-5 kg i juli

Tänk vad en liten livsstilsförändring kan göra skillnad. Jag tänkte om angående vad jag äter och tog bort det onödiga. Här sitter jag fyra-fem veckor senare 5 kg lättare.

Jag har varit ute och gått en hel del också men det tror jag, ärligt talat, spelar mindre roll för viktminskningen. Det har dock andra fördelar för välbefinnandet.

Det har inte varit så lätt alla gånger men när jag ser resultatet på vågen så har det utan tvekan varit värt det.

Åka buss och tåg

Vi är familjen Konstig. Vi åker buss och tåg utan att ha något mer mål än att just åka buss och tåg. Man får se sig omkring. Det finns tid att prata med varandra. Man kan sova lite, vilket är skönt för de som fortfarande lider av jetlag. Ludvig har på en vecka gjort två tidsomställningar, först Taiwan-Kalifornien och sedan Kalifornien-Sverige.

Dagens tur tog oss med tåg till Hässleholm, där vi bytte tåg för att komma till Klippan. Från Klippan tog vi bussen till Ängelholm, där vi åt en sen lunch på en indisk restaurang. Därefter styrde vi kosan hemåt medelst buss till Helsingborg och den sista biten hem blev det tåg igen.

Stegräknaren visade bara drygt 4000 steg men jag var ändå trött, när jag kom hem. Det var skönt att byta om och sedan landa i soffan.

Leksaksmuséet i Eslöv

Ja, vad ska man säga om det här muséet? Vilken fantastisk plats! Vilket makalöst livsverk! Det är en privatsamling, ett gemensamt projekt som spänner över tre generationer. Far och son har samlat på tåg medan barnbarnen har bidragit med LEGO- och Barbiesamlingar.

I tre stora rum finns tågbanorna och LEGO samlat. Modelltågen tuffar omkring på sina banor. Detaljrikedomen är enorm och man upptäcker hela tiden nya saker.

Det blir nästan lite för mycket att ta in. Det var roligt att gå runt och titta tillsammans med Gustav, eftersom han har öga för detaljer. Han kunde peka ut saker, som han hade sett och som jag helt hade missat.

Att hitta något att äta i Eslöv visade sig inte vara så lätt. De flesta matställen verkade endast ha en kort lunchservering för att sedan stänga några timmar innan de öppnade igen.

Östra Kyrkogården i Malmö

Minneslunden

I tisdags tog vi bussen ut till Östra Kyrkogården i Malmö. Det är en jättestor kyrkogård, den största i Malmö, med begravningsplatser för katoliker, ortodoxa, judar och muslimer. Minneslunden är en av Sveriges största.

Den judiska begravningsplatsen

Dagen bjöd på solsken och lagom temperaturer, alldeles utmärkt för att promenera runt på denna stora kyrkogård. Målet för utflykten var Blomsterkiosken, som stod klar 1969 (arkitekt: Sigurd Lewerentz). Den lär locka arkitekturintresserade besökare. Själv tyckte jag att den var något av ett antiklimax.

Blomsterkiosken

På vägen hem, stannade vi till vid Möllevångstorget för att äta middag och det gjordes på en kinarestaurang.

Ritual vid kusiners återförening

Igår var det dags för Gustav, Oskar och Ludvig att träffas igen för första gången på två år. De gjorde det på sitt alldeles egna vis. Ludvig stängde in sig i farfars sovrum. Gustav och Oskar gick in i farfars arbetsrum, där Oskar lade sig på mage på golvet och Gustav satt och tittade in i väggen. Det var inte utan att jag hann fundera både en och två gånger hur det skulle gå.

Naturligtvis gick det bra. Ludvig kom ut ur sovrummet och kikade på sina kusiner och sprang sedan tillbaka. Oskar hittade en skål med nötter, som han började äta. Efter en stund slutade Ludvig att återvända till sovrummet. Oskar ville rita och hämtade papper och penna. Snart satt alla tre barnen och ritade, fortfarande med visst avstånd mellan sig.

Vi bestämde oss för att gå till Pildammsparken och köpa glass och när vi väl kom ut dröjde det inte länge förrän kusinerna började närma sig varandra. Vi sökte skugga i Pildammsteatern. När glassarna var uppätna började barnen leka med varandra. Teaterscenen var ett fängelse och någon var prisoner och någon prison guard.

För två år sedan kom Oskar och Ludvig inte så bra överens. Det tycktes som bortblåst nu. Alla tre sprang omkring och hade jätteroligt tillsammans. Gustav började prata engelska med Ludvig. Youtube är en ruskigt bra engelsklärare! Det är ofattbart hur mycket han har lärt dig och mer lär det bli framöver.

Så nu är barnen igång och de har två veckor på sig att samla på sig en mängd nya gemensamma minnen.

Återförening

Nu är Torgil och Ludvig här! Lika vidunderligt underbart som vanligt att få krama om Torgil på Kastrup. Det är två år sedan sist. Deras resa hade gått bra. Planet landade i tid och det var två trötta resenärer mamma och jag mötte. Deras flyg lämnade San Francisco kl 17:30 lokal tid (alltså vid halv tre natten som gick svensk tid). Då hade de varit uppe hela dagen ... och så dagen idag. Ludvig hade kunnat sova större delen av resan men inte Torgil.

