Vår, sommar, havsörnar

Två lördagar i rad har Jörgen och jag varit ute i skogen, på samma ställe båda gångerna. I förra veckan var det fortfarande lite trevande vår. Tussilagon blommade och vitsipporna hade börjat slå ut.

Under veckan som gått har det plötsligt blivit sommarvarmt, blå himmel och solsken. I lördags var bokarnas knoppar uppsvällda, avenboken hade börjat slå ut, marken var vit av vitsippor. Våren och försommaren är så vacker att det gör ont i kroppen. Skönheten är lika överraskande varje år.

Att vi var på samma ställe två veckor i rad, beror på att vi ville se vitsipporna ordentligt utslagna. Och så ville vi se havsörnen igen.

I förra veckan stod vi där ute i skogen, 10-20 m från varandra, och pratade. Plötsligt fick jag syn på en stor fågel bakom Jörgen. När jag säger stor menar jag STOR. Ganska snart stod det klart att det var en örn. Något annat kunde det bara inte vara. Vi stod och tittade på den en lång stund. Den flög fram och tillbaka och runt uppe över trädkronorna. Vid ett tillfälle glimtade vita stjärtfjädrar och då sade Jörgen att det är en havsörn.

Inte så långt från där vi stod, fanns det ett träd med ett stort bo i toppen. Det var inte ett särskilt ansenligt träd, en hög men ganska smal bok. Vi bestämde oss för att dra oss bort från det trädet men ändå se till att hela tiden kunna se det. När vi kom tillräckligt långt bort, såg vi att örnen landade i boet.

Igår, när vi kom tillbaka, såg vi inte bara en havsörn utan två! Det är helt magiskt!!

Samtal med Oskar

När jag hämtade Oskar på fritids idag, såg jag på den stora whiteboardtavlan att hans namn satt uppsatt under aktiviteten Football Highlights. Han satt tillsammans med några andra barn i ett klassrum och tittade på fotboll. Vid middagen frågade jag honom lite om detta:

- Vad är det ni tittade på, när jag hämtade dig?

 - Det var Football Highlights.

- Kan du berätta mer om det?

- Det handlar om fotboll.

- Är det någon match ni tittar på?

- Det vet jag inte.

Jag vet inte hur intresserad Oskar egentligen är av fotboll men han tycker mycket om fritidsläraren som ofta ordnar olika aktiviteter som har med fotboll att göra. Jag berättade för Oskar att i sommar är det fotbolls-VM och då kommer det att vara fotboll på TV nästan varenda dag i en månad. Då sken han upp och så sade han:

- Snälla, snälla, säg att Frankrike är med. Nej, förresten, Paris menar jag.

Lite senare under middagen sade jag att jag gärna skulle åka till Lissabon med barnen.

- Det finns ett zoo att gå till, ett akvarium och ett vetenskapsmuseum som vi kan gå till.

- Tycker dom inte om Titanic? frågade Oskar.

- Menar du att du tycker att det ska finnas ett Titanic-museum?

- Ja, nu får du ringa till dom och säga att de ska göra ett Titanic-museum.

Läsdagbok 1:a kvartalet 2018

Januari

• Deadheads av Reginald Hill
• Kapten Kalsong av Dav Pilkey (orig. titel: The Adventures of Captain Underpants)

Februari

• The wood beyond av Reginald Hill
• The power of a positive no : how to say no & still get to yes av William Ury
• Svarta Hingsten och Argbiggan av Walter Farley (orig. titel: The Black Stallion's filly)
• Pojken och lånarna av Mary Norton (Orig. titel: The Borrowers)

Mars

• Djävulsdansen : bli fri från medberoende av Ann Söderlund & Sanna Lundell
• On Beulah Height av Reginald Hill
• Jag, Claudius av Robert Graves (orig. titel: I, Claudius)
• Claudius, Guden av Robert Graves (orig. titel: Claudius the God)  DNF
• Exit Lines av Reginald Hill
• Hur jag lärde mig förstå världen av Hans Rosling med Fanny Härgestam
• När allting faller på plats av Tommy Hellsten  DNF
• Tiden second hand : slutet för den röda människan av Svetlana Aleksijevitj DNF
• Economista : ta makten över din ekonomi och få ett roligare liv av Isabella Löwengrip Spångberg & Pingis Hadenius
• A killing kindness av Reginald Hill

Hemresan

På lördagsmorgonen åt vi frukost tidigt, strax efter klockan sju, packade det sista och sedan checkade vi ut. Vi hade bestämt att ta metron till flygplatsen och det gick precis enligt plan. På flygplatsen var det korta köer till bagageincheckningen och låååååånga köer till säkerhetskontrollen.

