Framtidsplaner

Igår förmiddag delgav Gustav oss för första gången sina tankar om vad han vill bli när han blir stor. Han vill bli doktor. Jag misstänker att alla våra sjukdomar på sistone, speciellt pappas lunginflammation och Oskars spruckna trumhinna, har lett Gustav in på dessa tankebanor. Han är mån om att alla mår bra. Och mår någon inte bra, vill Gustav gärna göra något så denna någon mår bättre igen, så snabbt som möjligt.

Efter det lilla samtalet om framtidens yrkesval, gick hela familjen ut på en promenad i solskenet. Det känns som om man verkligen måste passa på att vara ute, när solen skiner. Det händer inte ofta numera. Det är gråmulet mest hela tiden. Det är knappt att det går att kalla dagsljus. Det blåser en hel del. Namngivna stormar avlöser varandra ... Berit, Dagmar, Emil ... och lämnar nedblåsta träd och strömlösa hushåll bakom sig. Och så regnar det. Mycket. Men jag är trots allt glad att det kommer som regn i stället för som snö.

Det var ganska kyligt igår även om det gick att känna att solen värmde lite, lite. Det låg is på vattenpölarna och det tyckte pojkarna var roligt. Det krasar så härligt under fötterna, när man trampar sönder den tunna isen som täcker en vattenpöl.

Efter vår promenad, körde maken iväg för att handla lite. Han ville bland annat ha några filmer, som han kunde titta på och somna till. Han kom även hem med två semlor. Tanken var att barnen skulle dela på en semla och jag skulle äta den andra. Det lät bra i teorin. I praktiken blev det så att Gustav ville ha en hel semla själv. Och då ville Oskar också ha en hel semla själv. Inget snack om att dela här inte. Jag misstänkte dock att inget av barnen skulle orka äta en hel semla, så jag bidade min tid. Och jag hade rätt. Jag behövde inte gå semellös.