Att ta i hand...

... eller att inte ta i hand, det har varit frågan de senaste dagarna.

Ett av våra riksdagspartier har varit i blåsväder, sedan dess valberedning föreslagit en person att väljas in i partistyrelsen, en person som inte vill ta kvinnor i hand, när han hälsar på dem. Valberedningen visste om detta. Partiets talespersoner visste om detta. Ingen tänkte tanken att detta kanske inte är en lämplig person att ha i ledande ställning inom partiet, speciellt inte när partiet säger sig ha en feministisk agenda. I efterhand har partiets ena talesperson sagt att han inte förstått att kvinnor kan uppfatta det som kränkande att någon vägrar att ta dem i hand.

Diskussionen i media efteråt har handlat om huruvida man måste skaka hand, när man hälsar på någon, om man ska vara politiker i Sverige.

Måste man verkligen ta i hand, när man hälsar på någon? Så gör vi i Sverige och det anses ohövligt att inte ta en utsträckt hand. Men det finns andra sätt att hälsa på. Kramar. Kindpussar. Att sträcka fram armarna med handflatorna uppåt samtidigt som man bugar. Att föra ihop handflatorna samtidigt som man bugar.

Problemet i det här fallet är att den aktuelle politikern inte vill skaka hand med kvinnor. Män skakar han hand med. Alltså gör han en skillnad mellan män och kvinnor. Det går inte hem i vårt samhälle, som byggs på jämställdhet mellan könen.

Hade den här politikern hälsat likadant på kvinnor och män, alltså inte gjort någon skillnad på grund av kön, kan jag inte se något problem med att han faktiskt inte tar i hand. Det finns andra sätt att hälsa på. Det viktiga är att det tydligt syns att det är en hälsning och att det inte görs skillnad på om det är en man eller en kvinna man hälsar på.

Å andra sidan... Jag gör skillnad mellan olika personer, när jag hälsar på dem. Min åtskillnad är förvisso inte baserad på kön utan på hur väl jag känner personen. Familj, släkt, (nära) vänner och ibland kollegor kramar jag, när vi träffas, medan andra får ett handslag som hälsning. Är det försvarbart att göra så?

Och så läser jag i DN att det är ett lagbrott, från arbetsgivarens sida, att inte ge ett jobb till någon med motiveringen att vederbörande inte tar i hand. Religionsfriheten i Sverige innebär att ingen får diskrimineras eller missgynnas på grund av sin tro.

Jag har själv varit med om att en man inte skakat hand med mig för att jag var kvinna. Det var en konstruerad situation. Mannen spelade en roll, som bland annat gick ut på att han gjorde skillnad på män och kvinnor och ansåg att kvinnor inte hörde hemma i det som i hans ögon var manliga domäner. Trots att jag visste att han spelade en roll, så studsade jag till, när han demonstrativt avstod från att skaka min hand och sedan skakade hand med varenda man i sällskapet.