Vitlök, vitlök...

... och lite mera vitlök, skulle kunna vara ett sätt att sammanfatta helgen som gick. Men det finns naturligtvis flera. Tomater var också ett genomgående tema. Kärt sällskap likaså. Mod att pröva nya saker, spelade en viktig roll, åtminstone för mig.

Lördag eftermiddag och kväll gick i matlagningens tecken. Italienskt skulle det bli: Bucatini Amatriciana. Här kom modet med i bilden första gången. Det är tomat i Bucatini Amatriciana. Två burkar med körsbärstomater kom med hem från affären. Jag äter inte tomat. Konstigt nog funderade jag inte så mycket på det utan var på något sätt övertygad om att slutresultatet skulle bli gott. Och det blev det! Att det var tomat i varken tänkte jag på eller märkte, när det blev dags att äta. Det fanns dessutom en massa annat gott i rätten, t ex pancetta, pecorino, chili ... och naturligtvis vitlök.

Det är roligt att laga mat tillsammans med någon. När vi ändå var i farten, gjorde vi vitlöksbröd och aioli, som vi skulle ha med oss ut i skogen på söndagen. Aiolin gjordes på rapsolja och den blev härligt gul i färgen.

Var sin öl att smutta på medan maten lagades satt inte fel. Bomble Bee 17 är ett öl jag kan rekommendera. Det påminner i smaken om mitt favoritöl, London Pride, och jag skulle vilja provsmaka dem båda sida vid sida.

Modet att dricka rödvin prövades återigen. Med undantag för en kväll härom veckan har jag inte druckit rödvin på åratal. Jag undviker det, eftersom jag brukar få sån hemsk huvudvärk. Jörgen har hittat två olika sorters rödvin, som inte bara är huvudvärksfria utan även riktigt goda.

Nyårsafton 1992

Efter maten kom kortleken fram. Det var något vi gjorde mycket, då för längesen, spelade whist, jag och Jörgen, Anders och Dan. I lördags kväll fick det bli tvåmannawhist. En av oss fick väldigt bra kort i ett par omgångar och vann. (Jag behöver inte säga vem...)

På söndagen åkte vi ut till Skrylle och gick till Måryd. Jörgen hade förberett en tomatsoppa, som värmdes på trangiaköket, och till den hade vi aiolin och vitlöksbrödet. Tomater och vitlök igen.

Det märks att hösten är i antågande. Löven börjar så sakteliga skifta färg. Det är ett annat prassel i trädkronorna. Det är fuktigt. Inne i skogen luktar det svamp (på ett positivt sätt).

Funderingar kring tiden

Framtiden är varje sekund. Framtiden är varje hundradels sekund, varje hundradels hundradels sekund. Nästan allt är framtid. Inget är nutid.

                                                         - Gustav filosoferar

En briljant analys, i mitt tycke. Och med denna fundering har Gustav punkterat den industri, som profiterar på människors önskan att "leva i nuet" för att uppleva "mindfulness".

En tur på Österlen #laterblog

Det har redan gått två veckor sedan den här fina lördagen, då det blev en tur på Österlen med kärt sällskap. Man kan hinna med mycket under en dag.

Lunch i Kåseberga. En promenad upp till Ales stenar.

Ett besök på Gunnarshögs Gård, vilket var en ny bekantskap för mig. Jättefint och med en trevlig gårdsbutik

Kivik med fika på Café Sågmöllan samt besök på Kiviks musteri och ytterligare ett "äppelställe". Äppelträden dignade under mognande frukt och det var inte särskilt överraskande att höra på radion i morse att årets skörd förväntas bli rekordstor.

Stenshuvud, där det blev en promenad och Mojitoglass.











På hemvägen ett stopp vid Hallamölla. Jag kan inte påminna mig att jag har varit där tidigare. Hur kan det vara möjligt?

Komma hem och laga middag tillsammans (fast jag vet inte om jag gjorde så mycket). Var sitt glas rött vin.

Livet är magiskt...

... och förunderligt och överraskande och kringelikrokigt. Det puttrar på i sakta mak (och ibland går det svindlande fort) och jag känner att jag är ganska nöjd. Då gör tillvaron en skarp gir och ...

... in i mitt liv kommer en man, som tillför mitt liv den där magin, förunderligheten och överraskningarna ... och så mycket, mycket mer! Det är ingen ny bekantskap. Vi kände varandra för många, många år sedan men då var tiden inte mogen för oss.

I en tid, där sociala medier spelar en viktig roll för många, hittade vi varandra på Facebook. Att lära känna någon eller, som i det här fallet, återuppta vänskapen genom det skrivna ordet är något jag önskar att fler skulle få uppleva. Och när vänskapen sedan utvecklas till mer, då är den där magin och förunderligheten där igen!

Tre platser...

... som jag skulle vilja åka till med en bra bok och en picknickkorg och bara vara.

Kulturens Östarp

Måryd

Kyrkbacken på Ven, närmare bestämt bänken längs muséets yttervägg.

Ven sommaren 2016 #laterblog

Ibland tar livet vändningar, trevliga sådana, som gör att prioriteringarna blir annorlunda. De senaste veckorna har fokus inte legat på bloggen, vilket är förklaringen till detta sena inlägg.

