Som olika världar

Jag sitter på tåget mellan Lund och Skurup. Om jag tittar ur genom fönstret, ser jag solsken och blå himmel. Det ser skönt ut men det är en förrädisk bild. Där ute är det kallt, bitande kallt, vill-inte-alls-vara-ute-kallt!

Jag ser ingen snö. Det är svårt att tro att jag för knappt två timmar sedan gick genom snöstorm på väg från jobbet till stationen i Tomelilla. Sikten var i stort sett noll. Stark vind, ymnigt snöfall, snöflingorna förblindade.

Det började snöa strax efter att jag kom till jobbet i morse. Det var ett häftigt snöfall redan från början. Vid lunchtid meddelades att skolbussarna skulle gå hem tidigare, redan klockan 14. När det meddelandet kom, hade det slutat snöa och solen sken. Strax efter halv två började jag göra mig i ordning för att ge mig iväg och det var då det verkligen började VRÄKA ner. Sikten var mer eller mindre noll.

Jag bestämde mig för att ta tåget till Skurup eller bussen till Lund i stället. Bussen var först att anlända till stationen i Tomelilla så det fick bli den och därmed en omväg till Skurup.

När bussen nästan kommit till Lund, hörde jag på lokalradions trafikrapportering att det var totalstopp på vägen mellan Tomelilla och Sjöbo, i höjd med Ramsåsa. En lastbil har vält och ett tiotal personbilar är inblandade. Bärgningen beräknas ta flera timmar och vägen är avstängd. Trafikverket kunde inte rekommendera någon alternativ väg.

Solskenet utanför fönstret följde med tills tåget passerat Svedala. Sedan mötte snöfallet upp och i Skurup var det mer eller mindre snöstorm.

Det känns som att bra beslut att ha valt bort bilen som transportmedel i eftermiddag. Hoppas den har det bra på jobbets parkering över natten. Återstår att se om snöfallet upphör och om jag kan ta mig med allmänna kommunikationer till Tomelilla.