Shopping är Jörgen och jag inte särskilt bra på. Själv tycker jag att det är så otroligt tråkigt. Några småsaker till barnen handlade jag under dagarna i Lissabon och taxfreen på flygplatsen blev det en flaska gin, så att Jörgen och jag kan dricka gin & tonic i Lund också.

Vi såg till att äta ordentligt innan vi lämnade Lissabon. På nerresan var det svårt att hitta något vettigt att äta på Paris-Charles de Gaulle. På hemresan skulle vi dessutom ha mindre än en timme mellan flighterna, så det skulle inte finnas tid för att äta. För att vara rättvis, ska jag nämna att vi på hemresan såg flera helt okej matställen på Paris-Charles de Gaulle.

Redan samma dag som vi kom till Lissabon fick Jörgen mejl om att det skulle bli strejk på Air France med start dagen innan vår hemresa. Av denna strejk märkte vi intet. Våra flighter gick precis som de skulle.

När vi närmade oss Kastrup, var det rejält turbulent, tyckte jag med min ganska ringa flygerfarenhet. Inte på något sätt otäckt men påtagligt och uppmärksamhetsväckande. Jag tror inte att tjejen som satt bakom mig skulle hålla med om att det inte var otäckt. Hon grät högt av rädsla.

Bagaget kom med hem och vi tog tåget från Kastrup till Skurup och sedan var den semesterresan över.

Parques das Naçoes

Natten till fredagen, vår sista hela dag i Lissabon, låg jag vaken i en dryg timme. Vi hade inte bestämt vad vi skulle göra den dagen, så jag tog fram guideboken jag köpte kvällen innan och bläddrade i den. Jag såg två möjliga alternativ: Belém eller Parque das Naçoes. Det som avgjorde det för mig var att i Parque das Naçoes ligger det ett stort akvarium, Oceanário de Lisboa, och det anses vara det näst största i världen. Jag läste även på Trip Advisor att det finns ett stort köpcentrum, Centro Comercial Vasco da Gama, i närheten och shopping var något vi nästan helt ignorerat dittills, så det passade ju bra. Dessutom skulle vi även få se bron Ponte Vasco da Gama på nära håll.

När jag presenterade planerna för Jörgen på morgonen, tyckte han också att det verkade vara en bra idé. Efter frukost tog vi metrons blå och röda linjer till stationen Oriente.

Det var långa köer för att komma in på Oceanário de Lisboa men det gick ändå relativt snabbt. Man kan köpa biljetter online vilket jag skulle rekommendera. Förutom den permanenta utställningen fanns det även en tillfällig, Florestas submersas. Det var undervattensmiljöer uppbyggda av Takashi Amano. Den utställningen borde avnjutas i enskildhet och inte i trängsel, som det var nu.

När vi kom in till den permanenta delen av utställningen, kände jag mig som barn på nytt. I mitten av byggnaden finns det enorma akvariet, som man går runt i två plan. Jag hade kunnat stanna där precis hur länge som helst. Det är så vackert att titta på de många olika fiskarna.

Och när jag fick se havsuttrarna kom det ett spontant Åååh, som fick Jörgen att undra om det var jag som lät så.

