Ombytta roller

I 4,5 års tid har jag sjungit för Gustav. I perioder har det varit mycket sång och ibland lite mindre. Nu är rollerna ombytta. Gustav sjunger för mig!

I kväll sjöng han tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp medan vi gjorde honom i ordning för sängen. Efter en stund fick jag vara med och sjunga. Min uppgift blev att ta hand om verserna. Tipp tapp-refrängen behöll Gustav för sig själv. Lite senare, när vi läste sagor i hans säng, sjöng han Blinka lilla stjärna flera gånger och vi hann med den ett par gånger tillsammans också.

Ekorrhjulet

Det känns som om jag är ordentligt fast i ekorrhjulet. Och det bara efter 1,5 veckas arbete. Dagarna visslar förbi i ett ännu högre tempo än förut. Upp på morgonen, barn till förskolan, till jobbet, hem från jobbet, hämta barn, fixa något att äta, barn ska sova. Slut på dagen! Tröööööött! Typ sådär.

Okej, det var kanske lite hårddraget men det är ungefär det där jag kommer ihåg av dagarna. Kameran ligger nästan oanvänd. Men jag kom i alla fall ihåg att ta fram den igår morse, när Oskar vispade ihop sitt livs första pannkakssmet. Bloggen ligger också nästan nere.

Jag hoppas att det ger sig med tiden, att balansen infinner sig igen. Det är i alla fall min ambition.

Oskar ligger i sin säng och ger ifrån sig de mest otroliga ljud. Emellanåt låter han som en kvittrande fågel. Jag sitter på golvet i hans rum jobbar. Jag har precis tagit de första små stegen i konstruktionen av min första hemsida. Jag tog nästan samma steg härom dagen men insåg att det nog inte hade blivit helt rätt. Så idag började jag om. Sajten är definierad. Jag har skrivit några CSS-regler. Den första Div-tagggen är på plats.

Som sagt, de första stegen. Nu är det bara att fortsätta och göra resten. Men hur är det man brukar säga ... även en resa på 1000 mil börjar med några steg. Jag är alltså på väg.

Thank God It's Friday!

TGIF!

Det får jag säga numera. Fredagarna får en annan mening, när jag arbetar. Eller rättare sagt, fredagkvällarna får en annan innebörd, en annan känsla. En total avslappning både i kropp och knopp.

Förvisso ska jag laga middag och barnen ska komma i säng så småningom. Det behöver dammsugas och tvättmaskinen måste sättas i arbete. Det finns en hel del att plocka undan runt om i huset. Med andra ord är jag inte sysslolös ikväll.

Men det är fredag! Jippi!

Ganska ful...

... men ack så god! För inte är den vacker, gåsen, varken före eller efter tillagning. Men galet god att äta är den!

Maken lagade gås till middag i lördags för att fira min födelsedag. Till förrätt blev det hummer- och räksoppa. Varmrätten var gås med nödvändiga tillbehör. Och så avslutades det hela med skånsk äppelkaka med vaniljsås. Magen stod i fyra hörn i lördags kväll.

Det är mycket kött på en gås till skillnad från hur det är ställt med en anka. En anka må se någorlunda stor ut men man ska inte låta sig luras. Minimalt med kött är det på ankan. Gott ... men lite! Det lärde vi oss för några år sedan, när vi hade anka till nyårsmiddagen. Om jag säger så här: det var tur att vädret var så dåligt att våra gäster inte kunde ge sig ut på vägarna och därmed missade vårt nyårsfirande ... och ankan.

Förändring

Den senaste veckan har gått i förändringens tecken. För en vecka sedan sökte jag jobb. I måndags började jag heltidsarbeta. Nej, nu vill jag inte låta påskina att jag började söka jobb i förra veckan och snabbt hittade ett för så är det inte. Men när möjligheten väl uppstod, så gick det snabbt. Erbjudandet kom i onsdags i förra veckan, på torsdagen var jag på besök på min nya arbetsplats och i måndags började jag jobba.

Det är ett treveckorsvikariat som eventuellt förlängs till jul. Jag undervisar i en montessoriinspirerad 1-2:a, så det ligger ju lite utanför mitt kompetensområde. Men det känns bra att jobba igen. Och det är kul! Det där sistnämnda är lite extra viktigt att poängtera, känns det som.

Det är inte bara jag som arrangerat om vardagen. Även barnens dagar har påverkats. De har gått på förskolan klockan 9-14 och nu plötsligt ska de vara där vid 7.30 och blir hämtade vid 16-tiden. Frukost på morgonen och eftermiddagens mellanmål intas på förskolan.

