Ett onödigt köp var hoppgungan. Vi använde den ett par gånger till Gustav och aldrig till Oskar. Men jag är inte irriterad på hoppgungan. Den är oförarglig, eftersom den (nästan) inte har använts. Jag kan låta bli att störa mig på ett objekt som ligger undanstoppat i en låda och som inte gör väsen av sig.
Det är jag däremot på parasollet till barnvagnen. Just nu behärskar jag mig. Jag skulle egentligen vilja sätta in åtminstone tre svordomar framför "parasollet till barnvagnen" för att det ska gå fram just hur irriterad jag är på denna tingest. Jag köpte det för ungefär ett år sedan för att ha det på Oskars vagn. Jag har alltid tyckt att det ser så fint ut med ett barnvagnsparasoll. Och det måste ju vara praktiskt att ha ett parasoll, så att barnet kan få färdas i skugga, skyddad från solens strålar.
Och det är jättefint. Rött. Klarrött.
Men praktiskt ... vilket jävla skämt! Jag kan tänka mig att ett parasoll möjligtvis fyller sin funktion om man bor på en plats på jorden där solen står i zenit. Det gör inte jag. Hur jag än vrider och vänder på parasollet så skuggar det något annat än barnet i vagnen, t ex marken ungefär en meter från vagnens sits. Om jag någon gång faktiskt skulle lyckas skugga barnet, då står parasollet ut från vagnen i en konstig vinkel och folk vi möter tvingas ut i gatan, när de ska passera oss. Eller så har jag parasollet rakt upp i mitt ansikte och når knappt fram till barnvagnens handtag. Är det dessutom så att jag faktiskt använder barnvagnen till förflyttning så har vi ju snart rört oss så att vi är i ett annat förhållande till solen med resultatet att parasollet måste riktas om för att barnet ska få den välbehövliga skuggan.
Parasollet har oftast varit ihopfällt ... om jag alls har haft det med på vagnen.
 |
| Dåligt köp |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar