gott! Oskar åt inte upp sin andra korv vid lunchen, så jag offrade mig och plågade i mig det söta eländet.

I övrigt städar vi idag. Och målar naglarna. Ljusblå. Oskar och jag. Det är ju fotboll i morgon.

Sommar och sol

Det har inte varit så mycket bevänt med solsken den här sommar. Ingen direkt sommarvärme heller, för den delen. Men igår sken solen från en blå himmel och sommaren visade sig från sin bästa sida även om vinden inte kunde hålla sig borta. Barnen och jag körde ut på Österlen för att hälsa på min kollega Josefin, som bor i Ekeröd.

När vi kom dit, åt vi lunch med Josefin och hennes dotter V. Efter maten gick vi ut i trädgården och där var vi hela eftermiddagen. Barnen, som inte kände varandra sedan tidigare, hade mycket roligt tillsammans. Exakt vad de lekte vet jag inte, eftersom Josefin och jag satt och pratade med varandra. Något med tjuv och polis bör det ha varit, eftersom de låste in varandra i hundgården stup i kvarten.

Det gungades en del och vi tittade på och matade guldfiskarna i dammen.

Det är en fantastiskt fin trädgård att leka i med lekstuga, flera olika sorters gungor, sandlåda, gungbräda och en klättervägg ... och så massor av yta att springa runt på.

Det lektes även med mekano inomhus. Gustav byggde en robot, som fick namnet Paradis, och den lekte Oskar med.

Innan vi körde hemåt, blev det middag. Hamburgare på grillen och det visade sig att brödet jag hade haft med mig är alldeles utmärkt som hamburgerbröd. Det är ett bröd, som jag har bakat nu och då i säkert 20 års tid, men det har inte slagit mig att det skulle kunna funka till hamburgare ... men det gör det!


Oskar somnade i bilen på vägen hem men hade inga problem att somna, när det var dags att gå och lägga sig. I morse sov han till strax efter klockan sju, vilket är länge, så jag gissar att han blev trött igår.

Idag är ordningen återställd vädermässigt. Det regnar. Men det är inte kallt. Jag har varit hos optikern för att göra en synundersökning och beställa glasögonen. Valet stod mellan progressiva glas och läsglasögon. Optikern tyckte att det mycket väl kan räcka med läsglasögon i nuläget, baserat på mitt synfel samt hur jag beskriver hur jag upplever att jag ser. Han sade att när jag har tröttnat på att leta efter mina läsglasögon, då är det dags för progressiva glas.

Jag har bakat släta vetebullar (söta). Josefin bjöd på sådana till mellis igår och det är ju alldeles utmärkt att ha med sig bullar och frukt, när man åker på utflykt. Så nu har jag sett till att det finns även den typen av bullar i frysen.

Mitt pysselprojekt fortskrider och det ska bli spännande att se hur det blir, när det är färdigt...

Stäng av datorn

När jag ber barnen att stänga av datorn och TVn, som de enbart använder för att titta på Youtube, följer den kommande halvtimmen ett numera välkänt mönster.

1. Jag måste säga till minst en gång till att dator/TV ska stängas av.

2. Oskar uttalar hur tråååååkigt han har. Gustav sätter sig, efter min uppmaning, och läser en stund.

3. Barnen kommer överens om något att göra. Detta slutar oftast i gnabb, eftersom de fortfarande är missnöjda med att inte få sitta vid datorn/framför TVn.

4. Gnabbet upphör och de pratar, retas och tetas med varandra en stund. Det låter som om de har kul men de kan lika gärna gå varandra på nerverna.

5. Lugnet lägger sig. De ha kommit på vad de ska göra. Idag leker Oskar med dinosaurier och savannens djur medan Gustav ritar.

Barnen säger...

Lyckan, när äldsta barnet får känna hur underbart det är att läsa:

- Mamma, jag läste från kapitel 15 till kapitel 26 i min bok, säger Gustav. Jag ville verkligen veta vad som skulle hända.


Yngsta barnet ger sin syn på vad jag ska ha på mig:

- Vad ska jag ha på mig idag, Oskar?
- En klänning. Då är du fin.

