Firar man dopdagen?

... frågade Jörgen mig för några dagar sedan. Jag har inte en aning. Jag gör det i alla fall inte. Definitivt inte min egen av den enkla anledning att jag inte har någon att fira. Barnens firar jag inte heller. Jag minns knappt när de döptes. Gustavs dop ägde nog rum i augusti 2007 och Oskars någon gång i slutet av juni 2010. Här kom Facebook till hjälp och påminde mig om Oskar döptes idag för sju år sedan i Dalby kyrka. Han skrattade sig igenom hela ceremonin och hans skratt fyllde hela kyrkan.

Hade jag själv fått bestämma, hade barnen inte varit döpta. Men jag var inte ensam om det beslutet. Det fattades långt innan barnen föddes, i samband med att jag och deras pappa pratade om att gifta oss. För honom var kyrkbröllop och barndop viktiga. För mig var de lika viktiga att undvika.

Kompromissen blev att vi gifte oss borgerligt och att våra barn döptes. Då var det ett enkelt beslut att fatta. Idag känns det som om jag sålde ut barnen, lät dem genomgå något de inte valt, för att jag skulle slippa ett kyrkbröllop.

Gustav och farmor

Nåväl, det var fina dop. Barnen har haft en dopklänning, som använts i min mammas släkt. Det barn som senast döpts i den klänningen före mina barn var min kusin, Johanna, som själv ska bli mamma för första gången i sommar.

Och när döptes då Gustav? Den 25 augusti 2007 i kyrkan i Mönsterås.

Svårt att känna sig nöjd

Måndag. Första sommarlovsdagen, som jag har varit hemma hela dagen. På att göra-listan för idag och i morgon finns en hel del saker att ta itu med. Och jag har betat av flera stycken. Nu sitter jag här och undrar varför det är så svårt att känna sig nöjd. Eller rättare sagt, varför har jag så svårt att känna mig nöjd?

Jag gick upp 5:45 och gav mig ut på en fem kilometer lång promenad. Det kändes tungt i kroppen och motvinden på hemvägen var inte att leka med. Men det var skönt att kicka igång sommarens promenader.

Väl hemma duschade jag och tvättade håret och fixade frukost till barnen, innan jag satte  mig och tömde kameran och mobilen på den senaste månadens bilder, en sisådär 500 stycken! Jisses! Jag letade fram gamla foton till blogginlägget om midsommar.

Barnen och jag har bakat sirapskakor tillsammans. Det var riktigt roligt att ha dem med i köket. Gustav fick läsa receptet och vi diskuterade vad det innebär att röra smör och socker vitt och pösigt. Oskar fick skära 200 g smör i kuber medan Gustav mätte upp de torra ingredienserna. Barnens uthållighet var väl inte den bästa. De hängde med tills det var dags att slicka skålen och när det var gjort, såg jag inte röken av dem igen förrän kakorna hade kommit ut ur ugnen.

Jag har bäddat rent i min säng och det är ett träningspass som heter duga.

Vid lunchtid körde vi till Dalby för att hämta skor och jackor hemma hos deras pappa. Jag litar inte på den svenska sommaren tillräckligt för att våga chansa att sandaler och icke-regntåliga jackor är tillräckligt veckan som kommer.

Vad har jag mer gjort idag? Jo, jag har städat kylskåpet. Varenda hylla har plockats ut och tvättats av. Allt gammalt har rensats bort. Det låter kanske som mycket men det är det inte. Det finns inte så mycket i mitt kylskåp till att börja med men en gammal paprika och två skivor skinka har evakuerats.

Fem maskiner tvätt har tvättats, hängts på tork och alldeles strax ska jag tömma torkskåpet och vika ihop det sista. Sedan återstår att se om jag kommer att hänga och lägga tillbaka allt på sina platser i garderober och byrålådor. Det brukar liksom fallera där. Varje vecka. Blir lite trött på mig själv, när jag tänker på det.

Handlat har jag gjort. Det behövdes ingredienser till morgondagens kanelbullebak.

Allt detta har jag gjort idag men jag kan inte känna mig nöjd med det. Jag tänker i stället på allt det jag inte har gjort, som till exempel växlat pengar inför besöket på Zoo på onsdag, betalat räkningar, stickat, läst för nöjes skull, påbörjat läsningen av kurslitteraturen i sommarkursen om relativitetsteori jag har anmält mig till, skrivit brev, skrivit dagbok, sorterat fotografier...

Ja, ja, det är ju en dag i morgon också. Jag måste ha något att göra då också...

Vad är det för fel på vinden?

Varför blåser det hela tiden? Varför blåser det så mycket, när det blåser?

