Kusinbesök i Värnamo

Tidigt i  måndags morse hämtade jag och barnen morfar på stationen i Lund för att sedan köra till Värnamo och hälsa på min kusin, Ingrid. Vi pratade om att göra detta redan i slutet av förra sommaren men det var så varmt då. Sedan tog ledigheten slut och verkligheten sprang ifatt oss och tiden ifrån oss. Redan i början av maj i år fick jag ett brev från Ingrid och planeringen tog ett litet steg framåt och den här veckan kom vi alltså iväg.

Barnen är utrustade med eoner av tålamod. De klarade den 2,5-timmar långa bilresan utan en massa underhållning. Mot slutet tyckte Oskar att vi minsann borde vara framme snart. De belönades rikligt, när vi kom fram och det visade sig att Ingrid hade LEGO att leka med, mycket LEGO, annat LEGO än det barnen har hemma.

Ingrid tog emot oss med stora famnen och en frukost, som var som en hotellfrukost. Mycket gott att äta. Det satte tonen för resten av dagens måltider, som också var toppengoda. Efter frukosten pratade vi en lång stund. Det var inte bara Ingrid vi fick träffa utan även hennes barnbarn, A, som ska börja i sjunde klass om en månad. Vilken enastående tjej!

Att åka till Värnamo utan att besöka Apladalen fanns inte på kartan. Vädrets makter var verkligen på vår sida. Trots att himlens moln såg hotfulla ut, höll de inne med sitt regn. Apladalen visade sig vara en riktig oas. Jag blev mycket förtjust i grönskan, som bland annat bestod av täta ormbunkar, ekar och alar. Där finns lite för alla - kulturhistoriska byggnader, djur att titta på och så en stor lekplats.

Vi styrde kosan hemåt vid 18-tiden och det tog inte många minuter innan Oskar hade somnat.

Underbara lata lördag

Åh, vad underbart det är att bara ta dagen som den kommer! Eller nästan i alla fall. En sak hade jag planerat att göra idag och det var att åka till IKEA medelst tåg och buss. Men resten av dagen har jag bara gjort det som har fallit mig in.

Jag höll på att missa tåget till Malmö. Den som har satt ihop tidtabellen till buss 3 måste vara den största tidsoptimisten någonsin. Bussarna är ofta försenade ju längre från utgångspunkten de kommer. Jag förstår inte hur det ens kan vara möjligt för chaufförerna att hålla tiderna. På hemvägen var bussen ännu mer försenad men då hade jag inget att passa, så det spelade ingen roll. Den chauffören ägde verkligen "sin" buss. Han styrde och ställde, med omtänksamhet, och lämnade förarsätet åtminstone tre gånger under färden för att hjälpa passagerare och "kolla läget".

IKEA klarade jag av snabbt. Jag kom hem med lasyr, penslar och en tvålpump till badrummet. Det var det som stod på min inköpslista, förutom gardinstång men någon sådan som föll mig i smaken hittade jag inte. Utöver det köpte jag en förvaringslåda (kom på att jag MÅSTE ha en rosa), grytlapp, plåster, färgpennor, smörknivar (till mamma), grillkorv, rostad lök, choklad och säkert fler saker som jag redan har hunnit glömma.

Eftermiddagen har jag tillbringat med stickningen i högsta hugg. Jag tittade på damfinalen från Wimbledon på BBC One. John McEnroe var en av kommentatorerna, ett jobb han skötte utmärkt. Han har åldrats synnerligen väl! Matchen spelades mellan Serena Williams, som kunde vinna sin sjätte titel och en Serena Slam, och en stjärna på uppåtgående, Garbine Muguruza. Williams var nervös och Muguruza spelade emellanåt utmärkt, vilket gjorde det hela till en spännande match.

Serena Williams vann 6-4, 6-4 och det var hennes 21:a grandslamtitel. I och med segern är innehar hon alla grandslamtitlar för tillfället och är en enda seger från en äkta grandslam - US Open om några månader.

