I onsdags hade jag feber och var magsjuk. En förkylning stod också och stampade i farstun men den tog en paus och gav magsjukan fritt spelrum. Den har emellertid börjat pocka på uppmärksamhet igen idag.
Under gårdagen var magen okej igen och jag kunde så smått börja äta lite försiktigt. Orken var det inte mycket med däremot. Det behövdes inte mycket för att jag skulle bli helt skakig i kroppen.
När jag vaknade idag, kände jag mig helt återhämtad. Jag körde igång veckotvätten - årets sista - och började packa ner julen. Båda aktiviteterna innebär en massa rännande till tvättstugan och källarförrådet. Det kändes helt okej ganska länge men...
Vid 16-tiden skulle jag gå och handla. Till min stora förvåning ville Oskar följa med mig. Han ville leta Pokémons. Vi gick ut och hann bara runt hörnet, så visade det sig att han inte var inloggad i Pokémon Go. Jag kom varken ihåg hans användarnamn eller lösenord. Jag stod inför ett val. Att gå tillbaka hem och leta fram uppgifterna, som behövdes för att logga in eller att strunta i det. I det ögonblicket kändes det förstnämnda alternativet nästan oöverstigligt, eftersom jag var så trött. Samtidigt var det det enda möjliga valet att göra. Oskar följde med till affären för att leta Pokémons och utan att vara inloggad i Pokémon Go går det inte att göra. Vi vände om.
När vi kom in, hittade jag snabbt inloggningsuppgifterna och knappade in dem. Det gick inte att logga in. Något var fel. Där någonstans kände jag att nu orkar jag inte mer men det var bara att fortsätta. Klicka på länken att jag glömt lösenordet. In i epostprogrammet, göra reset på lösenordet.
Det är konstigt att när man är helt slut och inte orkar, då ska allting strula så mycket som möjligt. Eller så är det så att när man är helt slut, då kopplar inte hjärnan och man gör inte rätt. Jo, så är det nog även om det i just den situationen känns som om det är tillvaron som jävlas med en. Givetvis var det så den här gången. Jag fick inte använda samma lösenord som förut utan jag var tvungen att komma på ett nytt lösenord, som måste innehålla versaler, gemener, siffror och specialtecken. Fingrarna slant på tangenterna och jag blev argare och argare. Vid ett tillfälle satt jag och slog på datorns tangentbord. Plötsligt föll pusselbitarna på plats, lösenordet accepterades och jag kunde logga in på Pokémon Go.
Oskar och jag gav oss iväg igen. Jag bad Oskar om ursäkt för att jag hade blivit arg. Han sade att han hade blivit rädd, när jag blev så arg, men han förstod att det inte var honom jag var arg på. Efter den här urladdningen fick vi en trevlig tur till affären. Oskar hittade flera Pokémons och vi hittade även ett PokéStop.
Väl hemma igen såg jag till att laga middag direkt. Nu har energidepåerna fyllts på men kroppen är fortfarande trött så att det känns som om armar och ben vibrerar. Dusch och hårtvätt väntar. Popcorn till barnen. Därefter ska jag kollapsa i soffan och titta på På spåret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar