"Kan du slå kullerbyttor", frågade jag Oskar.
"Ja, det kan jag. Man ska tänka att man är som en köttbulle och så ska man rulla fram över golvet. Men jag brukar tänka att jag är en lång spaghetti."
Det var svårt att hålla mig för skratt. Det kändes på något sätt så typiskt Oskar, att vara tvärtemot. Jag frågade varför han tänker så.
"För att jag är så bra på kullerbyttor", sade han som det vore en absolut självklarhet.
En stund senare frågade jag Oskar en annan sak:
"Vad är det du brukar säga att jag gör? Att jag går dig på huvudet?"
"Ja, mamma, du går mig på huvudet, när du ska rätta språket och så."
onsdag 23 januari 2019
lördag 19 januari 2019
Nu är jag officiellt...
... tant.
En kollega frågade igår, om en av hennes elever hade gått fel och kommit in i mitt klassrum. Jo, det kunde jag berätta. Min kollega berättade då att hennes elev hade sagt att hon gått in i fel klassrum och där stod "en liten tant".
Som spiken i kistan har jag idag hämtat ut mina progressiva glasögon.
En kollega frågade igår, om en av hennes elever hade gått fel och kommit in i mitt klassrum. Jo, det kunde jag berätta. Min kollega berättade då att hennes elev hade sagt att hon gått in i fel klassrum och där stod "en liten tant".
Som spiken i kistan har jag idag hämtat ut mina progressiva glasögon.
söndag 13 januari 2019
Kläder i svartvit film
På Malmö Museum finns en utställning, som heter Bergman på modet - kvinnoroller och kostymer. Många av Ingmar Bergmans filmer/TV-serier utspelar sig i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet och modet från den tiden tilltalar mig mycket.Det var emellertid inte det som var mest intressant i utställningen. Det var i stället insikten att kläderna i svartvit film faktiskt är i färg!
Det är lite lustigt med sådana insikter, som egentligen borde vara självklara. Jag minns när jag insåg att en ko måste ha fått en kalv för att kunna ge mjölk.Jag fotograferade två klänningar, som var med i Sommarnattens leende. Nu funderar jag över hur man tänkte, när man bestämde vilken färg kläderna skulle ha, när man gjorde svartvit film. En färg kan ju förmedla en känsla men det spelar ju ingen roll, när färgerna inte syns.
Många återseenden och en fantastiskt trevlig dag
Känslan, när jag vaknade i morse, var att det var dagen efter en nyårsafton. Gårdagen var händelserik, lång (i betydelsen att det blev sent) och så var den rolig. Ett visst mått av nervositet fanns också med, eftersom jag hamnade lite utanför min comfort zone. Det skulle bli, i mina ögon, mycket folk. Det var förvisso till största delen personer, som jag känner, eller i alla fall kände på nära håll för 25+ år sedan. Dagen skulle dessutom avslutas med bowling, som jag inte har spelat sedan jag gick på gymnasiet.
Lördagens program stod Dan för. Samling på Malmö Museum (Malmöhus), där vi skulle fika och titta på utställningarna. När muséet stängde, väntade middag på Osteria Qui och därefter bowling på Big Bowl.
Jörgen, K, E och jag tog tåget från Skurup strax efter lunch och när vi kom till Malmö, gick vi från centralen till Malmöhus. Där anslöt Dan och Cecilia samt Dans syster och hennes man. Vi tillbringade en lång stund i akvariedelen av muséet och gjorde sedan en paus för fika. Därefter gick Ina (Dans syster) och jag och tittade på Ester Almqvist-utställningen och såg många vackra tavlor. Vi lyckades inte förstå på vilket sätt Ester Almqvist levde i två världar, som det stod i utställningens namn. Den stora behållningen bland konstverken var dock en tavla av Karl Nordström, Skogsgläntan. Den hade jag gärna haft på väggen hemma.
