tisdag 27 februari 2018

Som olika världar

Jag sitter på tåget mellan Lund och Skurup. Om jag tittar ur genom fönstret, ser jag solsken och blå himmel. Det ser skönt ut men det är en förrädisk bild. Där ute är det kallt, bitande kallt, vill-inte-alls-vara-ute-kallt!

Jag ser ingen snö. Det är svårt att tro att jag för knappt två timmar sedan gick genom snöstorm på väg från jobbet till stationen i Tomelilla. Sikten var i stort sett noll. Stark vind, ymnigt snöfall, snöflingorna förblindade.

Det började snöa strax efter att jag kom till jobbet i morse. Det var ett häftigt snöfall redan från början. Vid lunchtid meddelades att skolbussarna skulle gå hem tidigare, redan klockan 14. När det meddelandet kom, hade det slutat snöa och solen sken. Strax efter halv två började jag göra mig i ordning för att ge mig iväg och det var då det verkligen började VRÄKA ner. Sikten var mer eller mindre noll.

Jag bestämde mig för att ta tåget till Skurup eller bussen till Lund i stället. Bussen var först att anlända till stationen i Tomelilla så det fick bli den och därmed en omväg till Skurup.

När bussen nästan kommit till Lund, hörde jag på lokalradions trafikrapportering att det var totalstopp på vägen mellan Tomelilla och Sjöbo, i höjd med Ramsåsa. En lastbil har vält och ett tiotal personbilar är inblandade. Bärgningen beräknas ta flera timmar och vägen är avstängd. Trafikverket kunde inte rekommendera någon alternativ väg.

Solskenet utanför fönstret följde med tills tåget passerat Svedala. Sedan mötte snöfallet upp och i Skurup var det mer eller mindre snöstorm.

Det känns som att bra beslut att ha valt bort bilen som transportmedel i eftermiddag. Hoppas den har det bra på jobbets parkering över natten. Återstår att se om snöfallet upphör och om jag kan ta mig med allmänna kommunikationer till Tomelilla.


lördag 24 februari 2018

Sportlovet 2018

Det är lördag eftermiddag och årets sportlov är snart över. Det känns bra att titta tillbaka på veckan som gått. Mycket har blivit gjort och en del (läs jobb) har jag inte tagit itu med. Till det senare finns det en dag i morgon, tänker jag.

Lovet började med en rivstart, eftersom Torgil och Ludvig var hemma på besök. De första två dagarna av deras besök, onsdagen och torsdagen, träffade jag dem inte alls men sedan blev det en intensiv helg tillsammans, eftersom de reste hem igen på måndagsförmiddagen.

På lördagen var alla hemma hos mig. Jörgen gav sig iväg tidigt på morgonen för att jobba några timmar. Jag bakade, städade och handlade och vid 14-tiden på eftermiddagen var hemmet fullt av folk. Mamma och jag lagade middag tillsammans. Det blev lax. Barnen ritade, spelade spel (digitala sådana), utamande Torgil och Jörgen på bordshockey. Drönaren, som Oskar fick i födelsedagspresent, fick komma ut ur sin låda och flyga runt lite.

På söndagen åkte barnen och jag in till Malmö vid lunch och hem till pappa. Någon timme senare samlades vi alla på restaurang Victor på Lilla Torg för att äta lunch. Kyckling, kyckling, kyckling beställde vi alla utom Jörgen, som gick mot strömmen och åt lamm. När vi senare kom hem till pappa, åt vi semlor. Äntligen! Det har inte blivit någon sådan i år. Eller förresten, jag kanske åt en eller två någon av årets första dagar. Minns inte riktigt.

Resten av lovet, vad har hänt då? Barnen och jag har spelat spel. Vi har hunnit med SkipBo, UNO, Den försvunna diamanten och Crazy chefs. Vi har varit ute och gått de tre senaste dagarna. Inte jättelångt men ungefär en halvtimme varje dag. Idag tog Oskar med sig sparkcykeln, eftersom han tycker att det är jobbigt att gå. Det har varit härligt väder - solsken, blå himmel men ganska kallt.

Jag har stickat en hel del. Jörgens sockar har blivit färdiga och jag har börjat på ett par till Torgil. Listan över projekt som väntar har blivit så lång att jag har gjort en lista för att komma ihåg dem alla. Torgil valde garn till två par strumpor (en försenad födelsedagspresent) och jag har också beställt garn till mössor till barnen - några exempel på vad som väntar.

Jag har läst varje dag. Jag vet inte när det hände senast. Jag har till och med läst på nätterna. Sömnen har det varit si och så med hela lovet. Jag vaknar varje natt vid 1-2-tiden och för det mesta är det svårt att somna om.