Alldeles intill Oceanário de Lisboa ligger Pavilhão do Conhecimento, som är ett vetenskapsmuseum. Det hade också varit roligt att besöka men det fanns det inte tid till. Det får bli nästa gång jag besöker Lissabon, kanske tillsammans med barnen. I stället gick vi runt i Nationernas Park (jag skulle väl inte kalla det för just en park) och sedan upp till köpcentrat för att äta något men där var det så mycket folk att vi snabbt gick igen. Vi hittade en hamburgerrestaurang nere vid floden i stället. Efter maten tog vi en tur med linbanan som går från akvariet och bort till Vasco da Gama-bron. Vi lyckades pricka in en regnskur precis när vi åkte linbanan.

Sedan var det dags att åka tillbaka till hotellet. Efter en liten stunds vila åkte vi och köpte pastel de nata på vårt "stamställe". Pastel de nata är ett måste varje dag i Portugal, om jag får råda.

Jardim Zoológico

Lissabon zoo ligger längs metrons blå linje, bara ett stenkast från stationen med samma namn. Det var hög tid för lunch, när vi kom fram, så innan vi gick in på zoo letade vi efter någonstans att äta. Vi hittade en liten restaurang, som hade brasiliansk mat som specialitet. Det kändes som en ganska nyöppnad restaurang. Servitrisen gjorde sin första dag. För cirka sex euro fick vi soppa till förrätt, en varmrätt samt kaffe efter maten.

På zoo fanns det olika sorters tigrar, apor, noshörningar, antiloper, fåglar med mera. Mina favoriter var utan tvekan geparderna och en typ av gibbonapa, som heter siamanga på portuguisiska. Det var även kul att se orangutanger.

Det finns även delfiner och sjölejon i djurparken och i inträdet ingick att se en show med dem.

Från zoo åkte vi tillbaka till samma del av stan, där vi hade ätit de två föregående kvällarna. Vi hittade en restaurang, där Jörgen kunde få bläckfisk. Happy Jörgen! Jag smakade lite på bläckfisken och den var verkligen god. Medan vi satt och väntade på vår mat, kom plötsligt två av Jörgens kollegor med respektive förbi. Vi visste att de skulle vara i Lissabon men det är ändå konstigt att vi skulle stöta på varandra i denna stora stad.

Promenera mera

I Lissabon kan man gå precis hur mycket som helst. Vi gick mellan 13 000 och 20 000 steg per dag under vår vistelse.

Dag tre, torsdagen, bestämde vi oss för att gå till Jardim Botânico da Universade de Lisboa, som låg inte mycket mer än en dryg kilometer från vårt hotell. När vi kom fram visade det sig att den var stängd för underhållsarbete, så vi fortsatte att gå. Vi tog sikte på en del av staden, som heter Bairro Alto, och kom förbi en utsiktsplats, från vilken vi bland annat kunde se Sao Jorge-befästningen.

Så småningom hade vi gått ända ner till Tejo och befann oss i närheten av ändstationen för metrons gröna linje, Cais do Sodre. Därifrån tog vi metron till Lissabon zoo.

Castelo de São Jorge

Castelo de São Jorge är en fästning från medeltiden och den ligger högt uppe på en kulle. Det finns källor som säger att den första befästningen gjordes redan år 48 f Kr. Genom åren har den byggts ut, framför allt av moriska nybyggare på 900-talet. År 1147 erövrades fästningen av kristna och användes därefter som kungligt palats. 1910 utnämndes den som kulturminne.

Utsikten över staden från befästningen är helt magisk. Vi tittade ut över Lissabon länge. Sedan gick vi runt i området och köpte glass i ett kafé vars dörr vaktades av en påfågel. Jag stod en lång kö för att gå till toaletten bara för att upptäcka att toalettstolen saknade sits och det gick inte heller att spola. På andra sidan om samma byggnad fanns det fler toaletter, utan kö, med sits och spolbara.

På väg upp till Castelo de São Jorge

När vi hade kommit ner till floden, vände vi tillbaka in mot stan för att gå upp till Castelo de São Jorge. Vi tog sikte på en kyrka, som vi ville passera på vägen. Castelo de São Jorge ligger i dungen, som kan anas uppe till vänster på höjden i fotot ovan.

