Jag läser...

... en mycket bra bok för tillfället. Den handlar precis som det står på bokens framsida om hur människan blev människa. Var finns människans ursprung? Hur har vår art uppkommit och utvecklats? Och vad är egentligen en människa?

Tidigare idag läste jag följande:

Människan är av naturen lat. Vi vet att inte ens i den jämförelsevis ofruktbara Kalahariöknen kräver bushfolkens liv mer än ett par timmars arbete om dagen. [...]

Lättjan är vår arvedel, för det fanns inget viktigare för överlevnaden än att ägna sig åt att stärka solidariteten och kärleken. Och det kräver inget arbete utan prat. Det är till det pratet vi under årmiljoners evolution skaffat oss vår hjärna. För att kunna hålla sams och slippa slåss.

Slutsatsen är klar. Vi är gjorda för att ligga på en afrikansk strand och äta skaldjur. Livsstil är inte bara mat. Den moderna människan blev modern genom att samtala och ha kul, och genom att vi var snälla mot varandra och lärde oss att med tusen olika medel lösa konflikter. Just så som bushfolkets livsföring visat sig vara en framgångsrik strategi över hundratusen år. Det är inte alldeles självklart att den modell de flesta av jordens människor anammat i början av det tredje årtusendet av vår tideräkning kommer att hålla lika länge.

Det som står i den sista meningen tänkte jag innan jag läste den. Om det är så som författaren skriver, känns det som om vi har hamnat ganska snett nu. Vi har fokus på arbete och samtalar allt mindre med varandra (om sådant som är viktigt).