Så känns en dag på jobbet!

Jag sätter mig i vagnen (=går in genom dörren på jobbet). Vissa dagar börjar vagnen rulla långsamt en bit, innan stupet kommer. Andra dagar kommer branten direkt. Vagnen ökar tempot. Den skakar och jag kastas hit och dit. Det går snabbare och snabbare. Fartvinden sliter i håret. Tankarna hinner inte med. Plötsligt tar backen slut och vagnen stannar snabbt. Jag kliver ur (=jag går ut genom dörren på jobbet), lite omtumlad, och undrar what the hell happened.

Trött i mössan!

Efter en vecka på jobbet då eleverna har hälsats välkomna tillbaka till skolan, en vecka då lektioner startats upp med nya grupper och ibland nya elever, en vecka då nya namn ska läras in, en vecka då information inte har funnits eller plötsligt ändrats, efter en vecka då jag emellanåt inte kunnat följa mina egna tankar eftersom det mesta känts kaotiskt...

... efter en sådan vecka är fredagskvällen extra välkommen!

Höstlik sensommar

De senaste dagarna har det blåst riktigt friska vindar. Det är soligt och varmt, så vinden är en frisk fläkt, om än i starkast laget. Trädens löv prasslar på sensommarvis. Det är skillnad på hur löven låter, när vinden blåser genom lövverket på försommaren jämfört med hur det låter nu. I mina öron låter prasslet tröttare och mörkare nu. När jag tittar på marken, skulle jag kunna ledas att tro att vi redan är en bra bit in i hösten. Det ligger redan löv på marken.

Dagarna susar förbi. Starten på ett nytt läsår suger mycket energi samtidigt som det innehåller så mycket förväntan. Jag är inte nådigt trött i mössan på kvällarna. Något som piggar upp då, är att få en liten rapport från barnens pappa.

Gustav började andra klass idag och det hade gått bra. Oskar har fått tröja, strumpor och benskydd till fotbollsträningen. Mitt på dagen drog Oskar med sig pappa ut på en joggingtur. Det blev 1,2 km och enligt hans pappa hade han hållit "ett rasande tempo" nästan hela vägen. Det förvånar mig inte alls. Oskar kan verkligen springa och det ser så lätt ut när han gör det.

Två presenter

I vintras stickade jag en Pyttipanna-sjal och skickade den till en god väns mamma. För ett par veckor sedan, när jag kom hem från en utflykt med barnen, stod det ett paket utanför dörren. I paketet låg en söt liten korg och ett kort med ett tack för sjalen.

För några veckor sedan var mamma i Umeå. När hon kom hem, hade hon med sig den här söta saxen till mig. Den blir perfekt att ha till hands, när jag ska klippa av garnet, när jag stickar.

Fotbollsskola

I slutet av juli gick barnen och jag förbi fotbollsplanerna hemma hos mormor och där pågick fotbollsträning. Jag frågade Oskar, om han ville börja spela fotboll. Jag var inställd på att det skulle komma ett bestämt "nej" från honom. Därför blev jag förvånad, när han faktiskt sade "ja".

Jag vet att det finns en fotbollsförening i Dalby, inte långt från där barnen bor med sin pappa, så jag sökte upp föreningen, Dalby GIF, på internet. Där kunde jag läsa att fotbollsskolan skulle starta på nytt efter sommaruppehållet den 15 augusti.

Jag försökte sälja in idén om fotbollsträning till Gustav. Första gången vi pratade om det, lät det på honom som om han skulle gilla det. Men han ändrade sig.

Det var roligt att se Oskar på den första träningen igår. Vi kom dit och hälsade på tränarna och sedan hittade Oskar en boll - och sedan skötte han resten själv. Han var så duktig. Han sade sitt namn, när alla presenterade sig för varandra. Han lyssnade på instruktioner. Han följde instruktionerna och han gjorde så gott han kunde. Det värmde i mammahjärtat. Ärligt talat, vet han inte vad fotboll är för något, vad det går ut på, hur det ser ut när det spelas på riktigt.

Träningen var upplagd så att först fick barnen göra olika övningar på egen hand med bollen. Därefter tränade de på att passa. Så följde skotträning. Det hela avslutades med att de delades upp i två lag och spelade mot varandra. Där någonstans såg jag att Oskar inte orkade mer. Han var "slut i rutan", alltså mentalt trött. Fysiskt hade han inte tagit ut sig så mycket.

När barnens pappa, kom och hämtade barnen nu ikväll, frågade han Oskar om fotbollsskolan och vad Oskar tyckte om den. Svaret blev ett brett leende och tummen upp.

Sand i skorna

Första dagen på jobbet efter en lååååång sommarledighet. Återgången till jobb och vardag kan vara avsevärt mycket sämre! Dagen inleddes med en lätt frukost på stranden i Sandhammaren. Därefter följde 6-7 km vandring i grupper till Löderup strandbad. På vägen gjordes olika team building-övningar. Solsken och lagom varmt. Vid framkomst vid Löberöds strandbad tillagades lunch.

Det händer - ganska ofta! - att barnen kommer hem med vad som ser ut som halva sandlådan - speciellt när den ligger på min hallmatta! - i skorna. Jag brukar förundrat undra hur de kan gå omkring med sand i skorna. Är det inte obekvämt?

Nu vet jag svaret på den frågan. Det går alldeles utmärkt att gå med sand i skorna och inte märka av det överhuvudtaget. Jag har nämligen gjort det idag. Jag trodde inte mina ögon, när jag tog av mig skorna, när jag kom hem. Massor av sand! I skorna!!!

