En blivande shopaholic

Att handla för egna pengar är tydligen något som gav Oskar blodad tand. I går eftermiddag smidde han nya planer att spendera pengar. Han hade sett en Anna-docka (från filmen Frost) på vårt lokala ICA. Han hade kollat att den kostade 199 kronor och han ville köpa den. En 200-kronorssedel behövde han.

Han fick titta i sin spargris och där hittade han ett ansenligt antal 10-kronor. I sin börs hade han 70 kronor och igår kväll kompletterade han börsens innehåll, så att han hade tillräckligt med pengar för att köpa Anna. Han var lite missnöjd att det inte var en "200-lapp" men de pengar han hade fick väl duga då.

I Oskars planer ingick att gå till ICA själv, så fort butiken öppnade klockan 7 i morse. Där någonstans drog jag gränsen. Jag är fortfarande tveksam att släppa iväg barnen på egen hand, speciellt om det är mörkt ute. Det slutade med att Oskar och jag gick tillsammans efter frukost. Han hämtade Anna från hyllan, räckte fram sina sedlar i kassan och jag hjälpte honom att stoppa alla mynten i myntapparaten (den har säkert någon fin, korrekt benämning, som jag inte kan).

Han var mycket nöjd, när vi gick hem. Anna står nu på soffbordet. Där har hon stått hela dagen men i morgon ska hon få följa med hem till pappa.

Tomatsoppa

Barnen har länge sagt att de vill ha tomatsoppa till middag. De får tomatsoppa med pasta i skolan och de tycker båda två att den är god.

Den här hegen tog jag itu med att uppfylla deras önskemål. Igår kväll frågade jag om råd på Facebook. Vad kan man ha i en tomatsoppa med pasta som gör soppan mer "matig"? Jag fick många bra tips.

Och så här blev det: Jag utgick från Keldas toscanska soppa, som jag värmde upp. Jag lade till kokta pastaskruvar, den tacokryddade köttfärsen från gårdagens middag och gröna ärtor. Detta serverades med en klick gräddfil samt vitlöksbröd. Helt sanslöst gott!

Det där omdömet får jag stå för själv. Oskar tyckte att soppan var lite för stark. Han åt väl ungefär hälften av sin portion. Gustav sade att den var "80 procent" men han åt inte 80 procent av sin portion, långt ifrån.

Soppan fick alltså tummen upp av mig (jag kommer absolut att göra om den) och troligtvis tummen ner från barnen.

Att handla för egna pengar

Genom åren har jag sporadiskt gett barnen veckopeng. Det har blivit av, när jag har kommit ihåg det. Barnen har inte efterfrågat några pengar. De har var sin liten börs, i vilken pengarna har samlats och emellanåt har jag tömt börserna ner i barnens spargrisar.

I torsdag sade Oskar att han ville åka till Game Shop och köpa ett FNAF-gosedjur. Han var noga med att poängtera att han ville använda sina egna pengar. Igår kväll frågade jag honom, om han ville åka till butiken i centrum eller den som ligger ute på Nova. Efter några ögonblicks funderande, bestämde sig Oskar för att han ville till Nova.

Det var en chans jag inte ville missa. Oskar vill ytterst sällan bege sig hemifrån på helgerna, så det här var något nytt. Att jag dessutom behövde köpa nagellackborttagningsmedel till mig själv samt långbyxor och tröjor till Gustav, gjorde att jag mer än gärna körde till Nova med barnen i förmiddags.

Oskar hittade inte just det FNAF-gosedjur han ville ha och de som fanns hade han redan eller så föll de honom inte i smaken. Pengarna brände dock i fickan på honom, så han hittade några andra FNAF-saker att köpa. Gustav hittade en Roblox-sak, som han ville köpa.

De hade 200 kronor var med sig till affären och de fick själva betala och ta emot växel och kvitto ... och säga tack till killen i kassan. När vi lämnade butiken, pratade vi om att man ska ha ögonkontakt med den som står i kassan och att det är viktigt att vara artig och trevlig.

Det blev även ett par långbyxor och två tröjor till Gustav. Hittills har jag mestadels handlat på Lindex till barnen och lite på KappAhl och H&M men nu börjar det bli dags att leta sig till andra butiker. Utbudet på Lindex var synnerligen begränsat och valmöjligheterna när det gäller färg var än mer begränsade. Det blev två svarta (!) tröjor. Den ena var visserligen riktigt snygg ... men svart...