Idag är jag och Oskar hemma. Han är ruskigt förkyld och har feber och kladdiga ögon. De två senaste nätterna har han vaknat med en ordentlig hosta och det har tagit tid för honom att somna om.

När morgonbestyren var avklarade idag, satte jag mig och tittade på bloggen och insåg att det var ett tag sedan jag skrev. Det får skyllas på tidsbrist och på att tankarna har varit på annat och jag har inte känt mig inspirerad att skriva. De flesta av mina inlägg är ganska spontana och snabba skapelser och så vill jag låta det förbli. Åtminstone för tillfället. Och då är det nog inte så konstigt att frekvensen i skrivandet varierar.

Förundrad

Ibland blir jag helt förundrad över vad som rör sig i huvudet på barnen. Idag på förmiddagen tog jag med mig Gustav och Oskar i bilen och körde till Nova för att handla Fars dag-presenter. Gustav intresserar sig för vägmärkena och brukar berätta hur fort jag får köra.

Precis innan man kommer till Nova köpcentrum passerar man en stor rondell. Jag gjorde Gustav uppmärksam på skylten. Han konstaterade att man enligt pilarna skulle köra runt, runt, runt. Nu skulle vi inte köra ett helt varv i rondellen utan vi skulle ut på andra sidan. När jag körde ut ur rondellen, hörde jag Gustav säga:

- Du körde bara en halv. En halv cirkel och en halv cirkel är en hel cirkel.

Var har han lärt sig det? Och det tog inte slut där. Medan jag parkerade bilen, fortsatte Gustav prata om matematik:

- Fem plus fem plus fem plus fem är tjugo. Det är samma som tio plus tio.

När vi kommit hem igen och hade ätit lunch, frågade jag Gustav vad fem plus fem plus fem plus fem är och fick svaret "tre", så nu är väl ordningen återställd igen.

Rätt information

Det här med att byta efternamn går inte helt smärtfritt.

Jag har äntligen tagit itu med att ansöka om min lärarlegitimation. Examensbevis och intyg från anställningar har scannats in och gjorts till PDF-filer, bara det ett arbete som kan göra mig både krullhårig och gråhårig. Igår fungerade inte ansökningsfunktionen på Skolverkets hemsida.

Idag fungerade den! Äntligen skulle jag bli färdig med min ansökan. Trodde jag, ja... Jag loggade in med hjälp av min e-legitimation (BankID på kort) och insåg att där finns fortfarande mitt gamla efternamn kvar. Samtal till supporten för att fråga om jag ska ansöka om ett nytt kort eller hur det fungerar. Till svar fick jag att jag skulle ringa Skatteverket, eftersom Skatteverket måste vara sena med sin uppdatering.

Det lät underligt tyckte jag, eftersom mitt nya efternamn finns på plats i en hel massa register. Men jag ringde till Skatteverket. Där konstaterades att mitt nya efternamn registrerades den 25 oktober. Handläggaren på Skatteverket tyckte att informationen jag fått av BankID-supporten var väldigt underlig. Varför skulle Skatteverket uppdatera alla system utom ett liksom? Dessutom är det inte Skatteverket som uppdaterar olika system. Skatteverket uppdaterar folkbokföringen och sedan är det upp till alla andra systemägare att uppdatera de egna system. Det låter fullkomligt logiskt i mina öron.

Jag ringde tillbaka till BankID-supporten för att få svar på min ursprungliga fråga. Den jag fick tala med den andra gången visste bättre besked. Jag måste gå till banken och beställa ett nytt BankID på kort.

Jag tackade för svaret men sedan kunde jag faktiskt inte låta bli att framföra åsikten att det vore bra om alla som arbetar på BankID-supporten har den kunskapen, så att de inte uppmanar sina kunder att ringa onödiga samtal till Skatteverket.

Han sålde sin frihet

När jag var 11-12 år gick det en mycket bra följetong i radion. Jag kan ha varit äldre men troligtvis inte yngre. Jag tror att det var en sommarlovsföljetong. Bra var den i alla fall. Den handlade om den föräldralöse pojken Krabat, som kommer som lärling hos en mjölnare. Mäster har flera lärlingspojkar och varje nyår omkommer en av dem. Det är stormaktskrig och svartkonst.

