Viljornas kamp

Oskar är 4,5 år. Då är man ganska stor. Oskar har alltid varit liten till växten och har dessutom en språkljudsförsening. Detta gör att det är lätt att tro att han är yngre än vad han faktiskt är. Han är vidare en utmärkt liten skådespelare, som gärna slår mynt av sin litenhet. Även här hemma har detta gått hem lite för mycket och för länge. Nu är det stopp!

Idag mitt på dagen skulle vi ge oss ut och handla lite och vi skulle stanna till hemma hos mormor. Jag lade fram Oskars kläder men han ville inte klä på sig själv. Han påstod att han inte kan, inte vet hur man gör. Jag stod på mig och Oskar gick med på att ta på sig kalsonger och strumpor. Okej, då fick han väl gå klädd så, tänkte jag, som visste hur vädret var ute. Skor och solhatt satte han också på sig.

Ute regnade det. Oskar höll skenet uppe en stund men halvvägs till bilen såg han inte så glad ut. När vi kom till bilen, plockade jag fram handduk, tröja, långbyxor och jacka och han torkade av sig och klädde på sig utan knot.

Annorlunda vardagsmorgon

Om vardagskvällarna lunkar på som vanligt, provade vi på något nytt i morse. Barnen och jag åt frukost tillsammans - på en vardag. Det händer inte ofta.

Våra vardagsmorgnar ser normalt ut så här: Jag vaknar och går upp någon gång mellan fem och halv sex. Jag gör mig ordning. Ibland sover barnen vidare, ibland vaknar de och går upp och leker, tittar på TV eller spelar på datorn. Det är ingen hets utan allting går i sakta mak. Kvart över sex är det dags för barnen att börja klä på sig och borsta tänderna. Kvart i sju går vi ut genom dörren. Gustav lämnas på fritids klockan sju och tio minuter senare lämnar jag Oskar på förskolan. Barnen äter frukost på respektive ställe.

Det här läsåret börjar jag senare på onsdagar. I morse sov vi till kvart över sex. Rena rama sovmorgonen! Barnen tittade på en film på datorn medan jag gjorde mig i ordning och fixade frukost. Det fanns plättar över från igår, så det blev en extra mumsig frukost för barnen. Oskar klämde i sig en halv burk makrill också. Vi gick inte ut genom dörren förrän strax före åtta. Gustav kom till skolan lagom till att skoldagen började.

För Oskar blev den här nyordningen lite knas, när vi kom till förskolan. Barnen på avdelningen var klara med frukosten och var på väg att gå ut. Det ruckade på Oskars världsbild. Han är så van vid att börja dagen på förskolan inne. Han var inte alls nöjd med nyordningen men jag skulle tro att det är övergående.

Vardagskväll

Det har redan gått två dagar den här veckan. Tre dagar kvar till helgen. Barnen och jag har vardagsliv tillsammans för första gången sedan i slutet på maj månad. Vi är inte ringrostiga. Allting flyter på precis som det ska.

Middag och plock i köket är avklarat. Burken med morötter som Gustav ska ha med sig till skolan i morgon för den dagliga fruktstunden står färdig i kylskåpet. Läsläxan har vi gjort - idag också. Den är för lätt. En sida ska läsas i boken till på fredag. Gustav har redan läst ett dussin fler. Vi har, utöver att läsa, pratat om att meningar inleds med stor bokstav och att namn alltid skrivs med stor bokstav.

För att skoja till det lite, läste Gustav läsläxan baklänges också:

- !luk ilb aks teD

TGIF ... och så lite mer jobb

Tänk att fredagar är så underbara. I förmiddags kunde jag inte begripa hur jag skulle klara mig igenom dagen. Det var tusen och en tankar som flög genom huvudet samtidigt, massor av saker som pockade på att bli gjorda precis NU. Sortera och prioritera ... och plötsligt var arbetsdagen slut.

När jag kom hem, blev det en mycket snabb middag. Därefter åkte jag in till stan för att dra ett litet, litet strå till valkampanjsstacken genom att blada valsedlar för utdelning i hushåll.

Vid 20-tiden var vi färdiga ... trodde vi. Då hittades ytterligare en låda med 600 broschyrer. Det var bara att bita ihop (inte särskilt svårt) och en timme senare var allt jobbet färdigt.


Totalt sett har 20 000 broschyrer gjorts i ordning för utdelning under den senaste veckan.

I morgon är det invigning av valboden på Stortorget. I valet 1998 stod jag ett par pass i valboden. Efter det valet satt jag som ersättare i Renhållningsstyrelsen och som nämndeman i Tingsrätten. Dessutom var jag sekreterare i den lokala partistyrelsen. Idag känns ett sådant engagemang mycket avlägset. Jag jobbar hellre i bakgrunden. Kvällens uppgift var på så sätt helt perfekt.

Återförenade förstaklassare

Gustav har börjat i första klass idag! Han tyckte att det skulle bli spännande, när vi pratade om det i helgen. Vid något tillfälle utbrast han spontant:

- På tisdag börjar jag i ettan!

Gustavs pappa har skickat mig bilder från skolstarten och Gustav ser nöjd ut. Äntligen får han träffa bästa kompisen varje dag igen.

Foto: MA

Jag har också haft skolstart idag och jag är helt galet trött i mössan nu på kvällen. I morgon kör allvaret igång riktigt ordentligt med riktiga lektioner. Jag går ut lite försiktigt med två lektioner i fysik.

RW och hösttankar

Vaknade i morse och läste nyheten om att Robin Williams är död. Det var svårt att ta in och förstå och acceptera.

När jag satte mig på bussen för att åka hem från jobbet i eftermiddag, läste jag återigen om Robin Williams och det känns som en evighet har gått sedan jag läste om det första gången.

Robin Williams var ett geni och jag kan bara förundras över hur hans hjärna fungerade. Den tycktes gå i så många olika riktningar på en och samma gång.

Jag har två favoritfilmer med Robin Williams. Det är Dead Poets Society och Good Will Hunting. Den första har jag sett så många gånger att jag har tappat räkningen och det kommer inte att förvåna mig om jag kommer att se den lika många gånger till. Dead Poets Society hamnar i den absoluta toppen av alla filmer jag har sett.

* * * * * * * * * * * * * *

Sommaren börjar gå mot sitt slut. Det märks på kvällarna som är mörkare. Det märks på ljudet av prasslande löv, när vinden blåser genom trädkronorna. Det är ett annat ljud på sensommaren än på försommaren. Snart kommer det även att märkas på morgnarna att hösten är i antågande.

I förra veckan var jag helt bedövande trött. Jag minns att jag i våras tyckte att jag kände mig som en zombie men i förra veckan var jag verkligen en zombie. Det blev inte mycket gjort, kan jag säga. Jag sov länge, länge på morgnarna och resten av dagarna gick jag som i en dimma.

Igår var det dags att gå tillbaka till jobbet och tack och lov är tröttheten som bortblåst. Eller rättare sagt, den är ersatt av en annan trötthet, som är normal och som infaller på kvällen. Jag sov som klubbad inatt och vaknade med ett ryck när mobilens alarm satte igång att skråla i morse.

Stick-å-meter 2014: juli

Stickade gram: 230 g
Stickade meter: 462 m

Stickade gram 2014: 1040 g
Stickade meter 2014: 3515 m