Jag har röjt i klädkammaren. Kartongerna med brev har flyttat ner i källarförrådet. I en kartong hittade jag två mindre kartonger med prylar som hör till en hushållsmaskin, som inte längre fungerar. Eftersom den en gång kom från min f d svärmor, har jag frågat exmaken om han vill ha tillbaka den, trots dess icke-funktion. Det innebär att dessa två, mindre kartonger också kommer att försvinna från klädkammaren så småningom, på ett eller annat vis. Två flyttkartonger lyckades jag tömma helt och vika ihop, så lite nytta gjorde jag allt.

I onsdags gav barnen och jag oss ut för att reklammera Oskars Titanic-modell. Den stora biten, som utgör fören, var skev, så fören höll inte ihop. Jag skrev till kundtjänst och påtalade detta och fick då en ny för skickad till mig. Den var också skev, dock inte lika mycket. I onsdags åkte vi alltså till en butik och påtalade problemet. Det var på Nova och i den butiken hade de ingen Titanic-modell hemma men de kunde tala om att det fanns en på Center Syd, så vi tog med oss Titanic och körde dit.

När vi kom till Center Syd var vi hungriga, så vi började med att äta på MAX. När vi satt där, fick jag ett meddelande från Jörgen på Messneger. Han och Elsa cruisade runt på CS. Jag läste det ett par gånger och sedan förstod jag att CS betyder Center Syd. Vilken slump att vi råkade hamna där samtidigt! Vi sammanstrålade en stund senare och gick runt lite tillsammans.

När vi kom hem, tog Oskar itu med att bygga ihop Titanic för andra gången. Jag tog en snabb titt på fören och den såg inte alls skev ut. Det var den inte heller utan passade alldeles perfekt.

I torsdags morse var elektrikern här för att klura ut om och i så fall vad det är för fel på elen i barnens sovrum. Jag vet inte om jag blev något klokare. Han lyckades i alla fall koppla in taklampan, så nu har barnen ljus i sitt rum. Han kliade sig ordentligt i huvudet vid några tillfällen och sade att elen är inte logiskt dragen men den är inte farlig. Det sista var ju skönt att höra. Det visade sig också att brandvarnare, som satt i taket i det sovrummet, dolde ytterligare sladdar för uppsättning av taklampa. Jättebra, tycker jag, eftersom jag tycker att det behövs en lampa till i rummet. Men så underligt att dölja det med en brandvarnare.

Oskar är för rolig. Han sade följande till elektrikern: - Du är smart. Du är den första smarta man jag har träffat.

Igår satt jag i telefon en hel del. Jag pratade med banken för att klura ut varför säkerhetsprogrammet till mitt BankID inte startar, när jag ska betala med kort, när jag handlar på nätet. Jag kan inte påstå att jag fick någon hjälp i det avseendet men under samtalets gång bestämde jag mig för att skaffa mobilt BankID och Swish. Bara sådär! Och nu är det gjort. Återstår att se hur länge det dröjer innan jag får användning för det. Jag pratade även med Länsförsäkringar om barnens försäkringar och deras skydd inför resan till USA, som de ska iväg på i april. Idag ringde jag till Bredbandsbolaget för att försöka få svar på varför mitt trådlösa bredband är så uselt. Trådburet har jag närmare 250 Mbit/s men trådlöst sjunker det till 20-40 Mbit/s. Inte blev jag klokare av det samtalet. Jag kunde inte få någon ny router, eftersom det trådburna har så hög hastighet men jag kunde köpa en ny router för 699 kr (alternativt hyra den för 29 kr/mån). Tack men nej tack, i alla fall inte just nu.

Och så har det ju blivit vår. Det kan inte sägas nog många gånger!

fredag 23 februari 2018

Dubbelkolla

Jag kände mig tvungen att dubbelkolla och se med egna ögon att även Lund faktiskt omfattas av vårens ankomst. Ett nytt besök hos SMHIs årstidskarta, förstora, göra ett skärmklipp ... och jo, det är nog sant!

Igår var det kallt och idag är det ännu kallare ... men vår är det likväl!

torsdag 22 februari 2018

Tvåsamhet

Saknar jag att vara två? Att ha någon att dela (hela) livet med? Ja och nej. Jag är väl medveten om att jag tycker om att vara med mig själv, att jag klarar mig på egen hand, ibland kanske lite för bra. Jag är lika medveten om att jag inte alls skulle vilja vara utan min ibland-bo!

Men just det faktum att Jörgen är min ibland-bo är ganska perfekt. Vi slipper nöta på varandra med vardag. Det är en enorm lyx!