När man bor i Skåne, är man van vid att det blåser jämt. Därför tycker jag att det är konstigt att jag nästan dagligen reflekterar över att det är så stark vind. Den känslan har jag haft i ett par månaders tid. Det är ju nästan aldrig vindstilla numera!!! Tröttsamt är vad det är.

Det gjorde jag ju visst

Uppmärksammade att det var midsommar förra året, alltså. Efter att ha läst den inledande meningen på mitt förra blogginlägg tillräckligt många gånger, kom jag ihåg att jag hälsade på pappa på midsommarafton förra året. Vi åt jordgubbar och glass. Jag kan se den vita tallriken med blå dekorationer, glassen och de skivade jordgubbarna framför mig, när jag sluter ögonen. En titt bland mina fotografier bekräftar minnesbilden.

Midsommar nu ... och då

Midsommarafton 1995

Förra året kan jag inte minnas att jag alls uppmärksammade att det var midsommar. För två år sedan var barnen och jag på Gunnesbo och tittade på midsommarstångsresning samt folkdans. I år gick midsommar naturupplevelsernas tecken.

Det var en barnlös midsommar, vilket innebar att Jörgen och jag hade fria händer att fylla dagarna med det vi ville. Det brukar innebära att vi åker ut i skogen. I början av veckan var väderprognoserna inför fredagen och helgen inte helt lovande men det blev faktiskt inte så illa.

På midsommaraftons förmiddag packade vi ryggsäckarna med stormkök, tortelloni och kabanosser. Bilen tog oss till Rövarekulan, mellan Löberöd och Rolsberga. Det är ett naturreservat i Brååns dalgång. Över Bråån finns en gammal stenvalvsbro. Historien säger att området var ett tillhåll för rövare, som överföll handelsmän på landsvägen. Det finns en vandringsled uppe på branterna längs dalgången.

Så här i slutet av juni är bokskogen helt utslagen och ganska mörk. Vårblommorna är sedan länge borta, liksom den ljuvliga, skira grönskan. Min favorit, Mercurialis perennis, finns det gott om.

Det finns fina skifferformationer att titta på i dalgången. Det är lerpartiklar, som har sedimenterat på havsbotten, när Skåne ännu låg under vatten. Detta skedde inte efter den senaste istiden utan för omkring 400 miljoner år sedan. Lerpartiklarna har sitt ursprung i eroderad gnejs och granit.

Innan vi gav oss iväg ifrån Skurup, skojade vi om att vi åtminstone inte skulle hamna i Simrishamn den här gången. Simrishamn har varit som en magnet under våra utflykter även om vi haft helt andra platser som mål. Men på midsommarafton undvek vi Simrishamn.

På midsommardagen var däremot staden vårt resmål. Vi åt scones på Café Kagan och gick sedan två promenader på olika håll. Som alltid, blir jag så fascinerad av alla de små söta, färgglada husen. Framåt eftermiddagen hamnade vi i Löderup strandbad, där vi åt en mycket god lunchbuffé (vilken västerbottenostpaj!) på en liten restaurang som heter Solglimt.

På midsommarhelgens sista dag bar det iväg till Snogeholm. Det ser ut som ett lovande utflyktsmål framöver, en plats där vi med lätthet kan spendera en hel dag i naturen. Det verkar vara ett ställe, där man ska sig ta fram medelst häst, av antalet skyltar om ridleder att döma. Jag föreslog att jag ska ge Jörgen en dag med ponnyridning på Österlen i 50-årspresent men se det föll inte i god jord. Svaret blev:

- Du kan få ett helt år utan Jörgen, om du inte är snäll.

Så konstigt! Eller inte... 😂

Midsommar 1995

På lördagskvällen kom jag att tänka på att det är 22 år sedan Jörgen och jag firade midsommar tillsammans. Det var 1995 i Enviken norr om Falun, där gemensamma vänner bodde. Vi bilade upp från Skåne med två andra gemensamma vänner samt, en för mig, ny bekantskap. Dan anslöt i Linköping. Det var en sådan där traditionell midsommar. Vi byggde oss en midsommarstång, som vi klädde med blomster, som sattes på plats med hjälp av buntband. Framåt kvällen åt vi typisk svensk midsommarmat vid långbord utomhus.

Året innan firades midsommar hos samma gemensamma vänner, dock inte i Enviken utan i Bjursås, som tydligen även kallas för Dalarnas Schweiz. Det året var Jörgen inte med, eftersom han var i USA för att titta på fotbolls-VM. Det året fanns ingen midsommarstång med i firandet. Däremot gick vi iväg till en dansbana på Dössberget sent på kvällen. Dan försökte lära mig dansa foxtrot men det var ett uppgift dömd att misslyckas, eftersom jag trodde att foxtrot går i tretakt, när den egentligen går i fyrtakt. Så småningom var det dags att åka hem igen för att se Sverige besegra Ryssland med 3-1. Senare den sommaren, när Jörgen hade kommit hem från USA, satt vi hemma hos Dan och såg någon av de sista matcherna Sverige spelade.

