Slutet-av-juli-tankar

Den senaste veckan har försvunnit i ett stort "poff". Det har varit så mycket att göra. Vi har rensat ut en mängd saker ur skrymslen och vrår och försökt få allting på sina rätta platser. Och vilken skillnad det gör! Det finns fortfarande en del att göra. Alla lådor och skåp i köket är i behov av att torkas ur, till exempel.

I måndags var RUT här och städade. Badrummen avkalkades. Alla skåpsluckor i köket torkades av och ugnen gjordes ren. Alla fönster putsades, både på in- och utsidan. (Vi abonnerar annars på fönsterputs av utsidan av fönstren på bottenvåningen.) Och så var det allmän damning, dammsugning och golvtvätt. Ute i trädgården blev alla rabatterna rensade och gräsmattan kantskars längs alla gräsmattor.

Medan huset städades, åkte vi hem till min pappa och åt frukost. Sedan stannade Oskar kvar där för att sova över hos morfar och det hade varit mycket roligt. Han ville inte följa med hem, när Gustav och jag kom och hämtade honom på tisdagen vid lunchtid.

När vi hade lämnat Oskar, var det dags för Gustavs första simlektion, som blev en hit. Nu är det simlektioner varje dag i tre veckors tid. Andra dagen regnade det och det ställde till det för Gustav som oroade sig för att det skulle bli för mycket vatten i poolen, att han inte skulle kunna bottna.

Efter Gustavs första simlektion åkte vi till Genarp för att äta lunch och sedan blev det en tur in till Lund och Gustav och jag fick håret klippt. När vi åt lunchen, tränade Gustav på att läsa olika skyltar. Han börjar bli riktigt duktig på att läsa korta ord. Men vid ett tillfälle blev det galet:

- Det står SANT där borta, sade Gustav.
Jag tittar och konstaterar att det står JÄRN ovanför dörren till en järnaffär.
- Nej, sade Gustav. Dom har stavat fel.

På kvällen satt Gustav och jag i nästan två timmars tid och byggde ihop hans LEGO-polisstation igen och den har barnen lekt mycket med sedan dess. Det är så roligt att se dem leka tillsammans och hitta på olika scenarier för LEGO-figurerna.

Andra saker som har tagit tid de senaste dagarna är jobbfunderingar. Jag har två jobberbjudanden att ta ställning till och det är svårt att bestämma sig. Det finns för och nackdelar med båda två och inget av jobben är helt klockrena. Nu är jag ganska säker på att jag har kommit till ett beslut. Jag pratade med min mamma om det igår kväll och plötsligt kände jag hur jag ska göra ... och den känslan fanns kvar, när jag vaknade i morse.

Jag tycker att det är så roligt att prata med Gustav. Inte bara för de riktiga guldkornen, som det ovan, utan även för att jag gillar hur han tänker och funderar på saker. Följande meningsutbyte hade vi igår:

- Mamma vad är tre plus tre?
- Det är sex.
- Vad är två plus två plus två?
- Det är också sex.
- Vad är fem plus ett?
- Det är också sex.
- Vad är ett plus ett plus ett plus ett plus ett plus ett?
- Det är också sex.

Det var ju inte så att Gustav behövde hjälp med svaren till sina frågor. Han ville få bekräftat det som han redan hade klurat ut på egen hand, att summan sex kan man komma fram till på mer än ett sätt.

Jultomten

Ytterligare ett samtal med Oskar:

- Jultomten är snäll, säger Oskar

- Tror du att han kommer i år?

Oskar nickar.

- Tror du att han kommer att ha med sig julklappar till dig?

Oskar skakar först på huvudet men sedan nickar han.

- Inte en, säger han.

- Hur många julklappar får du då? undrar jag.

- Tolv.

Vanligt förekommande konversation...

... med Oskar.

- Mamma, jag tycker om dig.

- Jag tycker om dig också.

- Mamma, jag älskar dig.

- Jag älskar dig också.

- Nähä! Jag är nakenfis!

