Läsdagbok 2:a kvartalet 2011

April 2011

• Revenge of the middle-aged woman av Elizabeth Buchan
• Tjockare än vatten av Mark Billingham (origalets titel: Bloodline)
• Sista samtalet av Stephen Booth (originalets titel: The kill call)
• Livlös av Mark Billingham (originalets titel: Lifeless)
• I midnattens stillhet av Denise Mina (originalets titel: Still midnight)

Maj 2011

• Pansarhjärta av Jo Nesbö (originalets titel: Panserhjerte)
• Svart flicka, vit flicka av Joyce Carol Oates (originalets titel: Black girl/White girl)

Juni 2011

• Under jorden i Vilette av Ingrid Hedström
• Snömannen av Jo Nesbö (originalets titel: Snömannen)
• Älskade syster av Joyce Carol Oates (originalets titel: My sister, my love)

Periodens stora behållning har varit Jo Nesbös böcker om Harry Hole. De är välskrivna, fängslande och gastkramande spännnande. Jag måste läsa Harry Hole-historierna från början och i rätt ordning även om jag redan har hunnit läsa de flesta.

Periodens nya bekantskap är Joyce Carol Oates. Med väldigt mycket vilja tog jag mig igenom en hel roman av Oates. Det blev Svart flicka, vit flicka på vinst och förlust, eftersom den bok jag ville ha fanns inte inne på  biblioteket. Förstahandsvalet, Älskade syster, fick jag tag på vid nästa biblioteksbesök och det var en bisarr läsning. Jag gav upp när jag hade tre fjärdedelar kvar att läsa. Berättelsen är baserad på en sann händelse, mordet på sexåriga JonBenét Ramsey i Boulder (Colorado) 1996. Jag minns när det hände och jag följde en del av rapporteringen på Inside Edition som visades på Kanal 5.

Jag känner mig ganska mätt på Oates nu men jag ska ändå försöka läsa Dödgrävarens dotter, som en i personalen på biblioteket i Dalby rekommenderade. Och kanske även Blonde.

Reklamens påverkan

Gustav, 4 år, leker med sin räddningshelikopter och säger:

- Lendo punkt s-e. Vi sänker dina lånekostnader.

Sämsta köpet?

Nu, när jag inte längre har någon bebis, har jag funderat lite över vilket som var det sämsta köpet jag (eller vi) har gjort inför spädbarnstiden x 2.

Ett onödigt köp var hoppgungan. Vi använde den ett par gånger till Gustav och aldrig till Oskar. Men jag är inte irriterad på hoppgungan. Den är oförarglig, eftersom den (nästan) inte har använts. Jag kan låta bli att störa mig på ett objekt som ligger undanstoppat i en låda och som inte gör väsen av sig.

Det är jag däremot på parasollet till barnvagnen. Just nu behärskar jag mig. Jag skulle egentligen vilja sätta in åtminstone tre svordomar framför "parasollet till barnvagnen" för att det ska gå fram just hur irriterad jag är på denna tingest. Jag köpte det för ungefär ett år sedan för att ha det på Oskars vagn. Jag har alltid tyckt att det ser så fint ut med ett barnvagnsparasoll. Och det måste ju vara praktiskt att ha ett parasoll, så att barnet kan få färdas i skugga, skyddad från solens strålar.

Och det är jättefint. Rött. Klarrött.

Men praktiskt ... vilket jävla skämt! Jag kan tänka mig att ett parasoll möjligtvis fyller sin funktion om man bor på en plats på jorden där solen står i zenit. Det gör inte jag. Hur jag än vrider och vänder på parasollet så skuggar det något annat än barnet i vagnen, t ex marken ungefär en meter från vagnens sits. Om jag någon gång faktiskt skulle lyckas skugga barnet, då står parasollet ut från vagnen i en konstig vinkel och folk vi möter tvingas ut i gatan, när de ska passera oss. Eller så har jag parasollet rakt upp i mitt ansikte och når knappt fram till barnvagnens handtag. Är det dessutom så att jag faktiskt använder barnvagnen till förflyttning så har vi ju snart rört oss så att vi är i ett annat förhållande till solen med resultatet att parasollet måste riktas om för att barnet ska få den välbehövliga skuggan.

Parasollet har oftast varit ihopfällt ... om jag alls har haft det med på vagnen.

Dåligt köp

Dagens bokskörd

  

Jag satte Oskar i vagnen och styrde kosan mot biblioteket. Uppdraget var att lämna tillbaka böcker, betala förseningsavgift (skäms!) och låna lite nytt. Det blev mestadels gamla bekantingar. Folletts nya tegelsten ser jag fram emot att läsa. Donna Leon blev jag lite besviken på senast men hon kan få en ny chans. Connelly-deckaren har jag lånat förut men hann inte läsa slut den innan jag måste lämna tillbaka den. Och Reginald Hill är ju bara ett måste! Presidentens hustru är en chansning.

