Det blir inte alltid som man tänkt sig

Den 16 december för två år sedan lämnade jag Gustav hos mormor för att åka till spec-MVC. Jag minns hur Gustav stod på en pall vid diskbänken i mormors kök. Han var upptagen med att "diska". Jag sade hej då till honom och berättade att jag bara skulle vara borta en liten stund och sedan skulle vi åka hem.

Gustav, 14 december 2009

Då visste jag inte att nästa gång jag skulle vara hemma för ett kort besök var på julafton och hemma för att stanna var jag inte förrän i mitten av januari.

Den här dagen i december 2009 var jag gravid med Oskar. Jag var i vecka 33+0. En vecka tidigare hade jag varit på ett tillväxtsultraljud. Vikten på bebisen i magen hade uppskattats till 1491 g, vilket var 22% mindre än förväntat. Direkt efter ultraljudet fick jag gå och göra en flödesmätning på bland annat moderkaka och navelsträng. Det såg bra ut men jag hade bilaterala notch, vilket jag tror mig ha förstått betyder att blodkärlen mellan min kropp och moderkakan inte hade öppnat sig helt som de skulle. Det kunde vara en förklaring till det lite för höga blodtryck jag haft i en dryg månads tid.

Besöket på spec-MVC ägde rum en onsdag. Helgen innan hade vi ägnat åt att julhandla, julstäda och baka. Jag minns att jag var oerhört trött i precis hela kroppen. Det var en läskig trötthetskänsla. På spec-MVC gjordes en ny flödesmätning och även ett CTG. Blodtrycket kollades och det var 160/95. Läkaren, som jag fick träffa beslutade, att lägga in mig.

Det var alldeles oväntat. I alla fall för mig. Där stod jag utan något ombyte av kläder, utan tandborste. Maken var i Helsingborg. Mormor, som skulle vara barnvakt i ett par timmar, hade planer för kvällen. Jag vet inte om det fanns förbud mot att använda mobiltelefon på spec-MVC men i det läget struntade jag i det. Jag ringde maken och sade att han fick skynda sig hem och hämta Gustav. Jag ringde till mormor, som fick tala om för Gustav att mamma inte alls skulle komma och hämta honom.

Sedan följde en sjuksköterska med mig till ett rum på avdelning 44, ett rum som skulle bli min fasta punkt i tillvaron i 2,5 vecka.

Gustav o jag, 6 december 2009