Sköna september

Att vara ute i naturen, finns det bättre vila för själen? Jag tror inte det. Frisk luft, vacker natur, rörelse - allt det ser till att ladda batterierna inför en ny arbetsvecka.

Lördagens utflyktsmål var tänkt att bli Skäralid och Kopparhatten men vi ändrade oss snabbt, när vi kom dit. Det fanns nästan inte en ledig plats på parkeringen. Av det kunde vi dra slutsatsen att det skulle vara mycket människor ute i skogen och det var vi inte intresserade av. Vi vände om och körde en bit söderut till Röstånga, där vi ställde bilen och gick en tur runt Nackarpsdalen.

Jag har varit där förut och jag blev nästan barnsligt förtjust, när jag förstod att det var den här platsen, som skulle bli vårt utflyktsmål.

Med ryggsäckarna på ryggen begav vi oss mot Odensjön. Det är inte en lång sträcka att gå, bara strax över en kilometer, och eftersom det är möjligt att ta sig dit medelst rullstol är det lättgånget. Vid den nästan cirkelrunda Odensjön värmde vi gulaschsoppa till vilken vi åt vitlöksbröd.

Mätta och belåtna tog vi oss uppför branten för att ansluta till strövstigen, som går runt Nackarpsdalen. Stigen tog oss genom skog, som domineras av bok men med inslag av ek. Det är fortfarande grönt ute i skogen men det syns att hösten försöker göra sitt intåg.

På kvällen åt vi cevapcici, som Jörgen hade tillagat på förmiddagen innan vi gav oss iväg. Vilket genial idé att se till att middagen var till stora delar färdig. Att koka ris, som jag sedan stekte upp tillsammans med gul lök, var snabbt gjort. Det var Premier League-fotboll på TV före middagen och senare på kvällen såg vi klart The Fellowship of the Ring, som vi börjat titta på kvällen innan.

Läsdagbok 3:e kvartalet 2018

Juli

• Jakten på ubåt 864 : Nazitysklands sista försök att vinna kriget av Jerome Preisler & Kenneth Sewell (orig. titel: The Secret Hunt for U-boat 864 during World War II)
• Örnnästet av Alistair MacLean (orig. titel: Where Eagles Dare)
• Styrka 10 från Navarone av Alistair MacLean (Force 10 from Navarone)
• Recalled to life av Reginald Hill
• Hugo av Maria Gripe
• Factfulness : Tio knep som hjälper dig att förstå världen av Hans Roslin, Anna Roslling Rönnlund & Ola Rosling
• Google-koden av Anders Ekström

Augusti

• Madicken av Astrid Lindgren
• 5:2-dieten : Enklare, smalare, längre liv med halvfasta av Michael Mosley (orig. titel: The Fast Diet)
• Kapten Kalsong och den stora toalettattacken av Dav Pilkey (orig. titel: Captain Underpants and the Attack of the Talking Toilets)

September

• Arms and the women av Reginald Hill
• Flyga drake av Khaled Hosseini (orig. titel: The kite runner)
• Ett jävla solsken : en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremer

Jämställdheten...

... har kommit långt i Sverige men vi har lång väg kvar, innan vi är i närheten av att kunna slå oss till ro. Det är intressant att ta ett steg utanför sin normala sfär, träffa människor man inte har träffat förut och bara sitta och lyssna på hur de resonerar och se hur de behandlar varandra, hur cementerade könsrollerna tycks vara. Det stämmer till eftertanke och även till tacksamhet för var jag själv befinner mig i livet och för de människor som står mig nära.

Det här med att...

... att helgen är till för att vila upp sig. Tillåt mig att skratta! Jag känner snarare att jag skulle behövva några dagars ledighet, när helgen är över.

Samtidigt känns det som om jag har energi och ork på ett sätt som känns ovant. Jörgen kommenterade detta i fredags, när jag ga mig in till stan, när jag kommit hem från jobbet. Han noterade att jag inte är helt dränerad i slutet av arbetsveckan. Jag vet inte vad det är som har hänt men det är som om jag har vaknat ur en dvala, som har varat i åratal. Livet har återvänt!

