torsdag 20 september 2012

Biopsi

Nu vet jag hur det går till. Och det var ju inget farligt. Återstår bara att se om resultatet av biopsin också kan stämplas "inte farligt".

Jag var på mammografi i förra veckan. Det var en sådan där rutinmammografi som görs ungefär varannat år på kvinnor i åldern 40-74. Jag minns när jag första gången kallades till mammografi, en månad efter min 40-årsdag. Då sjönk det verkligen in att jag faktiskt var 40 år!

Så förra veckan var jag där för andra gången och valda delar av min kropp blev pressade och klämda. I tisdags fick jag ett kuvert hem i brevlådan och jag tänkte att det var väldigt vad snabbt resultatet av mammografin kom. Men det var en kallelse till en kompletterande undersökning. Snacka om att jag åkte ner i det mörkaste djupet. Bara för en kort stund men ändå.

Idag var jag tillbaka på mammografiavdelningen i Lund. Två nya bilder togs och sedan fick jag träffa en läkare. Han sade att han inte kunde se något avvikande på de nya bilderna, det vill säga det som syntes på bilderna från förra veckan syntes inte idag. Men han ville ändå göra ett ultraljud.

På ultraljudet dök det upp en svart "klump". Det var inte roligt att se. Läkaren tyckte inte att det såg ut att vara något allvarligt utan han trodde att det är en fiberknuta. Han ville så klart ta prover på den. Då fick jag gräva lite i mitt inre efter lite extra lugn.

Det var en mycket bra läkare. Han förklarade noga hur själva biopsin skulle gå till. Jag fick en bedövningsspruta och så gjorde han ett litet snitt i huden. Därefter var det dags för den stora nålen. Den undvek jag att titta på. Efter bedövningssprutan så kändes det absolut ingenting vilket är ganska fascinerande. Tre vävnadsprover togs och sedan var det klart.

Läkaren var efter provtagningen fortfarande så säker han kunde vara på att det är en fiberknuta. Det definitiva svaret kommer i nästa vecka eller veckan därpå.

Maken skjutsade mig till Lund. Jag tror inte att min rygg hade tillåtit mig att köra själv. Dessutom var det skönt att ha någon att prata med. Förvisso är jag inte orolig än. Jag bestämde mig för det i samband med alla sjukhuskontakter under mina graviditeter. Jag tänker inte gå omkring och vara orolig så länge läkare inte säger något som ger mig anledning att faktiskt vara orolig.

1 kommentar:

  1. Helt rätt inställning, man ska inte ta ut saker o ting i förväg utan vänta tills klara besked har getts. Nu håller vi tummarna för att det blir tummen upp

    SvaraRadera