Det här är den första veckan jag känner mig helt ledig. Det är skönt, så ljuvligt skönt. Den här veckan är jag dessutom själv, eftersom barnen har pappavecka, och jag kan fylla dagarna nästan precis hur jag vill.
Sommarlovsstarten blev lite skakig. För det första blev tog det så lång tid att få klart, att jag faktiskt skulle få fortsätta ännu ett år på jobbet, att jag sökte ett annat jobb. Att dra igång jobbsökeriet görs inte i en handvändning. CV ska uppdateras, referenser kontaktas, ansökningsformulär fyllas i och brev skrivas. Jag blev kallad på intervju och fick jobbet!!! Det var en boost för självförtroendet att få ett jobb, som jag inte är behörig för, tio dagar innan ansökningstiden går ut. Jobbet hade inneburit att gå tillbaka till en arbetsgivare jag arbetat hos för tio år sedan samt att återigen få arbeta tillsammans med härliga arbetskamrater från den tiden. Det var två bra alternativ att välja mellan och inget lätt beslut att fatta men till slut bestämde jag mig för att stanna på mitt nuvarande jobb ett år till.
När det var avklarat återstod
Lennarts begravning och sedan kunde jag gå in för landning. Och vad gjorde jag då?
Jo, jag drog igång min träning med buller och bång! Fyra morgnar i rad har jag gett mig ut så snart jag har vaknat. Tre 5 km-promenader har det blivit samt en intervallträning för att så småningom orka springa 5 km. Jag tycker att det är så skönt att komma ut tidigt på morgonen. Det har inte hunnit bli för varmt, luften är frisk och sedan behöver jag inte tänka på motion resten av dagen.
I morse kom jag inte ut förrän strax före klockan 8, eftersom jag skulle ta mig hem frn Skurup först. Det var alldeles för sent att ge sig iväg, vilket är en omskrivning för att det hade hunnit bli alldeles för varmt! I morgon ska jag ut och intervallspringa igen och sedan blir det inte mer träning den här veckan. Fem dagar i rad är inte idealiskt för min del, i alla fall inte i nuläget.
I måndags var jag i
Köpenhamn och jag hade även tänkt att ge mig iväg till Kulturens Östarp och bara njuta, sitta och läsa, fika ... men det passar inte riktigt in den här veckan, eftersom KÖ inte öppnar förrän mitt på dagen och då kommer jag hem för sent för att hinna titta på fotboll, åka till Skurup och annat som lockar.
Fotboll, ja, det tittar jag på. Fotbolls-VM har kommit fram till kvartsfinalerna och Sverige är fortfarande kvar!!! På lördag blir det kvartsfinal mot England. Mitt tredje favoritlag, Portugal, blev utslaget av Uruguay i åttondelsfinalerna. Uruguay gjorde två helt fantastiskt snygga mål på Portugal, speciellt det första målet var magiskt. Englands åttondelsfinal mot Colombia var sorglig att se. Det var så mycket tjafs och fulspel från colombianernas sida. Hade Colombia vunnit, tror jag inte att jag hade tittat på kvartsfinalen mot Sverige. Jag hade inte stått ut att se dem spela en minut, en sekund, till.
På fredag fyller Jörgen 50 år, så jag pysslar med presenter till honom. I nästa vecka beger han sig till Mongoliet. Då kommer Gustav och Oskar hit. Oskar har önskat att åka till Ven, så det ska vi göra en dag. Jag vill ta med mig barnen till Romeleåsen och till Haväng, så det ska vi också göra.
Jobbet pockar på uppmärksamhet emellanåt. Det är så mycket idéer, som vill komma fram, samt en del pappers- och sorteringsarbete, som jag vill ha gjort. Jag har sagt till mig själv att den 5:e, 10:e, 15:e, 20:e, 25:e och 30:e juli får jag ägna mig åt jobb men alla andra dagar är det förbjudet.
Jag höll på att glömma ... stickar gör jag ju också. Och läser.
Pappa och jag tog tåget till Karlstad i torsdags i förra veckan. På stationen mötte min kusin, Dag, oss och följde oss till hotellet. När pappa och jag hade ätit kvällsmat på hotellet, kom Dag och hämtade oss och vi gick en promenad genom Stadsträdgården på väg hem till honom och hans fru, Marie, som hade dukat upp med jordgubbar, kex, ädelost och rosévin på gården. Det var en helt fantastisk sommarkväll. Det blåste ganska friskt men det var ljumma, nästan varma, vindar.
Lennarts begravning hölls på fredagen i kapellet vid Stora Kils kyrka. Jag vet inte om kapell brukar ha altartavla men i det här kapellet finns ingen utan i stället ett stort panoramafönster, som upptar hela väggen. Genom det kan man se ett vackert landskap samt sjön Nedre Fryken. Vackrare än så kan det knappast bli. Det var en vacker begravning. Barnbarnen Joel och Joline sjöng.
Jag har inte varit på många begravningar i mitt liv. Tre stycken för att vara exakt. Den första var när farfar begravdes. Då var jag sju år gammal. Den andra var när min faster Hildegard begravdes för åtta år sedan. Då hade jag en ganska nyfödd Oskar med mig och även om jag minns hur fint pastorn talade om Hildegard, så hade Oskar det mesta av mitt fokus den gången.
Det blev många steg under dagen. Jag gick till Kongens Have, där jag åt lite av min medhavda matsäck, läste lite samt fotograferade vackra rosor. Sedan fortsatte jag till Botanisk Have, som ligger nästgårds. Köpenhamns botaniska trädgård är vacker med sina höjdskillnader. När jag gick där, tänkte jag att nästa år måste jag åka dit tidigare, under senvår/försommar för att se hur det ser ut då. Jag hittade en bänk i skugga och läste lite mer, åt samt gav vätskebalansen vad den ville ha. Därefter letade jag mig fram till Torvehallarna och gick och tittade på alla läckerheter, som säljs där. Sedan kändes det som att det räckte och jag gick tillbaka till Kongens Nytorv för att åka hem. Gjorde ett kort stopp på Emporia på vägen för att köpa en present.