Sedan vi kom hem har Oskar vid ett flertal tillfällen pratat om andra saker som han vill köpa. Jag inser att det här med veckopeng, eller kanske snarare månadspeng, måste bli ett stående inslag framöver men hur mycket pengar ska en 8-åring och en 11-åring få? Ska de ha lika mycket pengar? Jag har inte en aning!

Bara så där...

... har jag beställt en Odd Molly-kofta!

Jag har länge gått och suktat efter en sådan kofta men jag tycker att de kostar lite för mycket. Men när det är 61% rea, då kan man slå till. Och det gjorde jag alldeles nyss.

Nu återstår bara att vänta på att posten ska göra sitt...

Det nionde steget

Vissa dagar känns livet mer intensivt än andra. Inte för att det händer mycket utan för att det händer saker på djupet av ens inre. Idag var en sådan dag.

Nionde steget inom AA innebär förenklat att be om förlåtelse. Idag har jag fått vara med om det nionde steget, att vara den som förhoppningsvis skulle förlåta. Det var inte svårt! Det visste jag redan innan vi började prata med varandra.

Vad jag inte var beredd på var att samtalet skulle ge mig själv så mycket. Jag var så inställd på den andre och hens upplevelse att jag inte hade reflekterat över min egen roll i det hela. Nu har jag fått en hel del att tänka på och arbeta vidare med.

Upp och ner

Det är lördagsmorgon eller snarare lördagsförmiddag. Klockan är snart 11. Jag har inte kommit upp ur sängen. Jo, jag har varit uppe och duschat och det var nog närmare två timmar sedan. Men så hamnade jag i sängen igen. Det var dåligt med nattsömnen. Jag somnade tidigt men vaknade igen strax före midnatt. Därefter slumrade jag bara korta stunder i stöten fram till klockan 4, då jag lyckades somna om. Jag har ont i min vänstra arm och i huvudet snurrar en massa tankar.

Arbetsveckan har varit riktigt bra. Det är inte ofta jag känner så. Jag har fokuserat på att använda ett språkutvecklande arbetssätt, prövat mig fram och det känns lyckosamt. Återstår att se om det avspeglar sig i elevernas resultat framöver. En annan sak som återstår att se är hur länge jag får behålla den här positiva inställningen. Erfarenheten säger mig att den snart är borta.

Jag har haft alldeles för mycket egentid i veckan och det ger hjärnan utrymme att börja fundera och så tvivel, där det inte borde finnas sådant. Rutiner som rubbas och vanor som bryts. Vad är det som händer? Om jag lägger känslorna åt sidan, så vet jag att allt är som vanligt, men de där känslorna som leder till tvivel kan ställa mycket på ända.

Ett ögonblick att minnas

Den här veckan har barnen och jag sett på film om kvällarna. De två filmerna, vi har sett, har haft ett gemensamt tema: rymden, Interstellar och The Martian.

Oskar och jag har sett Interstellar tillsammans vid två tillfällen tidigare men det var första gången för Gustav. Det tog oss tre kvällar att se filmen färdigt. Den andra kvällen var Gustav måttligt road och pysslade med annat.

Interstellar är en mycket bra film men jag hade aldrig kunnat ana att slutet av filmen skulle ge mig och barnen en så fin och känslomässigt stark stund tillsammans. Det var när det var dags för filmens slutsscener, som jag kände att det var på sin plats att förvarna barnen om att jag kanske skulle börja gråta.

Gustav kom genast och satte sig bredvid mig och lade armen om mig. Han tittade och lyssnade koncentrerat till filmen och det dröjde inte många sekunder förrän jag såg att tårar trillade nerför hans kinder. Jag grät också och till slut grät även Oskar, nog mest för att Gustav och jag gjorde det. Vi kramades om och om igen. Barnen kramade mig och varandra.

För min del är ett av filmens viktigaste budskap vad det innebär att avge ett löfte och hur viktigt det är att inte lättvindigt ge löften och att göra allt för att hålla dem. Det pratade vi om, när filmen var slut.

Gustav konstaterade att det var den bästa film han någonsin har sett. Han gav den 10 av 10.

The Martian väcker inte känslor på samma sätt. Oskar började dock att fundera över sitt framtida yrkesval. Han vill inte längre bli sjökapten. Han vill bli astronaut och resa till Mars. Han frågade mig om jag skulle bli ledsen, om han blev strandsatt på Mars. Det skulle jag så klart bli, mycket ledsen och orolig, men jag sade till honom att odla potatis så att han kan överleva. Det tyckte han lät som en bra idé.

