En liten paus önskas ... bitte, please!

Jag tycker, ärligt talat, att vi har haft vår beskärda del av sjukdomar i den här familjen de senaste tre månaderna. Det räcker nu. Men så verkar det inte bli.

Maken var hängig i förmiddags. Blek och trött. Vid lunchtid gick han och lade sig. Några timmar senare vaknade han med hög feber och ont i kroppen, precis som när lunginflammationen slog till i mellandagarna. Han har även börjat hosta en del de senaste dagarna men det har varken han eller jag reflekterat så mycket över ... förrän nu. Telefonkön till den jouröppna vårdcentralen var så lång att vi inte kom fram förrän de stängde så det blir till att ringa igen i morgon bitti.

När barnen satt och åt kvällsmat, sade Gustav plötsligt att han frös. Kanske inte så konstigt, eftersom han hade druckit två glas kylskåpskall mjölk, konstaterade han själv. Men han frös verkligen, så mycket att jag gick och hämtade en fleecefilt och svepte in honom i. Efter kvällsmaten gick han och lade sig på soffan och frös fortfarande. Jag tror egentligen inte att jag tänkte att han kunde ha feber men av någon anledning tempade jag honom. 39 graders feber! Var kom den ifrån?

Nu känner jag lite smått panik inför veckan som kommer. Hur blir den? Maken skulle vara föräldraledig måndag och tisdag, vilket betyder att förskolan inte förväntar sig att barnen dyker upp där på måndag morgon. Om han är sjuk igen, kommer han att orka hämta barnen på förskolan på eftermiddagarna? Jag slutar 17.00 på onsdag, 17.30 på onsdag och 17.15 på torsdag och har inte en chans att hinna till förskolan innan den stänger 17.30. Usch, vilken stress det blir inombords, när jag funderar på hur jag ska få den ekvationen att gå ihop ovanpå oron över varför vi inte blir friska! Och är både maken och Gustav sjuka på måndag, så blir det VAB för mig andra måndagen i rad. Snacka om ångestframkallande!

Fast nu är det lördag kväll och jag halvtittar på Stjärnorna på slottet. Min absolut närmsta målsättning eller önskemål är att få sova hela natten så att jag åtminstone kan vakna och känna mig utsövd i morgon.