Kyrkan heter Igreja de Santa Maria Maior Sé Patriarchal Cathedral och utanför den var det full kommers. Tuk-tuk efter tuk-tuk, som mer än gärna ville bli anlitade för att köra upp till fästningen. Det fanns även frukt och annat att köpa. Vi gick in en kort sväng för att ta oss en titt inne i kyrkan och sedan fortsatte vi att vandra uppför smala, branta gator.

Något man slås av, när man går runt i Lissabon är att många hus har en kaklad fasad. Och det finns stora konstverk av mosaik och kakel lite här och var. Gatorna är som sagt smala och ofta branta och det är bilar precis överallt ... och spårvagnar och bussar.

Dag två i Lissabon

Andra dagen i Lissabon bekantade vi oss med metron. Vi köpte en dygnsbiljett och åkte till en station, som heter Rossio och vars uppgång ligger på Praça da Figueira (återigen måste jag lägga till ett tror jag, eftersom jag inte alls är säker på att det är rätt namn på det torg jag avser).

Vi gick längs en gågata, som ledde ner till floden, Tejo. Trottoarerna i Lissabon är belagda med små. ljusa, oregelbundna gatstenar. Ibland är finns det inslag av mörkare stenar, ofta någon typ av text.

Vi passerade även Elevador de Santa Justa. Gatan mynnade ut vid en stor öppen plats nere vd floden. Därifrån kunde man se bron Ponte 25 de Abril, som ser ut att vara mycket lik Golden Gate Bridge.

Påsklov i Lissabon

Det var någongång tidigt i höstas som jag sade till Jörgen att jag ville resa utomlands med honom. Vi tittade i våra kalendrar och kom fram till att påskveckan skulle vara en vecka då jag var ledig från jobbet och vi var barnlösa. Ganska snart kom vi också fram till att vi ville resa till Lissabon.

På tisdagsmorgonen i påskveckan tog vi tåget från Skurup. Det började snöa lite, när vi gick till tåget och när vi bytte tåg i Malmö var det snöblandat regn, som senare tycks ha övergått till snöfall. Vi flög med Air France till Charles de Gaulle i Paris och därifrån vidare till Lissabon. I Paris regnade det och Lissabon sken solen från en blå himmel. På morgonen var den nollgradigt, när vi lämnade Skurup, och i Lissabon var det 22 grader varmt på eftermiddagen.

Marquês de Pombal

Vår bas under dagarna i Lissabon var Hotel Nacional, som låg några minuters promenad från Marquês de Pombal, där det också fanns en metrostation. Det var ett helt okej hotell, där vi inte gjorde mycket mer än att äta frukost på morgnarna och sova på nätterna. Resten av tiden var vi ute och såg oss om i staden. På andra sidan Marquês de Pombal låg Parque Eduardo VII, som vi tyvärr inte hann besöka. Dit vill jag nästa gång jag är i Lissabon.

Jörgen vid ett av flertal monument
på Avenida da Liberdade

Från Marquês de Pombal går en lång aveny, som heter Avenida da Liberdade. Den passerade vi ett par gånger under vår första eftermiddag och kväll, då vi gav oss ut på en lång promenad. Från hotellet gick vi längs smågator tills vi kom ut på Avenida da Liberdade vid Monumento aos Mortos da Grande Guerra. Därifrån gick vi mot Monumento do Restauradores, vars metrostation vi åkte till vid ett flertal tillfällen de kommande dagarna, bland annat för att handla pastel de nata.

Pastel de nata är bakverk som är gjorda av smördeg och äggkräm. De har en distinkt smak av vanilj och de är vanvettigt goda. Vi hittade ett ställe, där man kunde köpa en låda med pastel de nata och även se hur de gjordes.

Första kvällen åt vi fisk. Jag valde grillad svärdsfisk och Jörgen en rätt vars namn jag har glömt men god var den. Restaurangen låg på en smal gata, som går nästan rakt söderut från Praça da Figueira (tror jag). Så fort man satte foten på den gatan, blev man i stort sett anfallen av män, som ville att man skulle äta på just deras restaurang. Vi valde den sista restaurangen på den gatan, eftersom mannen som "anföll" oss just där var riktigt trevlig. Dagen efter åt vi på en av de första restaurangerna på den gatan.