Nu får jag...

...lära känna Gustav på ett nytt sätt. Genom det skrivna ordet.

Han har fått sin första mobiltelefon. Igår kväll skickade han ett SMS till mig och en stund senare gick han över till WhatsApp.

Det är så roligt att se hur han uttrycker sig i skrift, hur han använder språket, vilka ord han väljer, hur han stavar, vilka emojis han kryddar med.

Han skickade mig en bild på sig själv och Oskar. Han skickade en filmsnutt med en hälsning från Oskar. Han lade in ett par GIFar. Det ska ha få visa mig hur man gör.

Presentdags

Gårdagen kan sammanfattas så här: jag gick och jag åkte tåg.

På morgonen lämnade jag barnen på fritids och därefter tog jag tåget till Emporia - helt frivilligt! Jag vet inte vad som stod högst på agenda. Presenten till mig själv eller presenterna till Jörgen (han fyller år på torsdag). I ärlighetens namn det förstnämnda. Jörgens presenter hade jag kunnat köpa på hemmaplan. Min egen present krävde ett besök i en butik, som mig veterligen i närområdet bara finns på Emporia.

Emporia är inte min favoritplats på Jorden. Det är lite för stort och jag har svårt att hitta. Givetvis irrade jag bort mig omgående. Åkte rulltrappa i onödan. Gick minst två varv på plan 2 utan att hitta butiken jag letade efter, trots flera stopp vid orienteringskartorna. Många steg blev det. Och jag hittade allt jag skulle. Som bonus fick jag äta lunch med Jörgen innan jag tog tåget hem igen.

Det blev inte mycket mer än hem och vända. Jag packade lite övernattningssaker i en ryggsäck, åt lite och sedan gav jag mig iväg igen. Till tåget. Samma sträcka som på förmiddagen men den här gången blev det inget stopp i Hyllie utan jag fortsatte till Skurup.

En titt i almanackan säger att det är sommar men det är svårt att tro att det är så. Igår var det blåsigt och regnigt (jo, solen tittade fram mellan skurarna) och det var K-A-L-L-T!!! När jag stod och väntade på tåget på eftermiddagen, frös jag och önskade att jag hade haft vantar. Jag tycker inte om, när sommaren är för varm, men det här är ju helt galet åt andra hållet.

Framåt kvällen slutade det faktiskt att regna och solen tittade fram. Jörgen, K och jag åkte ut till Häckeberga och gick vår vanliga runda där. På vägen hem såg vi totalt åtta kronhjortar!

Lite drygt 20 000 steg blev det igår, hälften av dem i högklackade skor. Det var onekligen skönt att få krypa ner i sängen i slutet av dagen.

UNO

Äntligen har jag hittat ett spel, som är roligt att spela med barnen. UNO! Finns i sjön, Den försvunna diamanten och Fia med knuff går an men inget går upp mot UNO.

I förmiddags spelade vi alla tre tillsammans en stund och nu på eftermiddagen har Oskar och jag spelat i närmare en och en halv timme. Det var en fröjd.



Oskar var på ett strålande humör även om han förlorade gång på gång. Jag lägger inte fingrarna emellan utan han får kämpa på. Det dröjer emellertid nog inte länge förrän det är han som vinner majoriteten av gångerna.

Kyckling med eller utan ben?

Det händer inte så ofta att vi äter kyckling. Det har flera orsaker. Den första är att jag tycker att det är lite läskigt att laga kyckling. Tänk om den inte blir färdig!

En andra orsak, och kanske den viktigaste, är att barnen och jag inte är överens om det ska vara kyckling med ben eller utan ben. Jag vill ha utan ben, det vill säga filéer. Barnen vill ha med ben. Det är i alla fall vad de säger.

Igår tog jag tjuren vid hornen och gjorde kyckling till middag - kycklingben i ugn. Jag hade förväntat mig att barnen skulle äta kycklingen med fingrarna. Icke! Gustav attackerade sitt kycklingben med kniv och gaffel. Efter en stund behövde han hjälp för att inte alltför mycket av köttet skulle gå till spillo.

Oskar ville ha en bit papper runt sitt kycklingben, så att han kunde hålla i det. Det fick han. Åt han sitt kycklingben? Nej. Åtminstone inte genom att hålla i det. Efter en stund bad han mig att hjälpa honom att skära loss köttet från benet.

Idag har vi haft rester från tacomiddagen i fredags och kycklingmiddagen igår till lunch. Återigen har jag hjälpt barnen att skära loss kycklingkött från ben.

Vi har nu enats om att nästa gång vi ska äta kyckling, så lagar jag kyckling utan ben!

Sommarlovslista

Mrs V, som heter något annat men som alltid kommer att vara Mrs V för mig, lade ut en lista på Facebook igår kväll. Hennes dotter hade fått den i skolan.

