Biopsi

Nu vet jag hur det går till. Och det var ju inget farligt. Återstår bara att se om resultatet av biopsin också kan stämplas "inte farligt".

Jag var på mammografi i förra veckan. Det var en sådan där rutinmammografi som görs ungefär varannat år på kvinnor i åldern 40-74. Jag minns när jag första gången kallades till mammografi, en månad efter min 40-årsdag. Då sjönk det verkligen in att jag faktiskt var 40 år!

Så förra veckan var jag där för andra gången och valda delar av min kropp blev pressade och klämda. I tisdags fick jag ett kuvert hem i brevlådan och jag tänkte att det var väldigt vad snabbt resultatet av mammografin kom. Men det var en kallelse till en kompletterande undersökning. Snacka om att jag åkte ner i det mörkaste djupet. Bara för en kort stund men ändå.

Idag var jag tillbaka på mammografiavdelningen i Lund. Två nya bilder togs och sedan fick jag träffa en läkare. Han sade att han inte kunde se något avvikande på de nya bilderna, det vill säga det som syntes på bilderna från förra veckan syntes inte idag. Men han ville ändå göra ett ultraljud.

På ultraljudet dök det upp en svart "klump". Det var inte roligt att se. Läkaren tyckte inte att det såg ut att vara något allvarligt utan han trodde att det är en fiberknuta. Han ville så klart ta prover på den. Då fick jag gräva lite i mitt inre efter lite extra lugn.

Det var en mycket bra läkare. Han förklarade noga hur själva biopsin skulle gå till. Jag fick en bedövningsspruta och så gjorde han ett litet snitt i huden. Därefter var det dags för den stora nålen. Den undvek jag att titta på. Efter bedövningssprutan så kändes det absolut ingenting vilket är ganska fascinerande. Tre vävnadsprover togs och sedan var det klart.

Läkaren var efter provtagningen fortfarande så säker han kunde vara på att det är en fiberknuta. Det definitiva svaret kommer i nästa vecka eller veckan därpå.

Maken skjutsade mig till Lund. Jag tror inte att min rygg hade tillåtit mig att köra själv. Dessutom var det skönt att ha någon att prata med. Förvisso är jag inte orolig än. Jag bestämde mig för det i samband med alla sjukhuskontakter under mina graviditeter. Jag tänker inte gå omkring och vara orolig så länge läkare inte säger något som ger mig anledning att faktiskt vara orolig.

- Det dröjer bara två-och-en-halv

- Mamma, du gungade till och då knäckte det i ryggen på dig. Ditt skelett gick sönder. Nu måste du vänta på vitaminerna i kroppen så att de kommer och lagar ditt skelett. Det dröjer bara två-och-en-halv. Det är jättelänge.

Gustav funderar kring mitt ryggskott. Han har precis fått en tallrik fil till kvällsmat. Jag beklagade att jag inte kunde ge honom några "puffar" till filen. Paketet med "puffar" står i skåpet ovanför kylskåpet. Det är långt utom räckhåll för mig och att klättra på en stol, som jag normalt sett gör, är inte att tänka på.

Glöm huvudet!

Ryggen! R-Y-G-G-E-N! Aj, aj, aj!

Huvudvärken har börjat ge sig. Kanske har nässprayen haft lite verkan. Det började alltså ljusna lite. Då sätter jag mig på huk för att plocka upp en sak från golvet, lite ur balans, gungar till ... och drt kändes som om ryggen gick precis tvärs av. Det tog mig 20 minuter att ta mig upp från golvet igen.

Det börjar bli dags att byta ut den här kroppen. Eller så är det dags att börja lyssna på den, att det är hög tid att börja ta hand om den så att den håller minst lika länge till.

Huvudamputation!

Det vill jag ha. Kan jag få beställa det? I alla fall för ett litet tag. Just nu fungerar mitt huvud så knackigt att jag ändå inte har så stor nytta av det.

Jag vaknade med migränkänningar i morse. Det känns som om det sitter ett spjut inkört i vänster öga större delen av tiden. Ibland lättar spjutkänslan och då känns det i stället som om ögat ligger i en skål med is. Och så mår jag illa! Jättemysigt! Verkligen!

Jag dras fortfarande med lock för öronen. Mest för vänster öra. Det är tredje omgången sedan i början av augusti som jag har det så. Det kommer på natten och i bästa fall släpper det under dagen. Igår kändes det som om jag levde i en plåtburk. Många ljud försvinner helt. Andra hör jag bara mycket sämre. Jättemysigt! Verkligen!

Maken lämnade barnen på förskolan i morse och kom hem och sade att de inte har något schema. Hur har jag kunnat missa det? Sånt brukar jag ha stenkoll på.

Så, någon slags reparation är ju helt klart nödvändig. Så här vill jag inte ha det. Jag har pratat med Vårdcentralen idag och har fått ett recept på en nässpray utskrivet. Den ska förhoppningsvis ta hand om öronproblemen. Nu sitter jag och väntar på att klockan ska snigla sig fram till Apotekets öppningstid. När nässprayen har hämtats ska jag lägga mig och sova. Det hoppas jag ska göra att jag mår bättre och att jag slipper ta till amputation av mitt huvud. Det är lite väl drastiskt!