Jag har haft uppfattningen att vi firade flera midsomrar tillsammans under de där åren i början på 1990-talet men det var nog bara en gång, 1995.(Desto fler nyår tillsammans blev det.)

Midsommar 1990

Midsommarafton 1993 flyttade jag från Umeå till Uppsala. Vad som hände midsomrarna 1992 och 1991 har jag ingen aning om, och mina dagböcker ger inga ledtrådar. 1990 hade vårterminen i Garpenberg inte slutat än vid midsommar, så Dan och jag var kvar där. Det var en regnig midsommar och tillsammans med några kurskamrater åkte vi till Säter på midsommaraftons eftermiddag.

Midsommar 1990

****************************
Källor:
Geologi i Rövarekulan

Min assistent

Idag hade jag en assistent på jobbet. Oskar följde, lite och hastigt och lustigt, med mig. Han frågade på väg till bilen i morse, om han inte kunde få vara med mig på skolan ... och ja, varför inte, tänkte jag.

Tisdagar är den dag i veckan då jag har flest lektioner, fem stycken. Matematik i år 7, matematik i år 9, kemi i år 7, kemi i år 8 och så avslutas dagen med fysik i år 9.

Dagens första lektion hade vi besök av SYV, skolsköterskan och kuratorn, som hade en lektion i HASP (hälsa, arbetsmiljö, självförtroende/självkänsla och prestation). Oskar och jag kunde sitta bredvid varandra och lyssna och under den här timmen gjorde Oskar av med allt sitt "sitta stilla och vara tyst"-kapital.

Det var en mycket intressant lektion, som handlade om elevernas tankar om framtida yrkesval. Alla elever fick på en lapp skriva upp ett yrke/yrkesområde de kan tänka sig att satsa på i framtiden. Lapparna lades i en burk och sedan fick en elev i taget dra en lapp och gissa vem av klasskamraterna som skrivit den. Därefter diskuterades vilken utbildning och egenskaper yrket krävde. Klassen gjorde detta på bästa sätt. De lyssnade på och respekterade varandra och de kunde belysa bra egenskaper hos varandra. Även Oskar fick lägga en lapp i burken och på hans lapp stod det SJÖKAPTEN.

Under lektion två var han som en studsboll och under lektion tre pratade han som ett vattenfall.

Efter lunch gick han och delade ut betyg till mina kemiåttor. Alla fick A, A+, A- och B+, förutom två elever som "bråkade" med varandra. De fick F.

Under den sista lektionen tittade vi på film och det blev en bra avslutning på en dag, som gjorde oss båda mycket trötta men även mycket nöjda.

Talang

I förra veckan dök ett ord upp, som jag inte har hört på länge: pillen. Det var Oskar som plötsligt började använda det i stället för snopp.

Någon dag senare hade kroppsdelen bytt namn igen:

- Talangen heter snoppen, sade Oskar. Han pekade på mig och fortsatte: Du har ingen talang, mamma.

Kärleken till träd

Veckans utflykter har för mig understrukit vilka fantastiska organismer träd är. Först och främst kan de vara oändligt ståtliga och vackra. Men de är också, liksom de flesta andra organismer, en komplexitet av olika funktioner.

De gröna löven och barren i vilka den livsviktiga fotosyntesen sker. I denna kemiska reaktion producerar träden energirik näring i form av glukos, i vars bindningar mellan atomerna soleenergi finns lagrad. Solenergin flödar sedan genom ekosystemets näringskedjor, från organism till organism, i form av olika mer eller mindre komplexa föreningar, och kan frigöras genom cellandningen. Till cellernas förbränning behövs syre och även det producerar träden.

På våren startar tillväxten. Nya skott skjuter och stammarna växer till i omfång med vårved och sommarved i årsringarna. I toppskottet produceras auxin, som är ett hormon som meddelar kambiet att det är dags att starta celldelningen. Trädets kambium sitter precis innanför barken. Där finns även floemet, genom vilket socker och näringsämnen transporteras. Vatten- och mineraltransport sker främst i xylemet.

Under marken finns ett symbiosförhållande mellan trädets rötter och svampar, mykorrhiza. Svampen hjälper trädet att ta upp vatten och närsalter och får i utbyte olika organiska föreningar.

Men främst är de magnifika och obeskrivligt vackra.

