Enmiljardhundratre

- Mamma, hjärnan behöver socker, berättar Gustav.

Det håller jag med om. Socker är energi.

- Om hjärnan bara har ett paket socker, då somnar den, fortsätter Gustav.

- Hur många paket socker behöver hjärnan? undrar jag.

Svaret kommer blixtsnabbt:

- En miljard hundratre.

Kallt i London idag?

Temperaturen i London måste ha sjunkit rejält idag i jämförelse med de senaste dagarna. I den olympiska beachvolleybollturneringen är det dags för herrarna att spela och de stackarna måste klä på sig en massa kläder för att inte frysa.

För visst är det så att de normalt sett spelar iklädda endast minimala byxor?

Tar ut svängarna

Maken har tagit med sig barnen till Jönköping för att hälsa på farmor. De kommer hem på söndag eftermiddag. Jag har 48 timmar alldeles för mig själv.

Det hugger alltid i hjärtat, när jag ser min lilla familj försvinna bort i bilen. En massa hemska tankar om bilolyckor far genom huvudet. Men nu är de framme.

Vad har jag då gjort i eftermiddag? Jag har handlat. Jag har tagit hand om tvätten. Jag har duschat. Jag har ätit godis. Jag har läst. Jag har sovit en liten stund. På det hela taget känner jag mig väl förberedd på att vara mitt eget sällskap i två dygn. Jag har bunkrat upp med böcker, stickning och bakingredienser ... och räcker inte det, så finns ju alltid TV-sändningarna från de olympiska spelen i London, ogräs i trädgården och dammråttor under sängarna. Jag kommer att kunna hålla mig sysselsatt!

Nu väntar jag på att OS-invigningen ska börja.

Kom inte och säg att jag inte kan ta ut svängarna... *asg*

Så här blir det framöver

För ett par veckor sedan skrev jag ett inlägg om att jag är färdig med ett av mina sätt att hålla reda på de böcker jag läser. Så här såg det sättet ut:

Numera använder jag endast den anteckningsbok i vilken jag skrivit upp läsa böcker sedan 1991. Och då ser det ut så här:

Sommarnöje

De senaste dagarna har varit soliga och, hör och häpna, vindstilla. Jag bestämde mig för att tvätta överdragen till sofforna. Inte kuddöverdragen utan de stora, enorma överdragen som täcker soffans stomme.

Att det är vindstilla är en förutsättning för att jag ska kunna hänga överdragen på tork utomhus. För det mesta blåser det halv storm och hade jag dristat mig att försöka hänga överdragen ute under de förutsättningarna, så hade de snart flugit sin kos i vinden.

Sagt och gjort. Igår tvättade jag det första överdraget och idag det andra. Det har varit ett ganska lyckosamt företag. De har inte blåst iväg. De har torkat väldigt snabbt. Det var lätt att få dem på plats på soffstommarna igen.

Vad jag inte hade tagit med i beräkningen var att de blev skrynkliga i tvättmaskinen och det var allt annat än enkelt att stryka dem. Dessutom är det redan nästan olidligt hett som det är utan att man ökar värmen medelst ett ångstrykjärn.

Men nu är det i alla fall gjort. Och jag är nöjd!

Underbar söndag

Dagen kan sammanfattas med några ord enligt följande: grönt, lummigt, skönt, soligt, avslappnat, ljuvligt! Men det bestående intrycket är grönt.

I morse åkte vi till Sölvesborg. Maken och Margrete skulle jobba på sin bok och det bestämdes att även jag och barnen skulle följa med. Vi fick en sådan där härlig dag tillsammans då vi (nästan) inte tittade på klockan. Det känns som om jag "bara har varit" idag. Sådana dagar behövs.

Margrete och Ingvar har en mycket vacker, lummig och grön, grön, grön trädgård. En absolut dröm! (Men jag skulle inte vilja lägga ner det arbetet som behövs för att skapa en så vacker trädgård.) Rabatter med blommor av alla de slag överallt.

I ett hörn av trädgården fanns en liten hönsgård med en ljudlig tupp och åtminstone tre hönor. I ett annat hörn av trädgården fanns en damm, som var full av gäddnate och löv i olika stadier av förmultning. Barnen fick låna varsin håv och sedan var deras lycka gjord. De håvade och rensade i dammen så att det stod härliga till.

Klockan halv ett bjöds vi på lunch. Det var hemmagjorda köttbullar. Till det potatis, egenodlad, och sallad, tillika egenodlad. Svampsås och rårörda lingon, båda plockade av värdparet. Behöver jag säga att det var gott? Det var helt vansinnigt gott!

När arbetet med boken var avslutat, åkte vi allihop ca 6 km till Margrete och Ingvars "sommarstuga". Det är där all odling av ätbara saker försiggår. Det fanns potatis, lök, sallad, kål etc ... och så de vackra blommorna som syns ovan. Där fanns även en "hög" med hö och där kunde pojkarna rumstera runt ordentligt.

På vägen hem körde vi småvägar, som tog oss över Nymölla, Trolle-Ljungby, Vittskövle, Degeberga, Lövestad och Sjöbo. Alla somnade i bilen förutom maken och det var väl tur, eftersom det var han som körde.

70 år!

I fredags fyllde min mamma 70 år! Igår hade vi kalas. Det var skoj och gott och mycket jobb, men ett jobb som jag gärna gjorde. Tänk om vi kunde få ytterligare 70 år tillsammans. Fast ska jag vara noga så har just mamma och jag bara haft 42 år tillsammans.

Med på kalaset var även mammas mormorsmor, Sofia. Hennes deltagande gjordes medelst ett fotografi, som togs på hennes 70 årsdag för en massa år sedan, typ 1930-tal. Min mamma är den första i rakt nedstigande led, som har fått fira sin 70-årsdag sedan Sofia gjorde det.

Varför, varför, varför?

Det känns som om ordet varför används väldigt mycket här hemma. Gustav ställer oräkneliga varför-frågor dagligen. En del är helt hopplösa att svara på:

- Varför gjorde jag så?
- Varför sa jag så?
- Varför ritade jag så?

När jag har lärt mig tankeläsning, så kanske jag kan komma med ett svar.

Ibland är frågorna svåra att besvara av en annan anledning men väldigt intressanta. Idag kom en sådan fråga:

- Varför har vi vår hjärna i vårt huvud?

Det här med egentid

Jag har inget stort behov av s k egentid. Jag tycker att jag får ganska mycket tid till att göra egna saker, som till exempel att läsa och sticka, även när jag har barnen omkring mig. Trots att de fortfarande är små är de självgående och kan långa stunder sysselsätta sig själva. Och jag vill ha barnen runt omkring mig. Vi är tillräckligt mycket ifrån varandra, när jag jobbar.

Men ibland är det skönt att få vara alldeles själv. Det var jag nu i eftermiddag. Maken kom hem från jobbet och jag satte mig i bilen och körde till Staffanstorp för att fixa en punktering på bilen. På väg hem stannade jag till på biblioteket, som nu var öppet (!), och så handlade jag och hämtade ut ett paket till maken. Och allt detta gjorde jag med bara mig själv som sällskap. Det var snudd på ljuvligt! Och en lisa för öronen.

Nu är jag hemma igen. Vi har precis ätit middag. Det blev spaghetti och köttfärssås idag. Så här efter maten har hela familjen bänkat sig i sofforna framför TVn för att titta på SvampBob Fyrkant. Det är också härligt!

Ensam hemma

Gustav tycker att nu, när han är fem år, då är han stor och kan vara ensam hemma. Och vi har börjat pröva så smått.

Han har fått vara hemma själv vid två tillfällen, när Oskar har hämtats från förskolan. Då har det handlat om ca 15 minuter på egen hand. Och det har gått bra.

Idag skulle jag gå till biblioteket med barnen. Gustav ville inte följa med. Jag ville inte bli osams med honom, så jag frågade om han ville vara hemma själv. Det ville han. Sedan höll jag det långa förmaningstalet om vad han inte får lov att göra, när han är hemma själv. Jag är ganska övertygad om att det mesta gick in genom ett öra och ut genom det andra. Dessutom finns det ju ingen chans i världen att jag kan täcka in alla tänkbara scenarion som kan uppstå och handlingsplaner för alla. Så jag försökte fokusera på det viktigaste, vad det nu är.

Oskar och jag gav oss iväg och det visade sig att biblioteket var stängt. Gustavs ensamtid blev därmed inte så lång, lite mer än 30 minuter. Och det hade gått bra. Jag lämnade honom vid datorn och när jag kom hem satt han framför TVn och knaprade på knäckebröd.