Jag tycker om...

... David Walliams! Han är, för mig, främst en brittisk komiker, som jag sett flera gånger hos Graham Norton. Han är småtrevlig. Men det är inte därför jag gillar honom.

Han skriver böcker, som Gustav tycker om att läsa! Hurra!!!

Jag var på biblioteket härom dagen för att lämna tillbaka böcker. Jag hade inte tänkt låna några nya men så fick jag för mig att prata med bibliotekarien för att få hjälp att hitta böcker till Gustav. Den stackaren har plågat sig igenom Harry Potter och halvblpdsprinsen, som är en jättebra bok, enligt mig. Gustav håller inte med! Alls!!!

Nåväl, jag kom hem med fem böcker, varav en av David Walliams. Gustav har läst två av hans böcker tidigare, så det kändes som ett ganska säkert val. Och det visade det sig vara. Det är inga problem alls att få Gustav att läsa sin läsläxa och han pratar frivilligt om boken och berättar vad han har läst.

Hjärnan hänger inte med.

Den senaste tiden har det hänt alldeles för ofta att jag tänker en sak men något helt annat kommer ur min mun. På jobbet kan det bli förvirrande för mina elever, när jag ska förklara något och plötsligt säger tvärtemot vad jag sagt för bara en liten stund sedan eller att det kommer ord som inte alls har med saken att göra.

Det vore trevligt med några exempel men felsägningarna flyger raskt vidare bort från min hjärnas minnesförmåga.

Men alldeles nyss, vid middagsbordet hände det igen. Gustav och jag tittade på skolmatsedeln och han undrade varför det var en grissymbol bredvid en av maträtterna.

- Jo, sade jag, korvgryta innehåller fläskkött. Muslimer äter inte fläskkött. Judar äter inte heller muslimer.

Gustav var snabbare än jag själv att upptäcka felsägningen och han såg minst sagt förbryllad ut. Det kan ju tyckas lite småroligt. Jag sade till honom att han kanske för alltid kommer att minnas den där kvällen, när mamma sade att judar inte äter muslimer. Å andra sidan, undrar jag varför hjärnan gör så här. Vad betyder det? Är den trött?

Födelsedagsfirande nummer 2

I år inföll min födelsedag på en måndag. Jag hämtade barnen på fritids och båda två mötte mig med kramar och gratulationer. Vi körde hem till deras pappa för att de skulle hämta födelsedagspresenter till mig.

Måndagar på jobbet går under epitetet manic Monday, eftersom dagen är packade med lektioner från klockan 8:10 till 15:30. Det finns inte mycket energi över, när jag kommer hem på kvällen. Vi åt en enkel middag men lyxade till det med Ben & Jerry-glass till efterrätt.

Barnen var ivriga att ge mig de presenter de hade valt ut själva till mig. Av Gustav fick jag två ljuslyktor samt värmeljus. Oskar tyckte att jag behövde en liten matta med julmotiv.

I brevlådan låg ett paket från John och i det väntade ett vackert födelsedagskort samt en berlock från Pandora.

Födelsedagsfirande nummer 1

För två år sedan firande Jörgen och jag min födelsedag i Köpenhamn. Det var vårt första födelsedagsfirande tillsammans i nutid och det blev extra speciellt, eftersom det ägde rum den där hösten, när vi kunde träffas mycket sparsamt. När vi började prata om hur vi skulle fira min födelsedag, kände jag genast att jag ville till Köpenhamn igen.

Vi åkte på lördagen, två dagar före min födelsedag, efter en ordentlig frukost. Det var en mild novemberlördag, om än lite blåsig och regnet hängde i luften. Vår vana trogen, bytte vi från Öresundståg till Metron på Kastrup och gick av vid Kongens Nytorv. Efter en promenad i Nyhavn, vände vi mot Amalienborgs Slot, där vi såg vaktavlösningen. Därefter gick vi till Marmorkirken.

Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta av Marmorkirken men det var i alla fall inte det jag fick se. Vilken annorlunda kyrka. Runda former och ett kupoltak med målningar föreställande Jesu lärljungar. I taket hängde även grenar med rosa blommor. Jag gissar att de inte var riktiga och att de skulle föreställa körsbärsblom. Det var effektfullt och vackert. (Jag läste precis att det är 15 000 pappersblommor i taket. Det är ett konstverk av Veronica Hodges.)