Om tio år

Fråga nr 16 i inlägget 59 frågor löd "Vad tror du att du gör om tio år?" Jag kände att det är en fråga som är helt omöjlig att svara på. Är det något jag har lärt mig av livet är att de mest oväntade saker händer, när åren passerar förbi, även i ett så lugnt liv som mitt.

Bilden ovan, hade jag för tio år sedan trott att det var min framtid? Jag försöker tänka tillbaka och jag är inte säker. För tio år sedan var Mats och jag nygifta men vi hade inte börjat prata om barn. Men visst hade en svag längtan efter barn börjat göra sig hörd, som små viskningar, inom mig.

Om tio år kommer jag att vara mamma åt två tonåringar (nåja, Oskar kommer att ha några månader kvar till 13-årsdagen). Hur galet är inte det?

59 frågor

Jag läste inlägget 59 snabba hos Tahira och tänkte göra ett försök att besvara alla frågorna själv. Here goes...

1. Hur gammal är du om fem år? Om fem år ska jag snart fylla 47 år.

2. Vem var den sista du träffade? Gustav och Mats, när de gick ut genom dörren för att ta en kvällspromenad i Skrylle.

3. Hur lång är du? 156 cm.

4. Vilken var den senaste film du sett? Mona Lisa smile med Julia Roberts, Maggie Gyllenhall, Julia Stiles and Kirsten Dunst. Det var den senaste hela film jag såg. Sedan dess har jag sett början av A beautiful mind.

5. Vem ringde du senast? Min svåger. Han hade ringt upp och vi hade pratat i drygt 20 minuter, när samtalet bröts och då ringde jag tillbaka.

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? ”Kan du köpa cola? Min huvudvärk blir bara värre, jag svettas som ett djur och mår skit.” Det var till maken.

7. Vad är dagens planer? Dagen är nästan slut. Närmast på agendan står att hänga upp tvätten i tvättmaskinen, duscha och tvätta håret och sedan tänker jag gå och lägga mig.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Det beror på vad det handlar om. Men oftast föredrar jag att ringa.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De är skilda.

10. När såg du din mamma senast? I onsdags, alltså för tre dagar sedan, när hon och J hade hämtat barnen från förskolan.

11. Vilken ögonfärg har du? I mitt pass stod det att mina ögon är grågröna. Jag vet inte om jag håller med om att de är grå…

12. När vaknade du idag? Klockan 6:09 vaknade jag och gick upp.

13. Har du någon gång hittat en katt? På sätt och vis hittade vi vår katt Noomi, som numera bor hos mamma. Noomi föddes av en vildkatt som hade flyttat in på Lantmännen Granngården i Mönsterås. Affärsinnehavarna ville bli av med katterna och vi plockade med oss Noomi hem.

14. Vilken är din favoritplats? Den första plats som dyker upp är Måryd. Förr var det Romeleåsen men det var så länge sedan jag var där. Enebackarna i Måryd är underbara.

15. Vilken plats föredrar du minst? Vilken plats som helst där det är mycket människor.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Inte en aning.

17. Vad skrämde dig som barn? Jag minns att jag brukade tänka att det fanns kräftor i fotänden av min säng och jag vågade inte sträcka ut benen. Och så bofinken, eftersom mamma sade ”Om du inte är snäll, så kommer bofinken och tar dig”.

18. Vem fick dig att skratta senast? Oskar och Gustav.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej. Jag köpte mina första vinylskivor när jag var 10-11 år gammal och de första CD-skivorna när jag var omkring 20 år. Numera har jag inte kvar en enda av mina vinylskivor.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Med.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Två. Och maken har två. Och så har barnen var sin, när de sover hos oss. Mycket kuddar blir det…

23. Hur många landskap har du bott i? Skåne, Småland, Dalarna, Västerbotten, Uppland (och så Skåne igen, Dalarna igen, Uppland igen, Småland igen och nu åter i Skåne).

24. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja, ett par gånger.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Hemma gillar jag att gå barfota men utomhus vill jag ha skor (inte alltid med strumpor).

26. Är du social? Inte så värst. Jag trivs alldeles för bra med mig själv.

27. Vilken är din favoritglass? En chokladglass av något slag.

28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Fundera på att skola om mig.

29. Tycker du om kinamat? Riktig kinamat har jag aldrig ätit. Den variant som går att finna i Sverige är väl inte en favorit, förutom friterad kycklingfilé.

30. Tycker du om kaffe? Nej.

31. Vad dricker du till frukost? Vatten.

32. Sover du på någon särskild sida? Jag ligger helst på höger sida, när jag ska somna.

33. Kan du spela poker? Jag har väl en aning om hur det går till men inte mer.

34. Tycker du om att mysa? Vad menas med det? (Jag är FL-skadad.) Att mysa för mig innebär att krypa ihop under en filt i soffan och ligga och läsa. Det gillar jag.

35. Är du en beroendemänniska? Ja.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? *funderar* Nej.