Helgen då. I lördags var jag i Skurup och tillät mig att bara vara, bara hänga med i det som hände där, inte tänka på jobb. Så oändligt skönt!

Jörgen var och förtidsröstade på biblioteket på förmiddage. Resten av Skurup tycktes också vara där att döma av de långa köerna. Det var kö till valsedlarna. Det var kö till röstningsbåsen. Det var kö till valförrättarna. Jag slog mig ner i en soffa och läste om Sarah Jessica Parker och Malena Ernman i ett nummer av Tara.

Därefter blev det en tur till Malmö, där IKEA och Stadium stod på agenda. E och K var också med. Det myllrade av folk även på IKEA. Jag köpte trådbackar till min garderob, lådor till kylskåpet, galgar samt en ram. Jag hittade även en soffa, som jag starkt överväger att köpa till mitt vardagsrum. Efter snart fem år i den här lägenheten börjar jag få tankar och idéer om hur jag vill ha det. Bättre sent än aldrig. På Stadium köpte jag träningsbyxor och -tröja.

När vi kom hem igen, hade Jörgen lite att pyssla med. Jag lade mig på sängen och läste en stund. Jag började på Flyga drake och den verkar mycket lovande. Framåt kvällen lagade vi mat tillsammans. Det blev Boeuf Bourguignon följt av en äppelkaka och så ett glas rött. Efter middagen gick luften ur både mig och Jörgen så det blev en ganska tidig kväll.

I morse fixade vi ett födelsedagskort till en gemensam vän, som fyller 50 om ett par veckor. Över frukosten diskuterade vi veckans logistik och därefter körde jag hemåt. Väl hemma vilade jag en stund på soffan men sedan tilltog febril aktivitet. Jag hade gjort en att göra-lista och nu är alla punkter på den avprickade.

 Jag började med att jobba ett par timmar. En tur till affären för att handla följde på det och därefter körde jag igång veckans tvätt, ringde till pappa, rapporterade till GfK samt ramade in en målning Oskar gjorde för några år sedan. Trådbackarna kom på plats i garderoben. Jag röjde lite i kylskåpet, tvätten avslutades, jag bäddade rent i sängen och letade fram ett par skor jag ska ha på en fest nästa lördag. Efter dusch och hårtvätt landade jag i soffan för att titta på valkvakan samtidigt som jag rättade matteläxor.

Och i soffan sitter jag fortfarande. Valvakan är i full gång men någt resultat är inte färdigt än. De första valdistrikten börjar bli färdigräknade. Det dröjer väl en liten stund tills det slutgiltiga resultatet går att skönja med någon slags säkerhet.

- Jag siktar på att åka klockan sju

Det är fredag! De två senaste åren har jag kunnat åka hem från jobbet strax före klockan två på eftermiddagen. Inte så det här året, då min sista lektion slutar först halv fyra. Det är inte optimalt att ha 2 x 40 minuter biologi sist på fredagen, speciellt inte när det är enda gången i veckan eleverna har biologi ... men vi får göra det bästa av det.

Barnen hade planer med sin pappa den här helgen, så jag är barnlös. Det ska bli en tur till IKEA i morgon tillsammans med Jörgen, K och E, så jag har landat i Skurup så här på fredagskvällen. Innan jag kom hit hade jag en del att stå i. Jörgen undrade igår kväll hur dags han kunde förvänta sig att jag dök upp hemma hos honom.

- Jag siktar på att åka klockan sju, blev mitt svar.

Jag var hemma från jobber halv fem, alldeles vrålhungrig trots att jag för ovanlighetens skull hade ätit både frukost och lunch. Tidigare i veckan hade jag haft en halv tanke om att ta med mig sushi hem från stan idag men det blev i stället så att jag värmde en tallrik med pasta och lax, som blev över efter middagen igår. Med blodsocker och energinivåer åtgärdade och kurret borta från magen, tog jag bussen in till stan.

I söndags beställde jag en del saker online från Lindex med förhoppningen att jag skulle kunna hämta dem i butik idag och den planen gick i lås. Det kändes som ganska perfekt timing, när det i förmiddags kom ett SMS från Flash om att jag kunde köpa jeans med 25% rabatt idag, så det blev ett stopp där också och jag kom därifrån med två par jeans.