Det finns dock en situation, då jag saknar att ha någon till hands. Det är inte när jag ska bära ner tunga kartonger i källaren. Det klarar jag själv även om jag ska erkänna att det ibland är på gränsen. Nej, det är något på många sätt betydligt lättare jag har i åtanke, nämligen när jag ska vika ihop lakan för att hänga dem på tork i torkskåpet och för att kunna mangla dem.

Det är en uppgift jag har svårt att klara på egen hand och få det resultat jag vill ha. Nu kanske slutresultatet inte enbart beror på att jag måste brottas med lakanen på egen hand. Jag brukar säga att mina lakan är sydda av någon som antingen är blind eller berusad på jobbet. På senare tid har jag lagt till att yrkesstolthet också tycks saknas. Något av detta borde kunna förklara att lakanen saknar varje uns av trådrakhet.

Det är väl dock inte så enkelt. Till saken hör även att man får det man betalar för. Köper man billiga lakan är de tillklippta och sydda av någon, som inte får så mycket betalt. Det saknas kanske kunskap och/eller tid att bekymra sig om trådrakhet.

Men så är det alltså, jag saknar djupt att vara två, när jag ska vika lakan.

Våren är här!

Enligt Ekot på Sveriges Radio är det vår i bland annat Malmö, Lund, Falsterbo och Ystad. Jag tycker inte att det är så tydligt att se det på SMHIs årstidskarta men jag får väl tro på Ekot.

Att det har blivit vår innebär att det har varit vårtemperatur (dygnsmedeltemperatur över 0 grader) i sju dygn. Det innebär också att våren 2018 ankom så tidigt det bara någonsin går, nämligen den 15 februari.

Hurra!

Det spelar ingen roll att våren inledningsvis kommer att vara kylig. Det är vår! Psykologiskt är det stor skillnad på vinter och vår.

Hurra, hurra!!

Redan nu kvittrar fåglarna, när man vaknar på morgonen. Det är avsevärt mycket ljusare på morgon och kväll jämfört med för en månad sedan. Solen värmer. Underbara vår!

Hurra, hurra, hurra!!!

måndag 19 februari 2018

Behöver inte sy upp

Första riktiga sportlovsdagen har jag vikt åt shopping. Jag behöver nya skor och nya T-shirts.

Det har väl snart gått en månad sedan jag köpte min Odd Molly-kofta och jag har inte använt den än. Jag har inte något som passar att ha under den. Idag hittade jag två mörkblå T-shirts på KappAhl och tre andra på Stadium. Det var en ljusblå, en mörkblå och en vinröd. När jag var inne på KappAhl provade jag även ett par jeans, eftersom det var 25% rabatt på jeans. De passade inte och jag kan inte riktigt begripa varför jag fick för mig att köpa långbyxor på KappAhl. Långbyxor köper jag ju på Flash.

Alltså fortsatte jag vidare till Flash. Det visade sig att man numera kan köpa de flesta bxmodellerna i tre olika längder: short, normal och long. Jag tog med mig ett par in i provhytten. De var en storlek mindre än de långbyxor jag hade på mig. Det visade sig dock att byxorna jag provade var för stora. Jag gick ut och hämtade en storlek mindre och de satt som en smäck! I rena glädjeyran köpte jag ett par till i ett annat material... utan att prova dem. Det gjorde jag när jag kom hem och de var också perfekta i storlek. Nu hoppas jag att båda paren krymper 1-2 cm, när jag tvättar dem, eftersom jag då inte kommer att behöva sy upp dem.

Skor blev det hos Pigga Peggy. Jag behöver ett par skor, som är bekväma att gå i, och hade sett en sneaker från Charlotte of Sweden på Pigga Peggys hemsida. Som alla andra skor i den butiken är de ganska färgglada. Den mest neutrala färgen jag kunde hitta heter mint ... men jag var så sugen på att köpa ett par cerise. Jag är fortfarande sugen på att köpa ytterligare ett par Charlotte of Sweden-sneakers men jag ska inte göra det just nu. Först ska jag använda det par jag köpte idag och känna att de är precis så bekväma som de verkar. Och så ska jag vänta tills efter mitt kommande påskäventyr, som kanske kan ge möjlighet till skoshopping. Men sen så kanske jag slår till...

lördag 17 februari 2018

Tiden

Tid är en konstigt fenomen. Ibland går den långsamt, ibland mycket fort. Det finns tillfällen, när jag helt går vilse i tiden och bara några timmar känns som eoner.

När jag hade avslutat veckans arbete igår, körde jag till Dalby för att hämta barnen. På skolan väntade även min pappa, min bror och min brorson. Morfar hade hälsat på i Oskars klass medan Torgil och Ludvig tillbringade två lektioner tillsammans med Gustavs klass.