37. Vill du ha barn? Jag har de två barn jag vill ha.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, en del tyska och lite franska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.

40. Föredrar du havet eller en pool? En pool.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Jag tycker om att köpa böcker.

42. Äger du dyra smycken? Nej.

43. Har du någon gång testat narkotika? Nej.

44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Fläskkotlett.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Min pappa.

46. Välj ett ärr på din kropp? Ärret efter kejsarsnittet när Oskar föddes.

47. Vad har du för ringsignal? Jag har ett flertal olika, alla sådana som fanns på telefonen när den köptes.

48. Har du kvar klädesplagg sedan du var liten? Nej.

49. Flirtar du mycket? Det har jag svårt att tänka mig.

50. Vart togs din profilbild för din blogg? Hmm, har jag en profilbild på bloggen? Måste kolla… Det har jag visst. Den har jag tagit själv hemma i köket.

51. Kan du byta olja på bilen? Nej. Men jag kan kolla oljan. Och nu påminns jag om att det är dags att göra det.

52. Har du fått fortkörningsböter? Nej.

53. Vilken var den senaste bok du läste? Det var inte mitt fel : Om konsten att ta ansvar av Ann Heberlein. Nu läser jag The undomestic goddes av Sophie Kinsella.

54. Läser du dagstidningen? Valda delar på internet.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Det finns inte tillräckligt med golvyta i bilen.

57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? LBC 97.3.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Närvaro på en lektion igår.

59. När var du i kyrkan senast? Senast jag var inne i en kyrka var för några veckor sedan då Gustav och jag snabbt tittade in i Genarps kyrka. Senast jag var på något organiserat i kyrkan var när Oskar döptes i juni 2010.

 

 

 

Samarbete

I morse vaknade jag med migränkänningar. En TREO och det kändes som om det lättade men icke. En TREO till några timmar senare och det kändes som om det lättade men icke. Resten av dagen har mest handlat om att överleva. Maken har varit borta på diverse uppdrag. Barnen har varit underbara och sysselsatt sig själva och mer eller mindre lämnat mig ifred med mitt onda huvud. Det har varit varmt inomhus. Solen gassar på våra stora fönster och det har blåst för mycket (vilken överraskning!) för att markiserna skulle kunna vara ute. Så det har, sammanfattningsvis, inte varit en toppendag.

Framåt eftermiddagen kom Gustavs kompis Simon. Jag tänkte att det var dags att rycka upp sig och åtminstone försöka få något gjort. Jag började dammsuga i vardagsrummet. Oskar signalerade att han gärna ville vara med och hjälpa till. Och det fick han.

Jag dammsög lite och sedan tog han över. Sedan dammsög jag lite till och så tog Oskar över. Medan jag tog ut mattor för att skaka dem så dammsög Oskar golvet. Medan jag tvättade golvet i vardagsrummet, så dammsög Oskar i hallen. Medan jag tömde diskmaskinen, dammsög Oskar i köket.

Vi hade ett riktigt bra samarbete, Oskar och jag.

När jag är...

- Mamma, när jag är lika stor som du, då är jag en flicka.

- Mamma, när jag är lika stor som pappa, då är jag en vuxen.

                               Gustav, 5 år, filosoferar medan vi borstar tänderna.

Vällingritual

- Nin-ning, säger Oskar.

Han pekar på skåpet, där pipmuggarna står. Jag tar ut en pipmugg.
Han pekar på kranen. Jag fyller pipmuggen med vatten.
Han pekar på mikron. Jag värmer vattnet.
Han pekar på skåpet, där vällingpulvret finns. Jag tar fram den röda plastburken.
Han pekar på lådan med bestick. Jag tar fram en sked och rör ut pulvret i vattnet i pipmuggen.

Han ligger hela tiden ett steg före i processen, vet precis vad som behövs och vad som ska göras och i vilken ordning. Hans leende visar att han är mycket nöjd, när jag räcker honom vällingen. Nu sitter han framför TVn och tittar på Bert & Ernie och dricker sin välling.

Plåster på knät

Det var länge sedan jag var här och skrev. Att gå tillbaka till jobbet efter ledigheten har stor påverkan på tre områden i mitt liv: bloggandet, fotograferandet och läsandet. Alla tre har i stort sett avstannat. Får se om jag kan sparka igång dem igen, en efter en.

När jag kom och hämtade barnen på förskolan i eftermiddags, hade Gustav precis ramlat och slagit knät. "Fröken-Erik" hade på något mirakulöst sätt lyckats sätta plåster på såret. Det hade inte varit enkelt, tillstod han. Och det kan jag tänka mig. Här hemma har jag inte varit framgångsrik att sätta plåster på Gustav de få gånger Gustav har varit i behov av det.

Jag får intrycket av att han är rädd för plåster, att han tror att plåster gör ont. Jag har försökt få honom att vara med och leka med Nalle Puh-plåster, så att han ska få känna att de inte gör ont, men det har varit tvärnej varje gång.

Men nu har han i alla fall för första gången i sitt 5,5-åriga liv ett plåster på sitt knä.