Det känns som om jag är ordentligt fast i ekorrhjulet. Och det bara efter 1,5 veckas arbete. Dagarna visslar förbi i ett ännu högre tempo än förut. Upp på morgonen, barn till förskolan, till jobbet, hem från jobbet, hämta barn, fixa något att äta, barn ska sova. Slut på dagen! Tröööööött! Typ sådär.
Okej, det var kanske lite hårddraget men det är ungefär det där jag kommer ihåg av dagarna. Kameran ligger nästan oanvänd. Men jag kom i alla fall ihåg att ta fram den igår morse, när Oskar vispade ihop sitt livs första pannkakssmet. Bloggen ligger också nästan nere.
Jag hoppas att det ger sig med tiden, att balansen infinner sig igen. Det är i alla fall min ambition.
Oskar ligger i sin säng och ger ifrån sig de mest otroliga ljud. Emellanåt låter han som en kvittrande fågel. Jag sitter på golvet i hans rum jobbar. Jag har precis tagit de första små stegen i konstruktionen av min första hemsida. Jag tog nästan samma steg härom dagen men insåg att det nog inte hade blivit helt rätt. Så idag började jag om. Sajten är definierad. Jag har skrivit några CSS-regler. Den första Div-tagggen är på plats.
Som sagt, de första stegen. Nu är det bara att fortsätta och göra resten. Men hur är det man brukar säga ... även en resa på 1000 mil börjar med några steg. Jag är alltså på väg.
Man får ta ett steg i taget, ta ett djupt andetag och ibland kanske försöka bromsa det där berömda ekorrhjulet lite grann *lättare sagt än gjort*
SvaraRaderafolk som håller på med digitala grejer, änvänder alltid så konstiga ord, det är ofelbart. - men Oskar har vispat pannkakssmet, du kan nog fortsätta med konstiga ord, folket omkring dig sköter det väsentliga
SvaraRadera