Vår, sommar, havsörnar

Två lördagar i rad har Jörgen och jag varit ute i skogen, på samma ställe båda gångerna. I förra veckan var det fortfarande lite trevande vår. Tussilagon blommade och vitsipporna hade börjat slå ut.

Under veckan som gått har det plötsligt blivit sommarvarmt, blå himmel och solsken. I lördags var bokarnas knoppar uppsvällda, avenboken hade börjat slå ut, marken var vit av vitsippor. Våren och försommaren är så vacker att det gör ont i kroppen. Skönheten är lika överraskande varje år.

Att vi var på samma ställe två veckor i rad, beror på att vi ville se vitsipporna ordentligt utslagna. Och så ville vi se havsörnen igen.

I förra veckan stod vi där ute i skogen, 10-20 m från varandra, och pratade. Plötsligt fick jag syn på en stor fågel bakom Jörgen. När jag säger stor menar jag STOR. Ganska snart stod det klart att det var en örn. Något annat kunde det bara inte vara. Vi stod och tittade på den en lång stund. Den flög fram och tillbaka och runt uppe över trädkronorna. Vid ett tillfälle glimtade vita stjärtfjädrar och då sade Jörgen att det är en havsörn.

Inte så långt från där vi stod, fanns det ett träd med ett stort bo i toppen. Det var inte ett särskilt ansenligt träd, en hög men ganska smal bok. Vi bestämde oss för att dra oss bort från det trädet men ändå se till att hela tiden kunna se det. När vi kom tillräckligt långt bort, såg vi att örnen landade i boet.

Igår, när vi kom tillbaka, såg vi inte bara en havsörn utan två! Det är helt magiskt!!