From a school newsletter to the 11 year old - what a brilliant list!:

25 Things to do this Summer
1. Watch the news.
2. Sort out what you don't need and give to charity.
3. Watch a foreign language film.
4. Switch off your online presence and avoid all social media for three days.
5. Bake a cake for someone.
6. Tell someone how much they mean to you.
7. Speak out when you see something you don't think is right.
8. Learn a poem by heart.
9. Make a list of all the positive things you can be thankful for.
10. Try a new food you can't pronounce.
11. Do a household chore without being asked.
12. Walk a journey that you would usually take by car.
13. Write a list of things you would like to accomplish by the time you are eighteen (or whatever age suits you).
14. Talk to an elder about your family history.
15. Learn to play a song on a music instrument.
16. Think about your future and decide what you need to get there.
17. Write to your MP about an issue you think is important.
18. Cook a meal for a friend to make them happy.
19. Pick up someone else's litter.
20. Skim a stone.
21. Read a book by an author you'e never heard of.
22. Lie on the grass in the sunshine and look up at the clouds.
23. Hand-write a letter to someone special and post it.
24. Grow something you can eat.
25. Volunteer.

Jag håller med Mrs V. Det är en brilliant list.

Baka, sticka, läsa

Oskar väckte mig i morse. Han kom in till mig vid halvsextiden och kröp ner i sängen bredvid mig. De senaste två veckorna barnen har varit hos mig har de sovit i sina egna sängar. Jag hade tänkt gå ut och gå på morgonen men det var så mysigt att ha Oskar bredvid mig att jag valde att ligga kvar i sängen. Dessutom har jag haft ont i en benhinna i två dagar, så jag har varit lite tveksam till att belasta den mer. (Senare idag märkte jag att det onda är helt borta.)

Oskar försvann ur sängen så småningom och jag somnade faktiskt om. Klockan hann bli alldeles för mycket, innan jag gick upp.

Jörgen frågade mig vad jag hade för planer för dagen. Det fanns inga planer, bara ett stort måste. Jag MÅSTE städa! Hans förslag var:

Du kan ju alltid...
Gå ut och gå
Baka
Sticka
Läsa

Och det är vad jag har gjort idag. Jag har bakat, stickat och läst. Och det har varit helt underbart.

Åh, vilken härlig dag

Det har regnat hela dagen. De senaste dagarna har det varnats för detta regnväder, som skulle dra in och lämna översvämningar efter sig. Jag överraskade mig själv och gick ut på en promenad vid sextiden i morse. Den var kortare än min vanliga promenadväg men jag kom iväg, trots att det regnade. Det är en liten seger.

Redan igår förberedde jag för en regnig dag och såg till att det fanns ingredienser hemma, så att barnen och jag kunde baka. Och bakat har vi gjort.

På förmiddagen bakade jag två omgångar bröd. Det är ett bröd jag har bakat så många gånger att jag sedan länge har tappat räkningen. I receptet står det att degen ska vara kladdig, när den ställs på jäsning. Idag blev båda degarna lite för kladdiga, så det var en ... ja, minst sagt kladdig historia att baka ut dem. Men resultatet blev gott så det var värt besväret.

Sedan fick barnen ta över i köket. De bakade en kladdkaka. Det var första gången jag släppte dem fria. Fast så fria blev de inte. De var jätteduktiga men jag måste öva på att hålla fingrarna borta och inte lägga mig i.

Jag hade tio gamla enkronor kvar, som jag ville bli av med innan de blir ogiltiga vid midnatt, så jag gick och handlade. Vi behövde bland annat något att äta till middag. Jag tänkte också passa på att köpa lite glass att ha till kladdkakan. Jag hade sett att det låg ett glasspaket i frysen men tänkte att det är nog mer eller mindre tomt. Jag kom hem med två paket glass, ett med vanlig vaniljglass och ett med kladdkakeglass (Sia). När jag sedan öppnade glasspaketet, som låg i frysen, visade det sig att det var i stort sett fullt. Nu har vi massor av glass hemma.

På eftermiddagen blev det ännu mer bakat. För 35 år sedan bakade jag vid ett tillfälle ökensand. Strax efter jul/nyår åt jag ökensand hemma hos Jörgen och det var helt fantastiskt goda. Jag kunde verkligen förstå vad kakan fått sitt namn av. Den föll sönder i munnen, som vore den gjord av sand.

Jag läste igenom receptet och såg att smöret inte bara skulle smältas utan även brynas. Hur gör man det? Inte en aning. Bara att pröva sig fram. Först smälte jag smöret men det visade inga tecken på att vilja brynas. Då hällde jag det i en stekpanna och voilá, brynt smör. Sedan skulle det brynta smöret kallna. Det tog en evighet!

Mina ökensandkakor blev goda men de blev inte som de ska. Jag har åtminstone fått stillat min nyfikenhet och vet nu att jag inte ska baka ökensand fler gånger.

I alla pauser som uppstår, när man bakar, har jag stickat. Baka och sticka ... det är ett bra recept på hur en härlig dag ska spenderas.