Bussen hem, duscha, packa en väska med övernattningsprylar och kläder, andas lite och sedan gick jag ut till bilen. Innan jag satte nyckeln i tändningslåset, tittade jag på klockan och den visade 18:59.

Jag kan inte påstå att jag var förvånad. Det brukar vara så att jag kommer iväg nästan exakt vid den tidpunkt jag har tänkt mig. Men jag är ändå lite förvånad att det nästan ALLTID är så. Utan barn, med barn, det spelar ingen roll. Kan jag styra själv så blir det så här. Jag brukar säga att jag är oförmögen att komma försent.

Ibland är det inte jag som har kontroll över händelseutvecklingen och då är det inte alltid tidsplaneringen håller. Det är jobbigt. Det är riktigt, riktigt jobbigt och känns som ett fysiskt obehag i hela kroppen.

Och nu är jag i Skurup. Det är fredag. Helgen ligger framför mig. Bästa stunden i veckan!

Med till synes enkla...

... små bilder kommunicerar Gustav glasklart sina tankar om olika företeelser.

För ett år sedan gick jag igenom de saker han hade haft med sig hem från skolan i slutet av klass 3. Jag hittade en liten kartong/låda. Alla barnen i Gustavs klass hade fått en sådan låda, när de gick i klass 2. I den skulle de lägga ner lappar, på vilka deras mål stod nedskrivna.

Det verkar som om Gustav tyckte att det var roligt att få den där lådan. Han säger Mål yes! Någonstans på vägen måste det ha blivit för mycket målsnack. Han har ritat sig avliden, liggandes i en kista. Bildtexten säger Död på grund av för många mål.

Ett annat sådant här exempel är från i oktober förra året. Jag  pratade matte med barnen, om negativa tal. Positiva tal representerades av högar och gropar. Efter ett tag tyckte Gustav att det fick räcka. Hans lilla teckning talar sitt tydliga språk.

- Stackars den här bonden, sade Gustav. Han har grävt en miljon gropar.

Tänk om jag fattat då...

... det jag vet nu: Jag var INTE tjock då, för längesen, på 90-talet.

Numera finns det emellertid betydligt mer av mig.

Punkt igen (!) för sommaren

Första jobbveckan är avklarad. Tillbaka till vardagsrutiner igen. En sådan vardagsrutin är att Jörgen och jag åter har våra barnlösa veckor tillsammans. Veckan som gick med kvällar och helgen tillsammans var mycket välbehövlig, åtminstone för mig, efter en sommar då vi knappt träffats alls.

I tisdags kväll gick vi en kvällspromenad mellan Skrylle och Måryd (och tillbaka till Skrylle igen). I onsdags fick mina garderober sina dörrar på plats. Jag har nog inte berättat om mina garderober. De kanske får sitt eget blogginlägg framöver. I fredags kväll var vi i Ystad för att gå på den italienska matmarknaden. Jörgen behövde fylla på parmesanförrådet, som blivit alldeles tomt. När vi kom hem skulle vi se A Royal Affair på Netflix. Jörgen säger att det var en bra film. Jag får ta honom på orden, eftersom jag inte lyckades hålla mig vaken mer än en kvart.

I lördags var vi uppe tidigt, eftersom en takläggare skulle komma och titta på och fixa lite med taket på Jörgens hus. Vi hade också utflyktsplaner och gav oss iväg strax efter klockan tio. Jörgen har en bok som heter något i stil med Gåtfulla Skåne och i den hittar vi utflyktsmål att besöka. Vi är inte så imponerade av vägbeskrivningarna i boken. Mer än en gång har vi måst leta och leta och leta för att hitta rätt.

Lördagens mål var Vallabacken alldeles utanför Vitaby. Vallabacken är en 40 m i diameter stor ruinkulle efter en cirkelrund försvarsanläggning. Det har hittats krukskärvor, knivar, delar av en båt samt en mängd tegelstenar där. Ovanpå ruinkullen såg vi en mycket vacker spindel i gräset och vi tror oss vara ganska säkra på att det var en getingspindel.



