Det händer inte så ofta att vi äter kyckling. Det har flera orsaker. Den första är att jag tycker att det är lite läskigt att laga kyckling. Tänk om den inte blir färdig!
En andra orsak, och kanske den viktigaste, är att barnen och jag inte är överens om det ska vara kyckling med ben eller utan ben. Jag vill ha utan ben, det vill säga filéer. Barnen vill ha med ben. Det är i alla fall vad de säger.
Igår tog jag tjuren vid hornen och gjorde kyckling till middag - kycklingben i ugn. Jag hade förväntat mig att barnen skulle äta kycklingen med fingrarna. Icke! Gustav attackerade sitt kycklingben med kniv och gaffel. Efter en stund behövde han hjälp för att inte alltför mycket av köttet skulle gå till spillo.
Oskar ville ha en bit papper runt sitt kycklingben, så att han kunde hålla i det. Det fick han. Åt han sitt kycklingben? Nej. Åtminstone inte genom att hålla i det. Efter en stund bad han mig att hjälpa honom att skära loss köttet från benet.
Idag har vi haft rester från tacomiddagen i fredags och kycklingmiddagen igår till lunch. Återigen har jag hjälpt barnen att skära loss kycklingkött från ben.
Vi har nu enats om att nästa gång vi ska äta kyckling, så lagar jag kyckling utan ben!
Gott beslut!
SvaraRadera