Oskar är inne i en period då han helst går utan kläder, om inte annat så är underkroppen bar. Vid middagsbordet för en stund sedan frågade maken:

- Oskar, har du kalsongerna på dig?

Oskar tittade ner för att kolla och så såg han upp igen och skrattade:

- Nähä! Jag är nakenfis!

Haruni nummer 2

Idag blev min andra Haruni helt färdig! Ett tag kändes den som ett evighetsprojekt men färdig blev den. När en Haruni ska avmaskas, kan man välja mellan att göra en virkad avslutning eller en i-cord-avslutning. Min första Haruni avslutade jag medelst virkning så nu ville jag pröva på i-cord. Det är en metod som tar evinnerligt lång tid och det är så tråkigt att klockorna stannar. Jag vill påstå att den virkade avslutningen är finare, så det blir den jag kommer att använda på framtida Haruni-sjalar.

Denna rosa Haruni har jag stickat i ett garn som heter Kauni, färg JJ1. Kaunigarnet kommer i nystan som väger ca 100 g och jag beställde två stycken, eftersom jag visste att jag ville att denna Haruni skulle bli större än den första, som vägde ca 125 g.

Slutmåtten blev ca 160 x 80 cm. Jag har stickat sjalen med stickor 3,5 mm och jag har upprepat varven 17-32 i Chart A tre gånger mer än vad som anges i mönstret. Jag har inte kollat exakt hur mycket garn som gick åt men uppskattningsvis runt 150 g.

Som mest hade jag omkring 750 maskor på ett varv. Då var det svårt att låta bli att sticka fel. Det finns några fel i sjalen som jag faktiskt inte har brytt mig om att rätta till. På Online Stickcafé fick jag tipset att använda stickmarkörer mellan varje upprepning i mönstret. Vilken skillnad det blev att sticka efter det. Att jag inte tänkte på det själv!

Det där med att spänna upp sjalen är en historia för sig. Jag får det inte att fungera bra. Kanterna korvar sig. Jag kan inte sträcka ut sjalen tillräckligt så att bladen i kanten får plats. Inför den här blockningen hade jag köpt kolfiberstavar för att använda till kanterna men det förstår jag inte hur man ska göra, märkte jag. Det blev till att använda en halv miljon (minst!) knappnålar i stället. Jag har tittat på en del klipp på YouTube så till nästa gång kanske jag kan få det där med stavar att funka.

Botaniska trädgården i Lund...

... eller Botan, som jag hellre säger. Där hamnade vi idag. Inte alls planerat men mycket trevligt. Solen fortsätter att stråla över oss och vi passar, trots hettan, på att vara ute så mycket som möjligt. Det gäller att ta tillvara på de vackra dagarna och njuta.

Botan är ett sådant ställe som borde besökas oftare. Det är en oas mitt i staden. De stora gräsmattorna bjuder in till picknick och det finns också ett café. Där har jag inte varit men jag har sett att andra bloggar om det och det verkar vara mycket värt ett besök.

Jag misstänker att även Botan påverkas av värmen och torkan. Maken och jag sade i stort sett i mun på varandra att vi skulle ha åkt hit tidigare på säsongen. Då måste det ha varit ännu vackrare än vad det var idag.

Innan vi besökte till Botan hann vi med att äta glass på Glasskulturen. Det är nästan ett måste om man är i centrala Lund en sommardag. Kanske inte världens mysigaste ställe men mycket god glass. Jag valde Daimcocos och Toblerone idag, ett val som jag är nöjd med. Oskar åt och åt på sin strut med jordgubbsglass. Det var som om den aldrig tog slut, som om den blivit glassarnas motsvarighet till Särimner.

Det var, som sagt, inte alls planerat att vi skulle in till Lund idag. Vi hade ett ärende i Tomelilla strax efter klockan tio i förmiddags och det var snabbt avklarat. Sedan tittade vi på varandra och undrade "Vad gör vi nu?" Det blev Biltema och sedan glass och Botan. När vi kom hem, lekte barnen med vatten i trädgården i ett par timmar och vips så är den här dagen också slut.

Det här med barnens namn

Hur svårt kan det vara att säga rätt namn till rätt barn? Det ska jag tala om för dig. Det är ruskigt svårt. Hur kan det vara så svårt, undrar jag. Jag har två barn och två namn att hålla reda på. Inte precis rocket science.

Trots det känns det för tillfället som om jag säger fel namn till barnen oftare än jag säger rätt. Jag börjar fundera på om det bara är slumpen som avgör de gånger jag faktiskt lyckas pricka rätt.

Nästan utomlands

Idag har vi åkt mer buss och tåg. Och båt! Vi kunde inte bestämma oss om vi skulle åka till Simrishamn eller till Helsingborg. Det fick bli slumpen som avgjorde och Helsingborg vann med två minuters marginal. Vi tog bussen in till Lund och vid stationen visade det sig att vi kunde åka tåg mot Helsingborg två minuter innan vi kunde åka mot Ystad/Simrishamn.

Det var många som skulle mot Helsingborg. Tåget var proppfullt och Gustav och jag stod hela vägen. Oskar fick sitta i makens knä och han - Oskar alltså - lyckades charma ett antal äldre damer under resan. Det är något järnvägsfnulande på gång i trakterna av Kristianstad och tydligen går det snabbare för tillfället att ta sig till Hässleholm via Helsingborg, vilket kan vara en förklaring till människomassorna på tåget.

Vid knutpunnkten i Helsingborg löste vi biljett för att "tura över sundet" till Helsingör. Vi åkte bara fram och tillbaka och brydde oss inte om att gå av i Helsingör. Barnen var så nöjda med att åka båt. Tillbaka i Helsingborg åt vi lunch och sedan hade vi en knapp timme på oss till tåget mot Lund skulle avgå och då gick vi en promenad.

Det har varit ytterligare en varm och solig dag. Konstigt nog har jag inte känt av värmen så mycket under dagen men nu sedan vi kommit hem så är den påtaglig. I öster har det tornat upp sig mörka moln och det skulle inte sitta helt fel med en rejäl regnskur och kanske lite åska ovanpå det.

Födelsedagsfirande

Igår var det min mammas födelsedag. Facebook påstår att hon fyller .... nej, de behöver jag inte nämna men jag har svårt att förstå/acceptera att Facebook faktiskt har rätt. Vi hade bjudit hit mamma och J och min pappa för att fira födelsedagen hemma hos oss.

Oskar hjälpte mig att baka surdegsbröd på förmiddagen och han skulle även ha varit med och bakat födelsedagskakan men det hände sig så att han var och handlade med sin pappa just när kakan bakades. Jag bakade en bärcocoskaka. Jag vet inte vad den heter egentligen men jag kallar den för det. Det är en sockerkaka (på ett ungefär) som, när den är färdig, får en topping av hallon och blåbär och ett cocosglasyrtäcke och så gräddas det kort i ugnen. Det var länge sedan jag bakade den kakan och jag hade glömt bort hur god den är.

Det blev kräftor, surdegsbröd och ost till förrätt. Till varmrätt hade Mats grillat benfria fläskkotletter och till det hade vi färskpotatis, kokt broccoli, bearnaisesås och en grönsallad. Bärcocoskakan med vaniljsås blev efterrätten. Min pappa hade med sig jordgubbar, som åts med vispgrädde. Det vore synd att säga att vi var hungriga efter allt det där.

Jag gav mamma tre garnnystan med löftet att det ska bli ett par vantar av garnet ... och jag har börjat sticka på vantarna nu ikväll. Barnen hade valt ut en egen present till mormor. Det var en lektunnel till Svante och Noomi, mormors katter.

Bye bye skötbord

Äntligen tog vi oss i kragen och såg till att skötbordet avvecklades. Oskar har varit helt blöjfri i en månad och även innan dess användes det sällan. Nu finns det inte mer! Lite mer än sex år fick vi tillsammans och det har funnits i vårt badrum i Ingebo, Landskrona, Kävlinge och så här i Dalby.