Väntan och längtan

Julen 2008

Snart är de här. På söndag landar Iting och Ludvig på Kastrup. Torgil får vi vänta på i ännu ett par veckor till. Det ska bli så underbart att få träffa dem igen - tre år sedan sist - och få rå om dem ända tills vi är i slutet av juli.

Spindlar är...

... räliga kryp! Riktigt läskiga och otäcka. Läbbigt obehagliga!

Det finns en liten sort, som är riktigt lömsk. Jag vet inte vad den heter men det tycks kunna hoppa. Det är som om den försöker att anfalla. En sådan satt på dörren in till trappuppgången, när jag kom hem. Jag svär på att den försökte hoppa upp på min hand, när jag tog i handtaget. (Det är inte den som syns på bilden.)

I tonåren var jag paniskt rädd för spindlar, rädd så att de kunde få mig att gråta. Det hände en gång under en semesterresa till Dalarna. Hela familjen var ute och gick i skogen en hel dag. Vid lunchtid kom vi till en rastplats och jag lade mig på en bänk och blundade en stund. När jag vaknade kröp det en grå, faktiskt ganska vacker spindel på mig. Jag hann se att den var vacker innan jag for upp och skrek och sedan bröt ihop.

När jag gick i nian, hade vi en svart plastspindel hemma. Mycket verklighetstrogen var den. En kväll hade min bror satt upp denna svarta spindel mot den vita köksväggen. Jag var övertygad om att det var en riktig spindel. T tog ner den och höll den i sina kupade händer och jagade mig genom hela lägenheten. När han fått in mig i ett hörn så långt från köket vi kunde komma, kastade han spindeln på mig. Att jag inte dog av skräck!

Ett par dagar senare satt jag på en lektion i tyska. Jag slog upp glosorna längst bak i boken och där låg spindeljäveln av plast. Till denna dag vet jag inte vad det var som gjorde att jag inte skrek högt.

Ett annat spindelskräckminne utspelade sig i en djuraffär i Lund i mitten av 90-talet. Jag gick faktiskt till den affären för att titta på en rekordstor fågelspindel som fanns där. Den titten var snabbt avklarad och sedan ville jag titta på ormarna som fanns längre in i affären. Där stannade jag desto längre. Sedan vände jag mig om ... och upptäckte att mellan mig och dörren fanns ett antal terrarier av glas, formade som pelare. I dessa terrarier fanns spindlar. Jag upplevde det som om pelarna stod mycket tätt ihop och att det skulle vara omöjligt för mig att ta mig förbi dem utan att välta dem och få en massa spindlar över mig. Ut kom jag men jag var som ett darrande asplöv.

Numera har jag en mer avslappnad inställning till spindlar även om jag inte tycker om dem. Ute är de oftast okej, om det inte handlar om kärrspindlar. De är groteska! Inomhus är de inte lika roliga och det finns bara en enda lösning - spindeln ska ut!!! Det löses med hjälp av ett glas och ett papper.

Sötnöt

Oskar, juni -12

Crüehead

My name is Katarina and I'm a Crüehead!

Cirkeln är sluten. Mötley Crüe var min första stora musik"kärlek". Inte första skivan jag köpte. Det var Gyllene Tiders Moderna tider, som sedan följdes av Dare! av Human League. Men därefter snubblade jag över Mötley Crüe. Kanske läste jag om dem i Okej, som jag började köpa sommaren 1982, eller så hörde jag dem på MCB, en lokalradiostation som körde 2 timmar hårdrock på onsdagskvällar. Jag minns inte hur det började. Jag kommer däremot ihåg att jag köpte Shout at the devil, när jag gick i åttan. Det var en tisdagseftermiddag och jag hade håltimme och gick till skivaffären, som låg innanför Esso/Statoil vid Kronprinsen i Malmö. När jag kom tillbaka till skolan med skivan, väckte den en hel del uppståndelse och jag fick flera erbjudanden om hjälp att förstöra den...

Sedan kom Theater of Pain och Girls Girls Girls och de var bra album men levde inte riktigt upp till de två första. Där någonstans tappade jag kontakten med Mötley Crüe och snöade in på grungen och britpoppen i stället. Dr Feelgood-albumet köpte jag först några år efter att det kommit ut. Jag hittade det på en skivmässa i Umeå och köpte det mer av plikt än något annat. Det föll mig inte i smaken då. Jag tycker bättre om det nu men tycker inte att det är ett av de bästa albumen. Naturligtvis är det just det albumet som har sålt bäst men så är det ofta - jag gillar inte det som "alla andra" gillar.