Brösarps backar, Hallamölla och Hästhagen

Kristi himmelfärdsdag. Blå himmel. Solsken. Ledighet. Vad gör man då? Ger sig ut på utflykt, naturligtvis, och njuter av allt det ljuvligt vackra naturen bjuder på just nu.

Först styrde vi kosan mot Brösarps backar (även om vi på något underligt sätt lyckades hamna i Simrishamn, inte ovanligt när vi är ute och kör). Jag har velat åka dit länge nu (ja, alltså inte till Simrishamn utan till Brösarps backar). Sommaren 1991 var jag där under skogistidens Sverigeresa och jag kan inte minnas att jag har varit där sedan dess. Jörgen lagade till kyckling på förmiddagen och gjorde en kall sås, som vi kunde ta med oss och äta till lunch.

Parkeringen vid Brösarps södra backar var i stort sett fullsatt men vi såg knappt till en människa under den stund vi var där. Alldeles i början av vår promenad hörde vi en gök i en dunge inte alls långt bort. När vi gick närmare, flög den iväg och det var första gången någon av oss faktiskt såg en gök.

Dagen var lite blåsig men vi hittade en solig plats i lä intill en låg stenmur och där slog vi oss ner för att äta vår lunch. Jörgen skulle koka kaffe och det krävdes lite uppfinningsrikedom för att rigga kaffebryggaren och skydda gaslågan från vinden. Böckerna vi hade med oss kom väl till pass.

I vår packning fanns det också jordgubbar att äta till efterrätt. Jordgubbar är gott men inget jag brukar äta med större aptit. Det brukar bli några stycken varje sommar men inte mer än så. Förra sommaren upptäckte jag att jordgubbar är riktigt goda, om de är skivade. Ja ja, jag vet att de smakar likadant hela som skivade men man kan inte vara logisk i sitt handlande hela tiden. Nåväl, Jörgen tog utan att blinka fram kniv och skärbräda och voilà, mina jordgubbar var skivade.

Klockan var omkring halv tre, när vi lämnade backarna och körde vidare till Hallamölla. Där hittade vi en lugn plats invid Verkeån och där satt vi och läste en stund i solskenet, precis sådant jag vill göra men aldrig tar mig tid till.

Det blev även en promenad längs med Verkeån, innan vi körde hem via Ystad, där vi handlade på ICA Kvantum. På väg mot kassorna, lade jag märke till att det går att köpa make-up-artiklar på ICA. När jag packade i måndags morse, måste jag ha glömt att lägga ner min kajalpenna. Jag har saknat den och det kändes skönt att kunna köpa en ny. Jörgen kallade den för en krita och förfasade sig över att jag hade betalat 85 kronor för en blyertspenna, som den senare fick heta.

Utflykterna tog inte slut där. Eftersom vi inte hade kommit upp i 10 000 steg under dagen, gav vi oss ut igen efter middagen. Kvällsturen tog oss tillbaka till Svaneholms slott men inte för att gå runt sjön. I stället ville vi utförska naturreservatet Hästhagen.

Vilken pärla Jörgen har där, bara ett stenkast hemifrån. Skogen är 80-130 år gammal och växer delvis på en höjd, där marken till övervägande del består av lera. Markvegetationen vittnade om att det måste ha varit alldeles vitt av vitsippor för några veckor sedan. Nu blommade ramslöken. Vi gick genom något som bara kan liknas vid en pelarsal med helt magnifika bokar. Till Hästhagen vill jag återvända fler gånger.

Dagen avslutades med var sin gin & tonic och en skål blandat lakritsgodis.

Kvällsutflykter

Den kalla våren är över och sommaren är här. Den här veckan har Jörgen och jag gjort utflykter på kvällarna efter middagen. Det är mycket värt att komma ut och röra på sig efter en dag på jobbet.

I måndags åkte vi till Mossbystrand och gick längs havet. Vid den här tiden på året är det så vackert att vara ute i naturen. Hela landskapet är fyllt av gula rapsfält.

Tisdag kväll tog oss till Häckeberga. Där var vi även en dryg vecka tidigare. Det är en speciell plats för oss, eftersom det var där vi hade vår första date i augusti förra året. Den här kvällen blev det en rask promenad i ganska kuperad terräng. Myggen var lite besvärliga. Klockan var närmare halv tio, när vi kom hem, så den kvällen blev det inte något Downton Abbey-avsnitt tittat på. Vi är mitt inne i säsong två.

I onsdags kväll gick vi runt Svaneholmssjön. Det var en mycket fin promenad. Vi gick medsols och kunde i början beundra stora bokar och ekar. Halvvägs bytte naturen skepnad och bjöd på alkärr, som nästan kändes exotiska. Den rundan gör jag mer än gärna om.