Vi gick tillbaka mot Nyhavn och åt smörrebröd till lunch och till det en god öl. Efter maten slog matkoman till och jag kände mig halvsovande resten av eftermiddagen. Vi fortsatte att gå, den här gången längs Ströget. Vi tittade in på Faraos Cigarrer * flera och jag köpte en julklapp till Oskar. Vi köpte brända mandlar och gjorde det obligatoriska stoppet på Café Norden för chokladkakeätande.


Tillbaka på den svenska sidan av Öresund, köpte vi sushi med oss hem och resten av kvällen tillbringade vi med att se slut på The Return of the King. Till min stora förvåning höll vi oss vakna.

Jörgen gav mig en fin ryggsäck, som han har köpt i Mongoliet, samt en Escada Magnetism parfym.

Hur vet man?

Det här fladdrade förbi i mitt Facebook-flöde för några dagar sedan. Det slog an en ton hos mig. Jag känner igen mig i flera delar:

fear of failure ... no urge to feel productive ... wanting friends but hating socializing ... feeling paralyzingly numb

Hur vet man om man har ångest? Är deprimerad? Hur vet man, när det inte längre handlar om att bara behöva rycka upp sig?

Den här veckan har varit jobbig. Jag har inte haft lust och ork till något. Först blev jag sjuk. Sedan var det Oskars tandläkarbesök och mitt läkarbesök. Därefter skulle jag göra allt det där jag hade tänkt mig, både "måsten" och roligare saker. Men jag orkar inte!

När tillvaron känns som ett enda stort blaaaaaaaah. Vad är meningen? Det blir ju inte bättre av att världen och mänskligheten verkar vara spritt språngande galen. Finns det någon bättring att vänta?

Det är ju en himla tur att jag har mina solstrålar, Gustav och Oskar och att de dessutom är på riktigt strålande humör.

16 frågor till barnen - en gång till

För tredje gången har jag ställt 16 frågor till barnen. Jag får känslan av att Gustav börjar bli lite "för gammal" för frågorna. Han är en finkänslig ung man och jag är inte säker på att han alltid vill säga det han tänker för att inte göra mig ... ja, jag vet inte, ledsen, besviken. Jag spekulerar här, eftersom jag inte vet vad som försiggår i Gustavs huvud.

1. Vad brukar mamma säga till dig?
Oskar: Att du älskar mig.
Gustav: Att jag är ett troll.

2. Vad gör mamma lycklig?
Oskar: Det här, säger Oskar, och pussar mig.
Gustav: Kramar.

3. Vad gör mamma ledsen?
Oskar: Vet inte.
Gustav: Vet inte.

4. Hur får mamma dig att skratta?
Oskar: Kittlar mig eller pratar om något roligt.
Gustav: Vet inte.

5. Hur var mamma som barn?
Oskar: Inte vet jag.
Gustav: Kanske lite busig.

6. Hur gammal är mamma?
Oskar: Du är 48!
Gustav: 47.

7. Hur lång är mamma?
Oskar: 100 cm.
Gustav: 150, där någonstans.

8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
Oskar: Sticka.
Gustav: Vet inte.

9. Vad är mamma bra på?
Oskar: Sticka.
Gustav: Göra mat.

10. Vad är mamma inte så bra på?
Oskar: Rita.
Gustav: Kanske ibland att komma ihåg. En gång, när vi bakade, glömde du en stor sak, så vi fick börja om. Jag sa bara kanske. Det händer inte alltid.

11. Vad jobbar mamma med?
Oskar: Lärare.
Gustav: Skollärare. Högstadielärare.

12. Vad är mammas favoritmat?
Oskar: Inte vet jag.
Gustav: Vet inte.

13. Varför är du stolt över mamma?
Oskar: För att du är världens bästa mamma.
Gustav: Du är snäll.

14. Om mamma är en seriefigur, vem skulle hon vara då?
Oskar: Kapten Kalson (sagt med ett finurligt leende).
Gustav: Vet inte.

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Oskar: Sover tillsammans.
Gustav: Vi går ibland ut och går.

16. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att åka?
Oskar: Inte vet jag.
Gustav: Vet inte.

Här hittar du svaren från 2016 och 2017.