Blomsterprakt på Katrinetorp

Lunch på Katrinetorp

Sommaren har verkligen gjort sitt återtåg. Solen skiner från en klarblå himmel och det är ordentligt varmt. Idag åkte pappa och jag till Katrinetorp gård och åt lunch tillsammans. Vi tittade på menyn och det stod omedelbart klart vad vi ville äta - isterband! Det var isterband med gräddstuvad potatis och rödbetor ... och det var precis så gott som jag hade föreställt mig.

Efter lunchen gick vi och tittade på Millennieskogen, som håller på att anläggas. Den invigdes i september förra året men är långt från färdig. Träd växer ju som bekant inte så snabbt. Som jag förstår det ska Millennieskogen vara städsegrön och det är olika sorters barrträd som planteras, till exempel kinesisk sekvoja, weymouthtall, mammutträd, jättetuja och kustgran. Det finns också inslag av lärk.

En damm har anlagts och den ska utökas i storlek. Det kommer även att anläggas en botanisk trädgård, som på informationskartorna kallas för Världsträdgårdarna. Det ska bli mycket spännande att följa utvecklingen under de kommande åren, decennierna.

Stickig uppdatering

Stickorna har gått varma i sommar. Runt midsommar blev jag färdig med den spetsstickade, asymmetriska sjalen Agata. Det var ett roligt mönster att sticka. Jag kan tänka mig att sticka en till, speciellt med tanke på att jag inte är säker på att jag gillar garnet jag använde till denna Agata. Garnet heter Indiecita och är 100% alpacka, mjukt men lite "flygigt". Jag använde stickor 4 mm och det gick åt fem nystan à 50 g.

När Agatan var färdig, tog jag itu med en halsduk, som är gjord av sju dominorutor. Garnet är DROPs Fabel Print (Blue Lagoon) och stickorna 3,5 mm. Fem nystan gick åt.

Därefter ville jag sticka något mindre och valet föll på pulsvärmare. Jag hittade många olika mönster online. Valet föll på två fingerlösa vantar. Jag började sticka ett par i DROPs Karisma (lite mer är 1 nystan) och stickor 3,5 mm.

Och så blev det ett par ljusblå också. Eller rättare sagt två par. Till dessa använde jag två nystan av garnet DROPs Cotton Merino och stickor 4 mm.

Det senaste som blivit färdigstickat är två sotarmössor, en röd till Gustav och en blå till Oskar. Jag har stickat dem i DROPs Alpacka med stickor 3 mm. Ett nystan räcker gott och väl till en mössa. Mönstret till sotarmössan har jag hittat hos Garnhumlan.

Smygehuk

Smygehuk är Sveriges sydligaste udde. Det var en blöt plats igår. Inte på grund av regn men det blåste rejält och vågorna slog in mot den lilla piren. Utan solsken hade det inte blivit en behaglig utflykt just på grund av vinden. Det var inte för varmt att ha fleecejacka på sig hela dagen.

Som vanligt var det Skånetrafikens Sommarkort som användes under utflykten. Det har nästan blivit en sport att låta bilen stå oanvänd under sommarmånaderna. Barnen och jag tog buss 3 till Jupitergatan och därifrån regionbuss 171 till Södervärn, där morfar mötte upp. Vi var långt från ensamma att åka med buss 146 till Trelleborg.

I Trelleborg hade vi 30 minuter på oss tills bussen (nr 190) till Smygehuk skulle avgå. Vi gick igenom stadsparken, där vi tittade på lösgående höns och roliga skulpturer, vidare ut på ett torg invid vattentornet. På torget fanns en stor fontän. Morfar ville visa oss ytterligare en skulptur, så vi gick vidare. Den skulpturen tror jag att många tycker skulle kunna symbolisera årets sommar, dock inte jag själv.

I Smygehuk hade vi två timmar till vårt förfogande, innan vi skulle åka vidare med nästa buss 190 till Ystad. Vi gick till platsen för den sydligaste punkten men avstod från att låta oss duschas av vågorna. Det gick att finna platser i lä, så vi kunde äta den medhavda matsäcken utan att blåsa bort. Vi tittade in i Magasinet, där morfar hittade ett fönster, som han gärna hade annekterat på grund av den fina utsikten. Där köpte vi också den obligatoriska glassen. Till Oskars stora förtjusning tog vi även en sväng till småbåtshamnen.

Väntar på bussen till Ystad

Så åkte vi vidare till Ystad, där energidepåerna fylldes på med varm korv, innan vi satte oss på tåget tillbaka hem. Barnen hade jättekul på hemvägen. Gustav hade morfars mobil och Oskar min och de satt och skrev meddelanden till varandra på WhatsApp.

Jag blir trött av utflykter, speciellt när det är blåsigt (eller kallt). Det var skönt att komma hem och veta att middagen var mer eller mindre färdig. I kylskåpet stod en bytta med den köttfärssås jag gjorde igår morse. Bara att koka pasta och värma köttfärssåsen i mikron. Barnen badade och så åt vi glass, en liten bit kladdkaka och var sin chocolate-chip cookie till efterrätt.

Vid 20-tiden konstaterade jag att TV-utbudet var bedrövligare än någonsin, så jag föreslog barnen att vi skulle titta på Harry Potter och fången från Azkaban. Jag håller på att läsa den för dem och tänkte att vi kunde titta så långt, som vi har kommit i boken. När vi väl hade börjat titta, såg vi filmen till slutet. Oskar fullkomligt älskade den. Gustav hade många funderingar kring resandet tillbaka i tiden.

När jag skriver detta, sitter han och Gustav och tittar på filmen en gång till.