Efter tennisen blev det Wonders of the Solar System följt av ett reprisavsnitt från säsong fem av Downton Abbey. Stickningen har vuxit ordentligt denna underbara, lata lördag.

Måryd - Skrylle i bilder

Från Måryd till Skrylle

Redan i maj planerade pappa och jag att vi under sommaren skulle ta bussen till Måryd, gå till Skryllegården och ta bussen hem därifrån. Idag var det dags. Vädret var lurigt. Molnigt, mycket blåsigt och regnet hängde i luften. Men det blev perfekt promenadväder! Några få regndroppar men i övrigt uppehåll.

Bussen tog oss på en sightseeingtur från Lund till Måryd, via Sjöstorp, Dalby Söderskog, Skrylle, Torna Hällestad och trollskogen. Smala vägar och det gick inte fort. Jag vet inte hur det var möjligt för bussen att möta annan trafik (två bilar totalt) på de smala vägarna men det gick.

Vi hoppade av bussen på en slingrig grusväg nära Måryds parkering. Morfar hade med sig gifflar från Pågen och vi började vår utflykt med att mumsa på att par av dessa gifflar. Sedan gick vi den vanliga slingan i Måryd och därefter bort till det gamla vattenfyllda stenbrottet.

Skryllegården ligger på andra sidan det gamla stenbrottet och för att komma dit är det brant uppför. De andra tog den kortaste vägen medan jag valde att utnyttja mekanikens gyllene regel: Det du vinner i kraft förlorar du i väg. Jag gick serpentinvägen upp och trots att vägen var längre, var jag först uppe.

Det tog inte mer än 75 minuter att gå vår tur. Det gick betydligt snabbare än jag trodde att det skulle göra. Det är bra att veta inför framtiden. Det är fullt möjligt att köra antingen till Måryd eller Skryllegården och sedan gå tur- och retur.

Oskar bygger båtar

Oskar har byggt flera båtar i LEGO de senaste dagarna.

Det här är färjan vi åkte med till Helsingör.

Den bakre båten är färjan, som tog oss till Ven. Den främre båten är en båt vi mötte på väg till Ven.

Det här är en segelbåt och en bil.

Blixtvisit i Helsingör

Vi är nog inte riktigt normala, barnen och jag. De flesta åker någonstans för att göra något särskilt. Vi ger oss iväg för att vi (mest barnen) tycker att färdmedlen är roliga. Vi åkte båt igår och vi har åkt båt idag. Det blev även buss och tåg, både Pågatåg och Öresundståg.

Vi tog tåget till Helsingborg och första, bästa båt till Helsingör. Vi stod på akterdäck och tittade på när bilar körde ombord och hur färjan gjordes klar för avgång. Därefter gick vi till däcket i fören men där gick det inte att vara, eftersom det blåste så mycket. Oskar kunde knappt ta sig fram i motvinden.

När vi kom till Helsingör, spöregnande det. Vi kom så långt som till vänthallen på den danska sidan. Där fick Oskar syn på färjan genom ett fönster och han ville vänta tills den hade gått. När färjan börjat sin återfärd till Sverige, kom nästa färja in och då ville Oskar titta på den. Eftersom det regnade, bestämde vi att vi skulle åka med den tillbaka.

När vi lämnade Helsingör, gjorde solen försök att bryta genom molnen, så vi kunde stå ute på däck en stund men sedan ville barnen gå in och sätta sig. I Helsingborg åt vi glass, innan vi tog tåget hem till Lund igen.

Barnen var supernöjda med dagen, eftersom de fick se hur det gick till att lasta färjan och hur ramper fälldes upp och ner och hur bogvisiret kom på plats. Att bogvisiret är viktigt vet de efter att ha "läst på" om Estonia. De fick se hur vattnet rördes om av propellrarna och de kunde känna hur båten gungade på vågorna (det blåste ordentligt idag).