Läsdagbok 2:a kvartalet 2017

April

• Dying fall av Ellie Griffith
• The woman in blue av Ellie Griffith
• Ferry Tales : inte så förbanant tillrättalagt av Björn Ferry

Maj

• Steve Jobs - en biografi av Walter Isaacson (orig. titel: Steve Jobs)
• My autobiography av Alex Ferguson DNF
• The Master Algorithm : How the quest for the ultimate learning machine will remake our world av Pedro Domingos

Juni

• Den svarta hingsten av Walter Farley (orig. titel: The black stallion)
• Fladdermusmannen av Jo Nesbö (orig. titel: Flaggermusmannen)
• Kackerlackorna av Jo Nesbö (orig. titel: Kakerlakkene)

Både Ellie Griffith och Jo Nesbö är favoriter att läsa. Griffiths böcker måste jag se till att läsa i rätt ordning någongång. Det håller jag på med nu med Nesbös böcker. Jag tror inte att jag har läst vare sig Fladdermusmannen eller Kackerlackorna förut men väl varenda en från och med den tredje boken, Rödhake. Det är med skräckblandad förtjusning jag ger mig i kast med dem. Jag vet hur otäckt det blir så småningom i Harry Hole-serien.

The Mater Algorithm började bra och det är en mycket intressant bok. Men ungefär halvvägs begrep jag inte längre vad jag läste och då var det dags att avsluta.

Köpenhamn Zoo

För någon månad sedan pratade Jörgen och jag om något vi kunde hitta på att göra tillsammans med våra barn. Att åka till Zoo i Köpenhamn var ett tidigt förslag och igår var det dags för resan.

Det är alltid lite spännande att ge sig ut på resa med Skånetrafiken. Går tågen i tid? Går tågen alls? När barnen och jag kom ner till stationen igår, blinkade informationstavlorna för ankommande och avgående tåg som om det vore julafton. Tåg var inställda. Tåg ersattes med bussar. Jag kunde dock ganska snabbt konstatera att vårt tåg inte var inställt och det visade sig också gå i tid. I Hyllie anslöt Jörgen, E och K.

När vi kom till Köpenhamn, visade det sig att det inte var så lätt att hitta någon buss till Zoo. Hållplatsen vi tänkt åka ifrån var inte i bruk på grund av gatuarbeten. Vi började gå mot Zoo, en sträcka på cirka 2,5 km. Ungefär halvvägs kom vi äntligen till en hållplats och efter kanske fem minuters väntan kom en buss.

Det var första gången Gustav och Oskar var på Zoo. Jag har varit där en gång och då var jag max två år gammal, så jag minns inget av det. Jag har mina betänkligheter, när det gäller djurparker, och den känslan förstärktes igår. Det är inga stora utrymmen djuren har till förfogande.

Mina favoriter var schimpanserna. De såg i alla fall ut att ha roligt. Oskar tyckte också om schimpanserna. Han var också glad att få se en tiger. Att få se en isbjörn och giraffer var också läckert. Det vackraste djuret var okapin.

Oskar fick både mig och Jörgen att nästan börja gapskratta vid ett tillfälle. Vi kom till några små sköldpaddor, som simmade i vatten. Oskar lade sig på knä framför dem och satte ihop handflatorna mot varandra. Sedan lade han sig plötsligt framstupa på golvet, fortfarande på knä, som om han tillbad sköldpaddorna. Jag har ingen aning om varför han gjorde så.

Både hos schimpanserna och babianerna konstaterade vi att de har inte särskilt vackra rumpor. Gustav tyckte att det borde minsann växa hår även på babianrumpor. De har ju mycket päls på resten av kroppen. Jörgen konstaterade att den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar. Det stämde onekligen in på babianen vi stod och tittade på.

Till lunch åt de flesta av oss pizza. Jag fick hjärnsläpp och beställde var sin pizza till Gustav och Oskar, när de lätt hade kunnat dela på en. Det blev en hel del pizza över men den tog jag med mig, när vi gick, och så åt barnen den, när vi kom hem.

Efter fem timmar var vi alla ganska möra och det var dags att börja hemfärden. Men först måste det köpas gosedjur. Gustav valde ett lejon och Oskar en flamingo.

Var det här det började?

För ett år sedan gick jag igenom kartonger med gamla foton. Jag hittade skolfoton från 1986 och skrev ett blogginlägg om dem och delade detta på Facebook.

Jörgen kommenterade och vi funderade över, när vi senast hade träffats. Vi hade redan haft en del kontakt på Messenger, mest fotbollsprat med anledning av fotbolls-EM. Men efter det här tog våra samtal (i skrift) verkligen fart.

Var det här det började? I så fall visste vi inte det, där och då. Det tog närmare en månad, innan det gick upp för oss, och ytterligare några veckor innan vi kunde få till den där träffen.

And the rest is, as the say, history,