Han har aldrig sett mig i klänning, så jag vet inte hur han har kommit till den slutsatsen.

Tvärnit

Upp som en sol, ner som en pannkaka...

Igår kväll satte jag mig för att ta itu med del två av kursen om relativitetsteori. Jag kan väl inte påstå att jag kände mig full av tillförsikt även om jag klarat det första slutprovet relativt smärtfritt.

Efter en dust med lorentztransformation känner jag mest lust att ge upp, lägga av, inte se åt relativitetsteori igen. Det jag läser skulle lika gärna kunna vara skrivet på kinesiska.

Med en god natts sömn och en mycket trevlig dag mellan mig och gårdagens tvärnit känns det ändå som om jag ska ge kursen en chans igen. Hjärnan bearbetar i det tysta och jag vet nu hur jag ska angripa obegripligheterna för att försöka förstå dem.

Jag läser...

... en sommarfysikkurs, som heter "Inledande relativitetsteori". Så rolig. Så intressant. Så frustrerande utmanande!

Jag har ägnat veckan som gick till den första av kursens tre delar. Det har handlat om

• Relativitet och klassisk mekanik
• Ljushastigheten och
• Relativ samtidighet

Jag har bekantat mig med begrepp som

• Inertialsystem
• Galileitransformation
• Rumtidsdiagram
• Invarianter
• Brott mot galileiinvarians
• Lorentzfaktorn
• Tidsdilatation
• Längdkontraktion
• Synkronisering av klockor

Idag gav jag mig i kast med det första av tre slutprov. Åtta frågor som skulle besvaras. Tidsbegränsningen var 120 minuter ... men man kan göra provet ett obegränsat antal gånger. Fem av frågorna löste jag. Det tog tid men det blev rätt svar. Den sjunde frågan fick jag också rätt på men den sista frågan gäckade mig länge.

Det var intressant att inse hur mycket jag lärde mig på att göra fel och att sedan, efter mycket funderande och prövande, faktiskt komma fram till det rätta svaret.

Ett år kvar

Vi har firat födelsedag i veckan som gick. Jörgen fyllde år i tordags. Födelsedagen firades hemma tillsammans med E och K.

Det blev grillat med klyftpotatis och tzatziki. Efter maten bakade E (med lite handräckning från mig) en kladdkaka, som vi åt med jordgubbar. Mums! Kvällen avslutades med att Jörgen, E och jag spelade UNO och Hjärter.

Ett födelsedagsfirande helt i min smak.

För ett bra tag sedan hade jag bestämt mig för att jag skulle ge Jörgen en köksvåg. Varje kök behöver en sådan. Tanken har, som sagt, funnits där men jag har inte kommit till skott. I söndags messade Jörgen mig och frågade om det var okej att han köpte en köksvåg. Eftersom jag inte hade köpt någon än och inte ville avslöja mina presentplaner, svarade jag:

- Ja, hur så?

Och sedan började jag febrilt tänka på andra presentalternativ. I slutänden blev det inget våginköp från Jörgens sida och jag kunde gå tillbaka till plan A. Övriga presenter blev en trägaffel (också ett måste i alla kök, enligt mig), två Harry Hole-deckare samt en burk lemoncurd.

I går firade vi vidare med Jörgens föräldrar på Sjöbo Kaffestuga. Där har de goda smörgåsar och kakbuffé. Jag kan verkligen rekommendera ägg- och sillsmörgåsen.

Nästa år är det dags för the big 5-0!

Nu får jag...

...lära känna Gustav på ett nytt sätt. Genom det skrivna ordet.

Han har fått sin första mobiltelefon. Igår kväll skickade han ett SMS till mig och en stund senare gick han över till WhatsApp.

Det är så roligt att se hur han uttrycker sig i skrift, hur han använder språket, vilka ord han väljer, hur han stavar, vilka emojis han kryddar med.

Han skickade mig en bild på sig själv och Oskar. Han skickade en filmsnutt med en hälsning från Oskar. Han lade in ett par GIFar. Det ska ha få visa mig hur man gör.