Pappa hade ett önskemål inför att Torgil skulle komma hem den här sommaren: att vi skulle åka till Ven. Och vi skulle åka en dag, då det var fint väder. Torgil kom hem. Dagarna gick. Plötsligt var det bara ett par dagar kvar att spela på. Två dagar innan Torgils resa tillbaka till Alameda gav vi oss av mot Ven.

Hur blev det med vädret? SMHI utlovade uppehåll. När vi stod och väntade på färjan i Landskrona, började de första dropparna att falla. När vi satt på färjan, regnade det ordentligt. Jag tänkte att det skulle bli tre långa, blöta timmar på Ven. Färjan lade till i Bäckviken ... och då sken solen igen. Helt fantastiskt!

Förra sommaren promenerade vi från Bäckviken upp till Uraniborg. I år tog vi bussen tvärs över ön, till Kyrkbacken, för att se hur det var där. Vi var inne i ett litet museum, där barnen tittade på modeller av olika båtar. Utanför, längs ena väggen, fanns en bänk, där pappa och jag satte oss en stund medan Torgil och barnen gick en bit bort för att kasta sten i vattnet. Det var ljuvligt att sitta i där och lyssna på vågorna, som kom in mot stranden, och att se solen glittra i vattnet.

Vi åt lunch och därefter gick vi upp till S:t Ibbs kyrka. Den ligger mycket vackert belägen på en höjd och utsikten är makalös.

Måryd igen

I fredags blev det en andra tur till Måryd för den här sommaren. Jag kan konstatera att till Måryd kan man inte åka tillräckligt ofta.

Tanken var att vi skulle göra som förra gången, ta bussen till Skrylle, gå till Måryd och tillbaka igen, ta bussen hem. Så blev det inte. När vi kom till Måryd, stannade vi kvar där, eftersom mamma kände att vandringen varit lite för tuff, för att ta bussen hem därifrån i stället. Det innebar att vi fick ungefär 45 minuter att bara sitta och ta det lugnt i enebacken ... och det var alldeles underbart. Jag blev alldeles förälskad i Måryd på nytt, på ett nytt sätt.

Vi vuxna tog det lugnt. Barnen sprang och lekte i backarna. Jag satt och pratade med pappa. Torgil tog sig en tupplur. Mamma satt och läste.

Två aktiviteter

Det är ju inte nödvändigt att göra stora utflykter varje dag. Ibland kan man hålla sig på hemmaplan, se sig omkring och ha trevligt tillsammans. Det gjorde vi vid två tillfällen i förra veckan.

På tisdagseftermiddagen tog vi buss nr 20 ut till byggplatsen, där ESS tar form. Det är inte så mycket att titta på ännu. Det är en byggarbetsplats. Men solen sken och vi gick från ESS-hållplatsen till MAX IV-hållplatsen, längs mognande sädesfält.

Någon dag senare tog vi bussen in till Stadsparken för att barnen skulle få leka på den stora lekplatsen som finns där. Vi var inte ensamma om den tanken. Lekplatsen var full av lekande barn. Efter ungefär 45 minuter hade barnen lekt klart och då gick vi till en annan del av parken för att spela baseball. Eller spela och spela... Vi hade en trädgren som slagträ och en tennisboll och det vi sysslade med kan närmast liknas vid batting practice. Men kul var det.

Det är så roligt att se att den här gången leker Gustav, Oskar och Ludvig tillsammans. För två år sedan, när de senast träffades, kom Oskar och Ludvig inte alls överens. Nu leker de jättebra tillsammans, även bara de två. Oskar pratar svenska. Ludvig pratar engelska. De förstår varandra bra ändå, på något sätt. När Gustav också är med, vilket han oftast är, får han ibland tolka mellan Oskar och Ludvig. Jag fortsätter att förvånas hur Gustav, till synes, väldigt enkelt konverserar på engelska.

Smygehuk

För ganska precis ett år sedan åkte barnen, morfar och jag till Smygehuk. Igår gjorde vi turen igen och den här gången var mormor, J, Torgil och Ludvig också med på resan. För ett år sedan var det buss som gällde hela vägen. I år kunde vi åka tåg till Trelleborg och så vidare med buss därifrån.

Dagen bjöd på besynnerligt väder. Det blåste men när gör det inte det. I Lund var vinden kylig. I Smygehuk var den betydligt mildare. Solen gjorde tappra försök att lysa mellan mörka, hotfulla moln. När vi satt och åt lunch, öppnade himlen sig i en störtskur.

Barnen kastade sten i havet tillsammans med sin morbror och kusin. Vi åt lunch. Vi tittade in i butiken Södrast, där jag köpte var sin giraff till barnen.

Två muséer

I fredags åkte jag in till Malmö för att besöka Malmö muséer tillsammans med pappa, Torgil och Ludvig. Vi började på Malmöhus, där vi tittade på Akvariet och på montrarna med olika sorters djur. Akvariet har blivit jättefint och är väl värt ett besök.

Efter en sen lunch på restaurang Vega, gick vi över gatan till Tekniska muséet. Där var sig allt likt. Det blir ganska tråkigt, när man inte hittar något nytt att titta på. Men vad värre är, det var lika varmt och lika dålig luft i lokalerna som det brukar vara. Den här gången fick jag smått panik. Jag kommer inte att besöka Tekniska muséet igen förrän de har gjort något åt detta.