Beställning av möbler

Igår kväll skickade jag en beställning av möbler till IKEA. Det blir ett nytt köksbord. Det blir även förvaring i forma av två sektioner IVAR med hyllor och skåp. Den ska stå i köket och jag kan knappt vänta tills den är på plats. Det finns massor av saker som vill bo i den.

IVAR ska inte få behålla sin naturliga furuyta. Jag ska lasera. Det skrämmer mig lite. Jag är inte van vid att handha penslar, om det inte handlar om att pensla kanelbullar med ägg innan gräddning. Men någon gång ska vara den första, sägs det ju.

Utflykt till Ven i bilder

Vackra Ven

Dagens utflykt tog oss till Ven tillsammans med morfar. Det blev en dag, där transportmedlen var buss, tåg och båt.

Efter månader då olika båtkatastrofer har intresserat barnen - Titanic, Costa Concordia, Estonia, Scandinavian Star, Herald of Free Enterprise för att nämna några - kändes det inte som en självklarhet att barnen skulle vilja sätta sin fot på en båt. Men det gick bra. Båda två såg fram emot båtturen!

Jag var lite mer tveksam, eftersom det blåste ordentligt. Men jag oroade mig i onödan. Båten gungade nästan inte alls. Vinden var dock ganska kall. Vi stod ute på däck nästan hela färden från Landskrona till Ven. Det var massor av folk, som skulle ut till ön. Vi tittade på måsar och trutar, som följde efter båten. De fick flaxa ordentligt med vingarna för att komma ifatt båten. När de sedan var i jämnhöjd med båten, ägnade de sig åt någons slags glidflygning och lyckades hålla perfekt tempo med båten. Vi förundrades mycket över detta.

När vi kom till Ven, var det en strid ström som lämnade färjan och gav sig av till fots. Ganska snart kom vi till ett cykeluthyrningsställe och plötsligt var vi alldeles ensamma på vägen. Resten hade stannat för att ställa sig i långa köer för att hyra en cykel. Vi fortsatte att gå. Ven är vackert. Vi såg en vacker Skånegård, blommande linfält och barnen fick se hur överblommad raps ser ut på nära håll.

Vårt mål var Uraniborg och Tycho Brahe muséet. Själva muséet ligger inhyst i en kyrka. Där kan man se på film och det finns ett par rekonstruktioner av Brahes instrument. Utanför muséet finns en idéhistorisk lekpark och där hade barnen mycket roligt.

På vägen tillbaka till hamnen, Bäckviken, tog vi faktiskt bussen. Barnen var ganska trötta på att gå och genom att ta bussen, kunde vi stanna längre i lekparken. På tillbakavägen var båten nästan öde men så åkte vi också redan kl 13:15. Vinden hade avtagit och det var varmare än på överfarten. Eftersom det var så folktomt, fanns det gott om plats för Oskar att springa upp och ner i trapporna - och motionera sin mamma i förbifarten.

När vi kom hem, byggde Oskar sin egen version av färjan vi hade åkt med.

Den här ger mig gråa hår!

Jag håller på att sticka en halsduk. När den är färdig, kommer den att bestå av sex dominorutor.

När den är klar ... det känns i nuläget som om den aldrig kommer att bli färdig! Jag har stickat, repat upp, stickat, repat upp den andra rutan så många gånger att jag snart har tappat räkningen.

Det är så frustrerande, speciellt som det är ett så enkelt mönster. Bara rätstickning och på vartannat varv ska jag minska två maskor i mitten. Jag misstänker att den där minskningen ibland hamnar på udda varv i stället för jämna och då blir det fel.

Så sent som igår kväll repade jag upp den andra rutan, som nästan var färdigstickad. Om jag verkligen tänker efter, så har jag repat upp den tre gånger hittills (och då räknar jag inte med problemen, när jag skulle lägga upp maskor för den andra rutan första gången). Nu SKA jag vara noggrann och få det rätt.

Det är inte klokt att jag klarar av att sticka spetssjalar med omslag och ihoptagningar i parti och minut men inte kan få ihop en enkel rätstickning!