Att vi alla sex skulle kunna åka hem tillsammans i min bil var uteslutet på grund av platsbrist. Vädret var inte det bästa. Några plusgrader, isande blåst och lite regn. Jag tyckte inte att pappa, Torgil och Ludvig skulle behöva gå till centrum för att ta bussen till Lund, så jag bestämde mig för att köra dem dit. Under tiden skulle Gustav och Oskar vänta på skolan. Även om det var ganska gått om tid att hinna med bussen, blev jag inte alls oväntat småstressad och därmed ganksa hetsig med att skynda på alla andra. Det är ett beteende jag måste arbeta bort.

Nåväl, vi kom alla hem och sammanstrålade strax efter klockan 15 med mormor och J på den lokala pizzerian. Ludvig ville ha en Calzone. Vi andra delade  på en Vesuvio familjepizza och en Quattro stagione i vanlig storlek.

Senare på eftermiddagen kom Jörgen också och jag fixade middag till honom. Min lägenhet var full av folk i ett par timmar till. Det spelades bordshockey, sågs på TV och pratades.


När alla (utom Jörgen) gått hem, blev det tyst och lite tomt. Jag konstaterade att tiden hade spelat mig spratt. Jobbet kändes mycket avlägset. Hade jag verkligen varit där tidigare på dagen? Det rörde sig om mindre än sex timmar sedan jag hade kört från Tomelilla och det hade lika gärna kunnat vara flera år sedan.

onsdag 7 februari 2018

Ett ögonblick...

...som man minns i resten av sitt liv. Jag tänker på mordet på Olof Palme, Estonia, 11 september och mordet på Anna Lind - fyra tragedier, som etsat sig fast i minnet, inte bara som specifika händelser utan som långa skeenden, var jag var, vad jag gjorde...

Igår lades ännu ett sådant ögonblick till listan men den här gången var det inte en tragedi. Det var i stället ett wow, vad häftigt, vad stort och enormt ... ett sådant ögonblick var det och det var en ren slump att jag (och barnen) tog del av det.

Vi hade gått och lagt oss och jag tittade snabbt igenom mitt Facebook-flöde. Jag fick syn på en livesändning, som fångade mitt intresse. Det visade sig vara uppskjutningen av SpaceX Falcon Heavy.

I förra veckan började Jörgen och jag titta på en serie, som heter Mars. Det är en dramadokumentär, som blandar en dramatisering av människans första expedition till Mars 2033 med dokumentära filmer och intervjuer från 2016. SpaceX grundades av Elon Musk och är ett amerikanskt företag inom rymdfart. I Mars får man höra hur Elon Musk berättar om sina tankar om hur kostnaderna vid rymdfärder ska reduceras genom att till exempel startraketer återanvänds. De återvänder till Jorden efter att ha separerats från rymdfarkosten efter uppskjutningen.

Precis det fick jag och barnen se igår kväll och det var just det som gjorde det till en wow-upplevelse för mig. Det vi såg igår var The Falcon Heavy Test Flight. Falcon Heavy är den kraftfullaste raketen som finns i bruk och igår bar den med sig en personbil ut i rymden. Det är Elon Musks egen Tesla Roadster, som skickades upp i rymden och den ska läggas i en omloppsbana runt solen och kretsa runt i miljontals år framöver.

Allt det är häftigt men det riktigt intressanta igår var att testet att kunna återanvända raketer var lyckosamt. Två av de tre raketerna återvände och landade på de tänkta platserna. Fantastiskt att det lyckades.

Tanken är att Falcon Heavy i framtiden ska kunna skicka förnödenheter och utrustning till andra planeter. Testet igår var ett viktigt steg mot kommande expeditioner till månen och Mars. Just därför kommer uppskjutningen att vara ett ögonblick att minnas för livet.

Ett citat

Vid ett par tillfällen det senaste året har jag läst ett citat, som tillskrivs författaren William Golding. Jag har försökt verifiera att Golding verkligen har sagt eller skrivit orden men lyckas inte. Jag tror mig ha verifierat att han har sagt att:
I think women are foolish to pretend they are equal to men, they are far superior and have always been.
Men att han skulle vara upphovsmannen bakom resten av det fantastiska citatet är jag mer tveksam till men så här lyder det:
I think women are foolish to pretend they are equal to men, they are far superior and have always been. Whatever you give a woman, she will make it greater. If you give her sperm, she'll give you a baby. If you give her a house, she'll give you a home. If you give her groceries, she'll give you a meal. If you give her a smile, she'll give you her heart. She multiplies and enlarges what is given to her. So, if you give her any crap, be ready to receive a ton of shit!