Det tog 47 år och 26 dagar men nu har jag ätit tomat och kan nästan säga att det var gott.
Jörgen och jag var på Italia Il Ristorante i Lund igår för att äta middag. Jag beställde vitlöksbröd till förrätt. Eller rättare sagt, jag beställde Bruschetta Classico, vilket är grillat vitlöksbröd med olivolja, färsk tomat, vitlök, oregano och basilika.
När tallriken kom in, låg det ett berg av fint skurna coktailtomater ovanpå brödet. Jörgen har helt rätt, när han säger att jag inte hade mage att peta bort tomaterna. Jag tog tjuren vid hornen och tog en första smakbit.
Tillsammans med vitlöksbrödet var tomaterna fullt möjliga att äta. Kanske var det till och med gott. Jag äter normalt sett snabbt men gårdagens förrätt försvann med hisnande hastighet, nästan som om jag åt i panik. Så kan det ha varit. Jag var lite orolig för att jag plötsligt skulle känna att "nej, det här är oätligt".
Kontentan av gårdagens nya materfarenhet är att det inte är helt osannolikt att jag äter tomat igen.
Ja, jag säger då det. Kanske månen är en grön os
SvaraRadera