Namn- och språkkaos

Den senaste veckan har vi haft fullt hus. Vi har varit sju personer i stället för fyra. Mormor och morfar har kommit på besök och det har varit väldigt fullt runt middagsbordet. En eftermiddag var det en handfull grannbarn här också. Som sagt, fullt hus ... och väldigt roligt.

Det har pratats svenska, engelska och kinesiska i en salig blandning. Ibland har jag känt mig förvirrad och inte vetat vilket språk jag ska tala. Det har ibland blivit svenska med min svägerska, som inte alls talar svenska. Och så lite engelska med Gustav och Oskar, som inte alls talar engelska. Och min brorson, Ludvig, har jag talat både svenska och engelska med men det är ju okej, eftersom han förstår och talar båda språken.

Men den största förvirringen har uppstått runt namnen. Jag säger nästan undantagslöst Gustav till och om min bror, som heter Torgil. Oskar kallar jag för Ludvig. Vid några tillfällen blir namnet på den jag vill tilltala inte rätt förrän vid tredje eller fjärde försöket. Vad är det som är så svårt?

Gustav och Ludvig