Det var en spännande berättelse och något år senare började jag leta efter boken, som följetongen baserats på. Jag hade ingen information om vare sig titel eller författare, så mitt sökande var inte helt enkelt. Jag hade fått för mig att boken skulle heta Kvarndammens hemlighet men det visade sig inte vara rätt. Ibland tänkte jag att jag skulle ta kontakt med Sveriges Radio för att få hjälp men det blev aldrig av.

Många år senare, närmare bestämt i december 1990, var jag i Stockholm med en kurskamrat. Böcker var (och är) ett stort intresse för oss båda två, så vi tittade in i ett flertal bokhandlar. Och plötsligt, när jag planlöst gick och tittade på hyllorna, fick jag syn på en bok. Det var något med omslagsbilden, korpen och mannen och pojken, som fick mig att stanna upp. Jag läste baksidestexten och insåg att jag äntligen hade hittat det jag letade efter. Naturligtvis köpte jag boken, så att den fick följa med mig hem. Den står fortfarande i min bokhylla och läses med jämna mellanrum.

Han sålde sin frihet är bokens titel och den är skriven av Otfried Preussler.

I gränslandet

En del av min identitet befinner sig i ett gränsland. Jag har bytt efternamn. Vi har bytt efternamn, hela familjen. På pappret är det helt klart. Inom mig är processen inte helt avslutad. Jag måste påminna mig att jag ska använda det nya efternamnet.

Det är inte första gången jag byter efternamn. När jag gifte mig för snart tio år sedan, bytte jag efternamn till makens efternamn. Mitt gamla efternamn blev i stället mitt mellannamn. Jag kan inte minnas att jag var så förvirrad den gången.

Maken nämnde redan för flera år sedan att han ville byta efternamn. Han hade ett speciellt namn i åtanke. I somras diskuterade vi det igen och gjorde slag i saken. Vi prövade fyra olika stavningar och när vi hade bestämt oss, skickade vi in vår ansökan till PRV. I mitten av september godkändes vårt nya namn. Därefter skulle namnet kungöras i Post- och inrikestidningar och allmänheten hade en månad på sig att föra talan mot vårt namnval.

Den 24 oktober beslutade PRV att namnet var vårt! Under hela min uppväxt ropades jag nästan alltid upp sist med mitt efternamn på Z. Mina barn kommer att hamna mer eller mindre högst upp på klasslistan med sitt nya efternamn på A.

När jag betalade räkningarna i slutet av oktober månad, såg jag att mitt nya efternamn på mina konton. Det var verklighet!Idag har jag varit och fotograferat mig för att ansöka om nytt körkort. Jag har övat på min nya namnteckning.

Minneslunden

I mötet med människor lär man sig nya saker och man får ta del av deras traditioner. En sådan tradition, som jag har blivit en del av sedan jag träffade Mats, är att gå till minneslunden och tända ljus på Alla helgons dag.

Dansa själv

I ett försök att få Gustav på lite bättre humör och piggna till, sade Mats till honom:

- Ska vi dansa?

Gustav skakade bekymrat på huvudet och svarade:

- Jag har ont i hjärnan. Du får dansa själv.

Väntan

Mmmm, väntar är just vad vi gör maken och jag. Väntar på att det ska bryta ut. Det där äckliga!

I torsdags sattes det upp lappar på förskolan om att det går magsjuka/kräksjuka. Att se en sådan lapp är nästan värre än att titta på en skräckfilm. Vi vet av erfarenhet att Gustav brukar bli sjuk ... och att Mats är näste man att insjukna och därefter jag. Och det är inget vi ser fram emot!

Var Oskar passar in i den här ekvationen vet vi inte än. Eller rättare sagt, före helgen visste vi inte men nu har det klarnat. Oskar vaknade med feber efter eftermiddagens sovstund igår. Han hade ingen aptit och det var uppenbart att han inte mådde bra. Och sedan började han kräkas. Det var tack och lov ganska snabbt övergående. Han har sovit hela natten och idag verkar han må bra igen.

Gustav ligger på soffan och har feber. Ibland säger han att han mår illa, ibland att han mår bra. Maken har gått och lagt sig. Han sade att han känner sig konstig.

Hur ska det här utveckla sig? Den som lever får se. Så jag väntar...

I huvudet på Katarina

CSS-regler och Div-taggar har invaderat min hjärna. Kvällens lektioner i webbdesign var informativa, minst sagt. Och roligt var det! Funderar på hur jag ska få lugn inne i skallen. Kanske titta lite på I vår Herres hage?