Hur kan det klia så förjordat...

... när jag inte får klia mig?

Jag har varit på magnetröntgen av min hjärna idag. Inför undersökningen måste jag intyga att jag inte är gravid (no problem!) samt att jag inte har någon metall i kroppen. Jag VET att jag inte har en pacemaker eller metallsplitter eller något av allt det andra det frågades om och ÄNDÅ blev jag tveksam, när jag måste INTYGA att det är så.

Jag fick lägga mig på en brits med huvudet i en hållare. Jag fick öronproppar och ett par, små kuddar runt öronen. På magen lades en annan kudde, som spändes fast med en rem. Den skulle mäta min andning. På vänster pekfringer sattes en mätare, som jag misstänker mätte pulsen. I höger hand fick jag en "akutboll" att hålla i. Den skulle jag trycka på om det blev för jobbigt och jag ville komma ut därifrån. Jag fick en kudde under knäna och en filt över knäna. Till sist sattes ett gallerlock över mitt ansikte och så åkte jag in i röret, som är själva magnetröntgenapparaten.

Det var mycket viktigt att jag låg helt stilla under hela undersökningen, som skulle ta en timme. I samma ögonblick som gallret kom på plats över mitt ansikte, började det klia i mitt högra ögonbryn. En stund sedan flyttade kliet till en plats mitt emellan mina ögonbryn och därefter ner under min vänstra näsborre. I slutet av undersökningen gjorde det ont bak på huvudet, vilket jag tror berodde på att min fläta tryckte mot bakhuvudet och hade gjort så i närmare en timme. Det var inte en skön känsla men jag tror faktiskt att jag somnade för plötsligt vaknade jag och undersökningen var över.

Att jag kunde somna var inget annat än ett mirakel. Jag var förberedd på att det skulle förekomma ljud i form av "knackningar och bankningar" genom hela undersökningen. Jag var dock inte förberedd på den kakafoni av ljud som skulle komma att omge mig. Det var ljud på hög volym, trots öronproppar i och kuddar för öronen! Det var tut och visslingar. Och, jo, det förekom knackningar och bankningar också. Flera ljud lät som om någon satt och lekte med en synthersizer och tryckte på samma knapp en gång i sekunden 125 gånger för att sedan byta till ett annat ljud, öka frekvensen i tryckandet, och hålla på ett oräkneligt antal gånger för att sedan byta ljud igen och trycka 17 gånger, göra ett uppehåll och trycka 17 gånger till.

Detta höll alltså på i en timmes tid och jag kan inte med ord beskriva hur fullkomligt slut, mentalt, jag var efteråt.

Det hade varit intressant att veta varför magentröntgenapparaten alls ger ljud från sig, varför de variera så mycket och varför de måste ha så hög volym.