Från Vitaby styrde vi kosan mot Haväng, där vi hade tänkt äta lunch. När vi kom dit, bestämde vi oss för att ta med lunchen och gå en sväng. Av en ren slump hamnade vi vid Örakarsfallen. Det var en bedårande vacker plats med en fiskefångstanläggning i Verkeån. Vi gick en bit längs ån och först hörde och sedan såg vi en stor fisk plaskade i vattenytan. Det kanske var en havsöring även om Jörgen inte tyckte att den helt levde upp till havsöringens utseende. Det stod efter en stund klart att den inte mådde bra och det var nog faktiskt så att det vi såg var dess sista ögonblick i livet.

Efter lunchen for vi vidare till Kivik för att Jörgen skulle köpa äpplen. Det blev även ett besök i Esperöd Arboretet och lite bonusträdterapi. Kaskagranarna var lika imponerande den här gången liksom de galet stora blad vissa magnoliaarter har.

På vägen hem stannade vi till i Simrishamn för att äta glass. Väl hemma blev det grillad flankstek med kokt potatis och en god sallad ... och en gin & tonic medan maten lagades. Vi hade planer på att se en film även denna kväll. Jag minns att vi började titta på den men jag kan inte alls minnas vilken film det var. Efter ungefär en kvart konstaterade vi båda två var på väg att somna, så vi gick och lade oss igen.

Idag var vi inget annat än dekadenta. Jag ska inte sätta på pränt hur dags jag klädde på mig. Det var galet sent på dagen. Jag kom hem till Lund vid halvfyratiden på eftermiddagen och har åtminstone fått veckans tvätt samt veckohandlingen gjord. Nu återstår lite plock, dusch och packning av jobbväskan och sedan hoppas jag få ytterligare en god natts sömn.

Idrottshistoria

Det tävlas en himla massa i en himla massa olika idrottsgrenar; varje dag, varje vecka, året runt. Det mesta går mig spårlöst förbi. En bråkdel av det tar jag del av via TV-sändningar. Ibland får jag vara med om något magiskt i direktsändning.

På rak arm kan jag komma på tre sådana magiska ögonblick:

1. 1980, OS i Lake Placid: Tomas Wassberg slår Juha Mieto med någon hundradel på 15 km.

2. 1995, friidrotts-VM i Göteborg: Jonathan Edwards studsar fram till synes hur lätt som helst och sätter världsrekord i tresteg.

3. 1996, OS i Atlanta: Michael Johnson vinner finalen på 200 m på världsrekordtiden 19,32 s.

Ikväll kan jag lägga ett fjärde ögonblick till den här listan. 18-årige Armand Duplantis tar EM-guld i stavhopp med höjden 6,05 m, vilket är svenskt rekord och juniorvärldsrekord. Han gjorde en enda rivning under tävlingen och förbättrade sitt personliga rekord med tolv centimeter (eller något sådant).

Det var magiskt att se honom hoppa, att se honom klara 5,90 och sedan 5,95. Han var så lycklig att jag inte trodde att han skulle klara av att samla ihop sig till nästa hopp. Men det gjorde han och tog 6,00 och till slut 6,05 m. Och han tog sig över ribban med råge.

Det var härligt att se de andra hopparna vara framme och gratulera honom efter varje hopp. Det ar härligt att höra honom i intervjun efteråt. Han hade inte alls hunnit smälta vad som hade hänt men han sade flera gånger att han inte ens rörde ribban vid kvällens hopp, att han trodde att han hade hoppat under ribban vid 6,05-hoppet, eftersom det kändes så lätt.

Sanslöst! Makalöst!

Punkt för sommaren

Det börjar bli dags att sätta punkt för sommaren 2018, åtminstone den delen som varit sommarlov. Sammanfattningsvis får den inget toppbetyg.

Tiden med barnen har varit förtjusande men resten av tiden har varit blaaaaaah, för att uttrycka det milt. Det har varit så pass mycket blah att jag faktiskt mer eller mindre längtar efter att börja jobba på måndag. Det stämmer till eftertanke inför sommaren 2019.