Nyår i Skurup

Det blev ett lugnt och mysigt nyårsfirande hos Jörgen. K hade önskat lasagne till middag och den hade Jörgen lagat redan dagen innan. Vi skulle äta klockan 21 och fram till dess var E hemma hos en kompis. Jörgen och jag tittade på naturprogram - ett om präriehundar i Badlands, South Dakota, och ett om två lejonbröder och deras uppväxt på Afrikas savann - medan K satt med sin "padda".

Efter middagen, läste Jörgen och jag fram till 12-slaget, då vi tittade på fyrverkerierna från sovrumsfönstret tillsammans med K. E var utanför på gatan med sin kompis. När smällandet var över, åt vi glass, och sedan spelade Jörgen och jag kort tills det var dags att gå och lägga sig. Då var klockan närmare två.

Det var ett så alldeles lagom firande, efter en dag präglade av svår huvudvärk.

Starten på Nyårsdagen blev precis så lat som den ska vara. Det var mitt på dagen innan vi satt vid frukostbordet.

Sjukt jullov

Årets jullov kan sammanfattas med ett ord: sjukdomar.

Dagarna före jul var barnen magsjuka. När de kom hit mitt på dagen lillejulafton, var Gustav blek och dämpad. Framåt kvällen piggnade han till och sedan var vi alla friska över juldagarna.

På Annadagens kväll, hade jag en förkylning i antågande. Ont i halsen, täppt i näsan och lite feber. Dagen efter vaknade jag och var illamående och magsjuk. Den dagen tillbringade till största delen i sängen och barnen tog hand om sig själva, förutom middagen, som jag fixade till dem, när jag började känna mig bättre på kvällen.

Så fort magsjukan dragit vidare, fortsatte förkylningen vinna terräng men det fick göra ytterligare ett stopp. Natten mellan fredag och lördag sov jag utomordentligt dåligt. Jag vaknade gång på gång på gång och kände ett illabefinnande. På lördagsmorgonen var jag våldsamt illamående. Alla tecken tydde på vinterkräksjuka men det var det troligtvis inte, eftersom jag efter morgonens och förmiddagens kaosartade magproblem mådde bra.

På söndagen, nyårsafton, hade jag huvudvärk i stort sett hela dagen. Barnen åkte hem till sin pappa på eftermiddagen och då var tanken att jag skulle åka till Jörgen. Att köra bil i regn och mörker med den huvudvärk jag hade var inte att tänka på. Jörgen tog med sig K och E i bilen och kom och hämtade mig. På kvällen var det som om huvudvärken rann av mig - vilken ljuvlig känsla!

De senaste två dagarna har förkylningen fått grepp om mig. Bihålorna spänner. näsan är ömsom täppt och ömsom rinnig, hosta och nystningar. Jag är trött och fysisk ansträngning (typ att flytta möbler) gör mig matt.

Jag hoppas att förkylningen ger med sig snabbt, så att jag kan få tillbaka lite kraft i kroppen innan det är dags att börja arbeta igen.

Oskar 8 år

Det nya året hinner knappt börja, så är Oskars födelsedag här. Idag, klockan 18:53, är han 8 år! Födelsedagen firar Oskar i Dalby tillsammans med Gustav, sin pappa och resten av gänget.

I lördags ar det tänkt att vi skulle ha firat hans födelsedag tillsammans med morfar, mormor och J. Oskar hade önskat pizza, så vi skulle ha gått till den lokala pizzerian och sedan hem för att äta "nötkaka" (=Britatårta) och öppna presenter. Så blev det inte, eftersom jag vaknade och var våldsamt illamående och dålig i magen. Vinterkräksjuka var en trolig diagnos, vilket betydde att allt firande blåstes av.

Oskar var så inställd på att öppna sina presenter, så det fick han såklart göra. Han hade önskat sig FNAF-gosedjur, plusplus och en stor magnetisk rittavla. Dessa önskemål uppfylldes och till det lades en Titanicmodell av LEGO-lika klossar samt lite mer Geomag. Hos morfar finns ytterligare en present, som får vänta tills vi faktiskt genomför födelsedagsfirandet.

Titanicmodellen sysselsatte Oskar en stor del av lördagen, säkert fyra timmar satt han och byggde. Jag hjälpte honom att sortera fram rätt bitar samt att trycka ihop bitarna ordentligt. Vi var båda trötta och lite ömma i fingrarna, när han var färdig.