Nu, så här 20 år senare, har jag återupptäckt Mötley Crüe och deras musik och jag inser att rocken är min musikgenre. Jag gillar annat också men jag kommer alltid tillbaka till rock och heavy metal. Den ska helst vara tung med mycket bas. De två bästa låtarna är Kickstart my heart och Dancing on glass men även Louder than hell, Save our souls och Primal Scream rankar jag bland de bästa.

Bilder från:
http://kotaku.com/5176153/mtv-tease-guitar-hero-motley-crue
http://vegasseven.com/2013/10/01/girls-girls-girls-flamethrowers/
http://hangout.altsounds.com/news/142665-motley-crue-sin-city-february-3-2012-a.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Nikki_Sixx

I dagarna är det många...

 ... som tar studenten. Just precis idag är det 25 år sedan jag tog studenten. Så här fina var jag och mina klasskamrater den där junidagen:

N3A, S:t Petri Malmö, juni 1986

Vissa saker förändras aldrig. Jag tyckte inte om att köpa kläder då och det gör jag inte idag heller. Inför studenten löste jag det genom att titta i mammas garderob och där hittade jag kläderna, som hon hade på sig när hon tog studenten. Problem solved!

Louise,jag, Roland, Tiger, Johan,
Jesper, Gunilla, Dorota och Piotr.

Utspring hade vi på den tiden också men tack och lov slapp vi de där hemska flaken som tycks vara ett obligatorium vid dagens studentfirande.

Hela familjen samlad.

Någon dag efter studenten, det kan ha varit på kvällen efter sommaravslutningen, samlades hela klassen för att äta middag på Mongolian Barbecue i Malmö.

Sara, jag och Louise.

När jag letade efter fotona ovan, hittade jag en massa andra foton, bland annat ett som togs inför avslutningen i nian samt ett från höstterminen i ettan på gymnasiet.

VT -86

HT -86

Ett halvår efter studenten var detta min vardag:

Vad är det på TV?

Svar: Ingenting! Som vanligt då!!!

Torsdag kväll och klockan är snart åtta. "Mina" kanaler har att erbjuda:

• SVT1: Friidrott ... skulle kunna funka.
• SVT2: Dokument inifrån - den osvenska modellen ... lockar inte.
• TV3: Husräddarna ... nej tack.
• TV4: Tina på besök ... nope.
• Kanal 5: Köksmästarna ... ännu ett matprogram, inte intresserad.
• TV6: Simpsons ... I don't think so, thank you very much.
• Sjuan: Veterinärerna ... njaaa.
• TV8: Navy CIS ... antagligen gamla repriser.
• Kanal 9: 2 1/2 men ... suck.
• 10: Sin city motors ... motors, no no no.
• 11: Once upon a time in wonderland ... vad är det?
• TLC: Masterchef Australien ... förvisso bra men matprogram börjar bli tröttsamma.

Två extremer

Det finns två saker som dominerar för tillfället. Det är två mycket olika företeelser:

Mötley Crüe och Downton Abbey.

Och det är...

... tydligen 22 år sedan Harry Potter dödade professor Quirrell.

(Jag läste det på Twitter alldeles nyss.)

25 år sedan

Jag satt och lyssnade på radion på väg hem från jobbet. Det var mycket prat om att det idag är 25 år sedan massakern på Himmelska Fridens torg och även 25 år sedan Polen hade sitt första demokratiska val.

I dagarna är det också 25 år sedan jag tog studenten. Hur galet är inte det?!? Om jag minns rätt var det den 6 juni, som inte var en helgdag än 1989.

Helgen innan min student var det stor släktträff med släkten på pappas sida. Bilden ovan är från den dagen. Vi var många då och jag vågar inte ens tänka på hur många vi skulle vara idag. När vi körde hem från släktträffen, kom nyheterna om massakern i Peking. Jag vill också minnas att Ayatollah Khomeini dog den dagen.

Det var några händelserika dagar i början av juni för 25 år sedan.

Stick-å-meter 2014: maj

Maj månad ... Pippi-tröjor ... det känns som en never-ending story. Jag är så trött på dem men de blir fina så det är värt allt jobb i slutänden. Den sista tröjan ska blockas och monteras och sedan blir det inga fler Pippi-tröjor på läääääääänge. Två disktrasor till har det också blivit.


Stickade gram: 225 g.
Stickade meter: 650 .

Stickade gram 2014: 710g
Stickade meter 2014: 2653 m.