Jag brukar vara nöjd med mina kontakter med sjukvården. Jag brukar säga att det är riktigt besvärligt att ta sig innanför dörrarna men är jag väl där, så känner jag att jag blir väl omhändertagen. Men den här veckan har fått mig lite att vackla i min tilltro till sjukvården.
I förra veckan, natten till onsdagen, fick Oskar feber. De första dagarna låg den på 38-39 grader men sedan började den leta sig upp till runt 40 grader, ibland till och med några tiondelar över 40. I måndags, som var Annandag jul, ringde jag till sjukvårdsrådgivningen och frågade hur jag skulle göra. Jag fick rådet att ta Oskar till den jouröppna vårdcentralen. Och det gjorde jag.
Eftersom Oskar hade 40 graders feber, frågade jag sköterskan på vårdcentralen om jag kunde ge honom febernedsättande inför läkarbesöket. Det tyckte hon absolut att jag skulle göra. Så här i efterhand känns det nästan som om jag ångrar det. För det första blev Oskar "för pigg" och gav inte intryck av att vara så sjuk som han faktiskt var. För det andra blev läkaren direkt uppretad, när jag sade att jag hade gett honom febernedsättande för det ska man ABSOLUT INTE GÖRA! Efter det kändes det som om vi lika gärna hade kunnat gå hem. Att han var röd i höger öra konstaterade hon men det skulle inte behandlas.
Jag vet att man är restriktiv med att skriva ut antibiotika för öroninflammation, att man brukar avvakta ett par dagar. Men med tanke på att Oskars trumhinna spruckit någon gång sedan i måndags, tycker jag att det är väldigt synd att han faktiskt inte fick antibiotika. Det var i förmiddags jag upptäckte att hans ena ytteröra var fullt av "klegg". Jag ringde vårdcentralen och när sköterskan hörde att han varit hos läkare i måndags och att han varit röd i örat då, sade hon: "Han fick väl antibiotika utskrivet?" Exakt samma reaktion fick jag av läkaren vi träffade i eftermiddags. Men, nej, han fick ingen behandling i måndags ... och visst är det lätt att vara efterklok, när man har facit i hand.
Nåväl, idag skrevs det ut Kåvepenin och någon slags droppar, som ska droppas i örat morgon och kväll. När jag kom till Apoteket, visade det sig att de där dropparna inte säljs längre. Och det är ett bra tag sedan de togs bort ur sortimentet och det borde läkaren veta. Jag fick med mig någon slags salva hem i stället och den ska jag med hjälp av lillfingret applicera i Oskars öra.
Väl hemkommen är det dags att ge Oskar hans mediciner. Jag börjar läsa bipacksedlar samt ordinationen för respektive medicin. Då ser jag att varken för Kåvepenin eller salva finns det något angivet angående hur många dagar Oskar ska ha dessa läkemdedel. Räknas det till allmänbildningen att veta sånt?!?
Jag hoppas innerligt att jag och Oskar bara har haft otur den här veckan för just nu känner jag bara för att sammanfatta min uppfattning om veckans läkarkontakter med ett ord: Klåpare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar