Stickade strumpor

Igår stickade jag färdigt ett par strumpor till min pappa. De liknar inte alls strumporna på bilden på mönstret men de är fina ändå. Bilden på mönstret visar ett par randiga strumpor, där det nästan ser ut som blommor i en del av ränderna. Inga blommor så långt ögat kan nå på mina (pappas) strumpor men, som sagt, fina ändå.

Strumporna är stickade i ett garn som heter Frost, som är ett garn som består av 75% ull och 25% polyamid. De är stickade med stickor av storleken 2,5 mm.

Nu har jag återgått till att sticka klart Oskars tröja, som också syns på bilden ovan. Jag har lite mer än en ärm kvar att sticka. Sedan väntar en pippitröja till Oskar, ett par strumpor till vardera Gustav, min mamma och mig själv.

Och sedan har jag redan sett ut mönster och garn på två framtida stickprojekt...

Läsdagbok 4:e kvartalet 2012

Oktober

• Så gott som död av Mark Billingham (originalets titel: Good as dead)
• Badortsmysteriet av Agatha Christie (originalets titel: Peril at End House)
• And then there was none av Agatha Christie
• Cyankalium och champagne av Agatha Christie (originalets titel: Sparkling cyanide)
• Blodröd måne över Vilette av Ingrid Hedström
• Gropen av Agatha Christie (originalets titel: The Hollow)

November

• Döden till mötes av Agatha Christie (originalets titel: Appointment with death)
• Trick med speglar av Agatha Christie (originalets titel: They do it with mirrors)
• Kometen kommer av Tove Jansson

December

• Hämndens skugga av Val McDermid (originalets titel: The retribution)
• Död mans fotspår av Peter James (originalets titel: Dead man's footsteps)
• The walled garden av Catherine Dunne

Det här kvartalet återstiftade jag bekantskapen med Agatha Christie och lyckades hitta några böcker som jag inte har läst tidigare. Jag har i alla fall inte läst dem sedan 1991. Jag läste mycket av Christie under tonåren, böcker som min mamma bar med sig hem från UB i Lund.

Något som har blivit väldigt påtagligt under året är att jag måste "kämpa" för att det ska bli något läst. Förr gick det av sig själv, på något vis. Nu måste jag lägga mig i vinn om att läsa lite varje dag. Det är så lätt att jag gör annat i stället för att läsa. Jag har också märkt att jag har blivit lite mer kräsen. Under hösten har jag valt att inte avsluta 2-3 av de böcker jag påbörjat.

Årets bästa läsupplevelse var The walled garden av Catherine Dunne. Det är en roman om livets slutskede och omförsoning.

Totalt läste jag 45 böcker under 2012 (att jämföras med 43 böcker under 2011).

Toaletten som [någon] glömde

Den finns på Entré i Malmö.

Vid första besöket fattades det en krok att hänga ytterkläderna på. Det gick inte att spola. Tvålpumpen var trasig men var vänlig nog att lämna tvål ifrån sig ändå. Det fanns inga pappersservetter att torka händerna på.

Vid det andra besöket, såg jag till att inte gå in samma toalett. Men jag hade inte större tur för det. Den här gången fanns det inget toalettpapper. Det fanns inte heller något handfat att tvätta händerna vid inne på toaletten utan ute i förrummet. Här fanns det hela tvålpumpar ... men pappersservetterna var slut och apparaten som skulle blåsa varmluft fungerade väldigt sporadiskt.

Anledningen till besöket på Entré var att maken och jag skulle se The Hobbit. Vi har sett The Fellowship of the Ring-filmerna med stor behållning på bio (och ett antal gånger hemma på DVD), så det kändes som en självklarhet att även se den första filmen om Bilbo. Vi valde att se den i 3D och det var riktigt häftigt. Den nya high frame rate-tekniken gjorde bilden kristallklar, vilket jag tyckte gjorde att det såg lite overkligt ut. Jag blev även väldigt trött i ögonen.

Filmen i sig var bra, dock inte alls i samma klass som filmerna om ringen. Det är en helt annan typ av historia. Jag insåg att jag har glömt mycket av historien så det är kanske dags att läsa om boken.

Efter biobesöket åkte vi till TGI Friday's på Lilla Torg för att äta middag. Till förrätt åt vi kycklingfilé i skivor som var panerade/friterade på något sätt. Till varmrätt åt jag en Friday's Cheeseburgare och den orkade jag inte äta upp (maken hjälpte till), så någon efterrätt hade jag inte tänkt mig. Men ack så fel jag hade! När jag läste igenom dessertmenyn, föll jag för Brownie Obsession, som är en brownie med vaniljglass, varm choklad- och kolasås samt hackade nötter. Jag skulle ljuga om jag sade att det inte var gott.

Medan maken och jag var ute och roade oss, var barnen hemma med mormor och J.

Julbord nummer 4 och 5

Julbord nummer 4 avnjöts hemmavid på julafton. Sedan julen 2006 har maken och jag valt att dela upp julmatsätandet i två delar. Till lunch äter vi den kalla julmaten, d v s en uppsjö av olika inlagda sillar, ägghalvor med majonnäs och räkor, varmrökt och gravad lax, lammfiol och julskinka.

På kvällen äter vi den varma julmaten. Det absolut godaste är de tjockskurna revbenen, som har tillagats i flera timmar i ugnen med massor av senap, och kålrotslådan. Mer skulle egentligen inte behövas. Men det slinker även ner mer julskinka, köttbullar, prinskorv och potatis.

I år konstaterade jag att jag faktiskt skulle kunna skippa julskinkan helt och hållet. Den är inte så jätterolig. Köttbullarna, som vi gjorde ett par dagar före jul, var däremot delikata i all sin enkelhet. Av all julmat jag ätit i år är tallriken på bilden ovan den helt klart bästa!

Julbord nummer 5 var det dags för på juldagen, då pappa, mamma och Jost kom för att fira jul med oss. Det julfirandet blev inte som planerat. Precis när vi hade satt oss till bords, ringde pappas mobil och det var hans bror L, som ringde från sjukhuset. Hans I blev inlagd några dagar före jul och mer eller mindre under deras samtal gick I bort.

Det känns overkligt att I inte finns bland oss längre. Hon har liksom alltid funnits. Ett starkt minne av I kommer alltid att vara all den goda - utsökta - mat hon alltid bjöd på, när vi var där på middagar i samband med födelsedagar, nyår, trettonhelger.

Julen 2012

Efter veckor av tålmodigt väntande var det så äntligen julafton. Gustav hade varit vaken i närmare 45 minuter, när han sin vana trogen frågade vilken dag det var. Jag berättade att det var den 24 december och julafton. Gustav blev lite bekymrad och sade att då måste vi ju sova så att jultomten kunde komma. Jag svarade att jultomten redan hade varit här, varpå Gustav skyndsamt flyttade på sig så att han kunde se granen, och alla klapparna under den, och hans ögon blev jättestora.

Medan maken fixade frukosten, fick barnen öppna en gemensam julklapp, som innehöll en Nicke Nyfiken-bok, som jag läste för dem medan vi väntade på frukosten. Efter påklädning och tandborstning var det dags för lite mer julklappsöppning. Barnen valde var sitt stort paket. Gustavs innehöll den hett eftertraktade stora polisstationen i LEGO och Oskar fick också en polisstation, men då i Duplo.

Polisstationen och tillhörande polisbilar höll Gustav sysselsatt under de kommande fem timmarna. Det fanns nio påsar med legobitar som skulle sättas ihop och han gick metodiskt tillväga. Och när stationen var färdig lekte han och Oskar med den länge ... och har lekt med den mycket även under juldagen och annandagen.

Vi hade valt att fira julafton på egen hand, bara vi fyra, och det blev en väldigt lugn dag där vi tog dagen som den kom. Vi åt sill, ägghalvor och lax till lunch, tittade på Kalle Anka, öppnade julklappar och åt julmiddagen vid 17-tiden. Och massor av godis och julmust blev det också.

Oskars pengar

Oskar har en liten börs med enkronor. Idag fick han fyra enkronor till att lägga i sin börs. Jag frågade honom om han ville räkna sina pengar ... och det ville han:

- 1, 2, 3, 8, 9, 10, 5, 11, 13, 14, 5, 8, 11! Elva pengar är det.

- Hur gammal är Oskar...

Vi satt vid köksbordet och provsmakade på julköttbullarna, som precis hade blivit färdiga. I vanlig ordning hade Gustav en massa funderingar.

- Mamma, hur gammal är Oskar när jag är 40?

- Han är 37 år.

Gustav spärrade upp ögonen och tittade på Oskar och sade:

- Du är 37 år! med en röst som innehöll lika delar förtjusning och förfäran.