Att ta sig till Kastrup visade sig vara ett vågspel. En lärdom för framtiden är att vara ute i god tid, väldigt god tid! Öresundståget lämnade Lund i tid. Massor med folk, många som skulle ut och resa och många som skulle in till Köpenhamn. När vi började närma oss Kastrup, var tåget försenat. Och vad gör de tågansvariga då? Jo, de bestämmer att tåget inte ska stanna vid Kastrup utan fortsätta till nästa station. Där uppmanades alla som skulle till Kastrup att gå av och invänta ett tåg som skulle ta dem tillbaka till Kastrup. Förhoppningsvis finns det en logisk förklaring till att göra men jag har svårt att se den. Mamma och jag var tacksamma att vi inte hade några väskor att släpa på.

En fördel med att ha varit på Kastrup är att jag nu vet hur där ser ut, om jag till äventyrs skulle ta mig i kragen och ge mig ut och resa. 

En gammal trotjänare

Min fjällrävenryggsäck har några år på nacken. Den fyller snart 40 år. När jag fick den, tyckte jag inte alls om den. Ingen annan hade ju en sådan! Idag älskar jag den, trots att den är sliten och blek i färgen. Den hänger med på utflykter och när jag går till mataffären ... och även när jag går på stan men då kan jag känna att jag borde ha en snyggare väska.

Skrylle och Måryd - there and back again

Det finns många fina platser på jorden men, i min mening, finns några av de finaste alldeles runt hörnet. Måryd är en sådan plats. Förra året gjorde barnen, jag och morfar en kort vandring mellan Måryd och Skrylle och den turen ville jag göra om den här sommaren.

I sista minuten upptäckte jag att bussen, som vi skulle ta till Måryd, hade ändrat sin rutt. Vi hade behövt byta buss för att komma till Måryd. Det blev i stället så att vi åkte till Skrylle och därifrån gick vi till Måryd och tillbaka till Skrylle igen.

Det blev en fin tur. Alla tre var på gott humör. Vädret var helt okej. Regnet höll sig borta. Vi hittade smultron och hallon att plocka och äta. Det blev ett sånt där tillfälle, när jag som förälder måste föregå med gott exempel. Jag är inte jätteförtjust i att äta bär men idag mumsade jag hallon så att det stod härliga till. Inte för att det hade så stor effekt på barnen. De tyckte att hallonen var så där.

Vi gick alltså från Skryllegården, förbi det gamla stenbrottet och så var vi i Måryd, där vi fikade i den härliga enebacken. Gustav och Oskar sprang upp och ner i backarna och tävlade med varandra. Oskar tyckte inte om att Gustav var snabbare än honom.

När det var dags att vända tillbaka mot Måryd, var Oskar trött. Han var sååååå trött i benen och orkade inte gå. Jag sade till honom att det fanns två sätt att förhålla sig till detta. Antingen så fokuserar han på att han är trött och så kommer det att ta jättelång tid att komma tillbaka till Skryllegården och hans gnällande kommer att göra oss alla på dåligt humör. Eller så gräver han djupt inom sig själv och hittar lite jävlar anamma, så ska det nog gå bra. Han valde det sistnämnda, tog täten och hittade på egen hand vägen tillbaka. (Sedan ska också nämnas att Gustav påminde Oskar om att de skulle få glass, när vi kom tillbaka till Skrylllegården.)

Vi passerade det gamla stenbrottet igen och vilade en stund där. Barnen lekte stenhuggare och de kastade sten i vattnet.

Glass, gunga på lekplatsen och sedan bussen hem, trötta men nöjda.

PS. Nappflaskan som Oskar har i handen på bilderna är inte en riktig nappflaska. Den var fylld med godis igår, inköpt på marknaden, och idag var den med i stället för ett gosedjur.

Hästveda marknad

Igår åkte vi tåg. Mycket tåg. Öresundståg till Hässleholm och Krösatåg till Hästveda. När vi skulle hem blev det först Krösatåg till Osby och därefter Öresundståg till Lund. Dagens lärdom blev att man ska inte åka Öresundståg i södergående riktning. De är alltid fulla till bristningsgränsen. Är det möjligt bör man välja något annat kommunikationsalternativ. En före detta kollega skrev på Facebook att Öresundståg bör i möjligaste mån undvikas i alla situationer. Hon är en frekvent tågpendlare, så hon vet alltför väl hur det brukar fungera ... eller inte fungera.

Hästveda var alltså målet för dagen och i Hästveda var det marknad. Det behövdes bara ett par steg i trängseln mellan marknadsstånden så påmindes jag om alla de skäl till att jag inte tycker om att gå på marknad. Skräp, skräp och åter skräp. Det finns säkert bra saker att köpa också men dessa försvinner ju i mängderna av skräp. Och så alla dessa människor.

Barnen fick köpa var sin sak och lite godis. Mormor och J köpte var sin sillamacka till lunch. Efter en dryg timme var vi fullkomligt nöjda med vår marknadsupplevelse och styrde kosan hemåt.

Jag kan inte påminna mig att jag var på marknad, när jag var liten. Mitt första marknadsminne är från Kiviks marknad någon gång tidigt 90-tal. På senare år, sedan Gustav föddes, har det blivit Kiviks marknad, Veberöds marknad, Sjöbo marknad och Tomelilla marknad. Det här att bara gå omkring och titta på saker (skräp!) i timmar för att kanske hitta någon man vill köpa, det är inte riktigt min grej. Förr köpte jag i alla fall munkar och marknadsgodis och kände mig nöjd med det men inte ens det lockar längre. (Jo, det lockar men jag avstår från det.)

Det viktiga med gårdagens utflykt var inte själva marknaden utan att barnen skulle få åka tåg. Och det fick de. Med råge.

Krympa

- Åh, min snopp. Den är liten. Igår var den så här lång. Nu har den krympt. Kan snoppar krympa?

                                               Anonym