Fotbollsskola

I slutet av juli gick barnen och jag förbi fotbollsplanerna hemma hos mormor och där pågick fotbollsträning. Jag frågade Oskar, om han ville börja spela fotboll. Jag var inställd på att det skulle komma ett bestämt "nej" från honom. Därför blev jag förvånad, när han faktiskt sade "ja".

Jag vet att det finns en fotbollsförening i Dalby, inte långt från där barnen bor med sin pappa, så jag sökte upp föreningen, Dalby GIF, på internet. Där kunde jag läsa att fotbollsskolan skulle starta på nytt efter sommaruppehållet den 15 augusti.

Jag försökte sälja in idén om fotbollsträning till Gustav. Första gången vi pratade om det, lät det på honom som om han skulle gilla det. Men han ändrade sig.

Det var roligt att se Oskar på den första träningen igår. Vi kom dit och hälsade på tränarna och sedan hittade Oskar en boll - och sedan skötte han resten själv. Han var så duktig. Han sade sitt namn, när alla presenterade sig för varandra. Han lyssnade på instruktioner. Han följde instruktionerna och han gjorde så gott han kunde. Det värmde i mammahjärtat. Ärligt talat, vet han inte vad fotboll är för något, vad det går ut på, hur det ser ut när det spelas på riktigt.

Träningen var upplagd så att först fick barnen göra olika övningar på egen hand med bollen. Därefter tränade de på att passa. Så följde skotträning. Det hela avslutades med att de delades upp i två lag och spelade mot varandra. Där någonstans såg jag att Oskar inte orkade mer. Han var "slut i rutan", alltså mentalt trött. Fysiskt hade han inte tagit ut sig så mycket.

När barnens pappa, kom och hämtade barnen nu ikväll, frågade han Oskar om fotbollsskolan och vad Oskar tyckte om den. Svaret blev ett brett leende och tummen upp.