Oskar ville inte vara sämre och han tjoade:

- Tettibuuu.

Juliga aktiviteter

Någonstans långt därinne finns det nog en pysselgen trots allt. Kanske lyckades L skrämma fram den häromdagen, när hon utbrast Bu! på Facebook.

Vi har ett pepparkakshus! Gustav uttryckte en önskan om ett pepparkakshus och maken köpte en byggsats. Igår kväll, gjorde maken och jag slag i saken och i en gemensam insats byggde vi ihop vårt första pepparkakshus - ever!

Det tog väldigt lång tid att smälta sockret. Jag rörde och rörde och det hände absolut ingenting. Bara en stekpanna med strösocker. Ingen smätltning överhuvudtaget. Men plötsligt hände det och det blev febril aktivitet och så stod huset där utan att någon hade bränt sig på sockret. Och så ropade jag hej innan vi hade nått över ån. Maken skulle flytta på huset genom att skjuta på det. Vad han inte visste var att det stod ett dricksglas inne i huset och det glaset gjorde sånt motstånd att huset föll i bitar...

Men det gick att limma ihop med kristyr. Idag på morgonen dekorerade jag det och jag måste få säga att jag är rysligt nöjd!

(Om nu någon undrar vad det där glaset gjorde inne i huset så är det så att i flera pepparkakshusinstruktioner har jag läst att man ska ha glas att luta delarna mot, när man monterar huset. Jag tänkte att det är ju bäst att ha glas närvarande men någon användning för det hade vi aldrig. Det bara stod där och på något sätt så byggdes huset runt glaset och... ja, resten vet du redan.)

Pysselgenen har jobbat lite mer i veckan. I torsdags var det julavslutning på jobbet och det skulle vara julklappsutdelning i kollegiet. Julklappen skulle kosta 30 kr och jag kan ju säga att det var inte lätt att hitta något för den summan. Till slut blev det en värmeljushållare i form av ett garnnystan och till denna även ett glittrigt, rött värmeljus.

Tidigt i torsdags morse satte jag mig för att slå in garnnystanljusstaken, som inte kunde beskyllas för att vara särskilt fyrkantig och alltså lite besvärlig att slå in. För ett år sedan köpte jag en liten bok om paketinslagning och nu såg jag en chans att använda mig av den. Pysselgenen fick jobba för det var minst sagt pyssligt men resultatet blev ganska bra.

Julbord nummer 3

Det ska jag inte orda så mycket om. Det är nog bäst så.

Trevligt och roligt och många skratt, är ett sätt att sammanfatta det. Det blir ju lätt så i trevligt sällskap och dagens julbord var en jullunch tillsammans med kollegorna efter elevernas julavslutning. Och det var ju tur att vi kunde underhålla varandra annars hade det varit svårt att orka ta sig igenom jullunchens tre akter med mat och service som lämnade en del övrigt att önska.

Nu väntar en skön julledighet som jag hoppas ska bjuda på samvaro med familjen, god mat samt tid till både läsning och stickning.

Julstressen...

... känns väldigt avlägsen. Och det är inte en helt angenäm känsla. Så här års borde man vara stressad och undra hur man ska hinna få allting färdigt till julafton. Men jag känner mig ganska lugn på den punkten.

Vi har julpyntat en hel del redan, mer än vad vi brukar vid den här tiden i december. Julstjärnor och adventsljusstakar är på plats i fönstren. Julgranen är klädd. Julblommorna är på plats ... och nästan överblommade (maken ska plantera nya julgrupper).

Det som återstår på pyntfronten är att en del tomtar ska letas fram ur gömmorna. Pepparkakshuset ligger fortfarande i sin ask och väntar på att dekoreras och monteras men det får faktiskt vänta ett tag till. Städa måste vi också göra. Men det inte lönt att julstäda redan nu, eftersom då kommer det att hinna bli stökigt igen med tanke på att det är en vecka kvar till julafton.

Julklapparna är köpta. De flesta är inslagna också. Så där finns inte mycket att göra när det gäller det heller.

Helt utan stress är tillvaron emellertid inte. Sista veckan på jobbet före jul ligger framför mig. Tre arbetsdagar som mest kommer att ägnas åt att avsluta två kurser och försöka få så många elever som möjligt över G/E-nivån. Det kommer att innebära en himla massa rättning för min del. Usch!