På vägen till biblioteket gick vi förbi en blommande lind, som sträckte sina grenar ner till en nivå, så att jag enkelt kunde ta ett foto.

Det känns som om linden blommar tidigt i år. Mitten av juli känns mer bekant men det kan ju vara så att jag fortfarande är inställd på nordligare breddgraders blomningstider. Jag menar, det är ju bara tre år sedan vi flyttade tillbaka söder om gränsen ... ha ha!

Lindblommorna doftar i alla fall lika underbart som vanligt. Jag hoppas att bina är flitiga i sina besök i lindarnas kronor, så att det produceras mycket av den ljuvligt goda lindblomshonungen.

Dumheter

För någon dag sedan fick jag den senaste medlemstidningen från Månadens Bok, en av Bonniers cirka en miljon (känns det som) bokklubbar. Efter bara några sidors bläddring möts jag av detta:

Eget fotografi

Det är ett erbjudande om rese-tags för resväskan. Av motiven att döma, gissar jag att det är en rese-tag för henne och en för honom. En sak är säker. Jag kommer inte, inte, INTE att köpa dem! Jag anser att de representerar en unken syn på kvinnor och män och våra roller i familjen/samhället. Hon är den duktiga hemmafrun, som har maten färdig, när mannen kommer hem från sina äventyr.

Men är det verkligen så idag? Delvis kanske men ändå bra mycket ovanligare än på den tiden från vilken motiven till tagsen har hämtats. Och då blir det än mer svårbegripligt att dessa motiv har valts. Eller är det Månadens Bok, och därmed Bonnier, som gör ett inlägg i genusdebatten? Det var bättre för ... eller...?

Jag hoppas kunna ge en annan bild av hur tillvaron KAN vara till mina barn. Det kommer att krävas medvetenhet från min och makens sida. Vi kommer troligtvis att trampa på i invanda hjulspår emellanåt, kanske till och med ofta, men vi kan också aktivt välja att göra saker på andra och nya sätt, presentera fler möjligheter. Ta ett steg utanför de könsroller vi har vant oss vid ... och som det kanske förväntas av oss att vi ska passa in i.

Matlagning på gång

Kom ut ur garderoben, pojk

Det blev lite tyst alldeles nyss, så jag kände mig manad att kolla vad Oskar håller på med. Jag hittade honom i hallgarderoben där han satt och tuggade på remmen till en av mina sandaler.

Varför liksom?

Pappa har hår på benen

Gustav ritar av pappa

- Pappa har hår på benen.

Gustav ritar vidare.

- Och så har han skägg. Skägget stiger upp på näsan.

Fråga älsklingen

I morse ville Gustav fixa min frisyr. Nä, förresten, först ville han, medan jag försökte äta frukost, måla köksväggen med tofsen på min fläta. Sedan ville han fixa min frisyr. Bort med gummibandet och sedan pysslade han en lång stund och så var han färdig.

Gustav puttade mig lite försiktigt i sidan och viskade:

- Fråga älsklingen.

Och så pekade han på sin pappa, som just då höll på att ladda diskmaskinen. Så jag frågade maken vad han tyckte om min frisyr ... och den fick tummen upp.

Om framtiden ... i dåtiden

På kvällarna läser jag för Gustav innan han ska somna. Just nu är favoritboken Så funkar det! Gustav vill gärna att jag läser om trehjulingen, cykeln och motorcykeln.

Boken är gammal och sliten. Jag och min bror hade den, när vi var små. Jag har bläddrat mycket i den och minns bilderna mycket väl. Jag läste nog inte särskilt mycket i boken som liten. Texten är ganska svår. Men nu, som vuxen, är det roligt att läsa om alla "stenåldersapparater" som så livfullt beskrivs i boken. Men roligast är ändå bokens avslutning, som handlar om framtiden:

I stället för att ha en TV-apparat, en telefon och en grammofon som många har i dag kanske du har en enda apparat, som gör alltihop ensam, ett slags allapparat. Den kanske också kan visa diapositiv, film och vidfilm. I dag har vi bokhyllor - människorna i framtiden kanske har hyllor med TV-kassetter som kan sättas in i allapparaten och ses och höras. Det skulle bli som talböcker med filmbilder.



Källa:
Så funkar det! / Joe Kaufmann. Stockholm: Carlsén, 1974. 93 s.

Det känns som fredag

Jag fick plötsligt känslan av att det är fredag idag. Men jag vet inte om det känns som om det är fredagen som gick eller fredagen som kommer. Ska jag vara besviken eller lättad att det bara är måndag?