Några av oss åkte bil till restaurangen medan resten gick till fots. Till middagen anslöt Dans föräldrar samt en av hans kusiner och hans systerson. Cecilia och jag satt bredvid varandra på middagen och hade ett mycket trevligt samtal. Jag satt mitt emot E och vi pratade om musik samt försökte komma på vilka ord, som var framgångsrika när hon skulle fånga sin pappas uppmärksamhet.
Eftersom det var så längsen jag senast spelade bowling, kändes det som en utmaning att ta sig an det., men det var precis lika roligt som jag mindes det. Efter den första omgången hade Jörgen och jag lika många poäng. Det kändes som viktigt att hålla reda på. Ha ha! Vi var fler spelare i mitt lag, så vi hann inte spela lika långt i andra omgången som spelarna i Jörgens lag, så våra respektive slutpoäng kan inte jämföras med varandra. K hade den högsta slutpoängen av oss alla.
Strax före elva tog vi bussen till stationen för hemfärd till Skurup. Det var onekligen skönt att gå och lägga sig och sova efter en så kul, spännande, välplanerad och minnesrik lördag.
Lördagens program stod Dan för. Samling på Malmö Museum (Malmöhus), där vi skulle fika och titta på utställningarna. När muséet stängde, väntade middag på Osteria Qui och därefter bowling på Big Bowl.
Jörgen, K, E och jag tog tåget från Skurup strax efter lunch och när vi kom till Malmö, gick vi från centralen till Malmöhus. Där anslöt Dan och Cecilia samt Dans syster och hennes man. Vi tillbringade en lång stund i akvariedelen av muséet och gjorde sedan en paus för fika. Därefter gick Ina (Dans syster) och jag och tittade på Ester Almqvist-utställningen och såg många vackra tavlor. Vi lyckades inte förstå på vilket sätt Ester Almqvist levde i två världar, som det stod i utställningens namn. Den stora behållningen bland konstverken var dock en tavla av Karl Nordström, Skogsgläntan. Den hade jag gärna haft på väggen hemma.
Några av oss åkte bil till restaurangen medan resten gick till fots. Till middagen anslöt Dans föräldrar samt en av hans kusiner och hans systerson. Cecilia och jag satt bredvid varandra på middagen och hade ett mycket trevligt samtal. Jag satt mitt emot E och vi pratade om musik samt försökte komma på vilka ord, som var framgångsrika när hon skulle fånga sin pappas uppmärksamhet.
Eftersom det var så längsen jag senast spelade bowling, kändes det som en utmaning att ta sig an det., men det var precis lika roligt som jag mindes det. Efter den första omgången hade Jörgen och jag lika många poäng. Det kändes som viktigt att hålla reda på. Ha ha! Vi var fler spelare i mitt lag, så vi hann inte spela lika långt i andra omgången som spelarna i Jörgens lag, så våra respektive slutpoäng kan inte jämföras med varandra. K hade den högsta slutpoängen av oss alla.
Strax före elva tog vi bussen till stationen för hemfärd till Skurup. Det var onekligen skönt att gå och lägga sig och sova efter en så kul, spännande, välplanerad och minnesrik lördag.
tisdag 1 januari 2019
Ugnsprotest
Jag har bakat mycket de senaste veckorna. Lussekatter, matbröd, saffransbiscotti, bagels, chokladkaka och så kanelbullar nu i eftermiddag.
Jag tror att ugnen blev trött. På mig eller på sin tillvaro i största allmänhet. När kanelbullarna var färdiga, lade den av.
Err P-07. Så blinkade det ilsket (min tolkning) rött i displayen och ugnen var stendöd! Panik!!! Jag ska ju baka kladdkaka och "nötkaka" i morgon bitti till Oskars födelsedagsfirande.
Lugn, bara lugn, det finns en lösning på de flesta problem. En titt i ugnens bruksanvisning talade om för mig att jag skulle dra ut sladden, låta den vara utdragen i några minuter och sedan åter ansluta ugnen till elnätet.
Det funkade!
Jag tror att ugnen blev trött. På mig eller på sin tillvaro i största allmänhet. När kanelbullarna var färdiga, lade den av.
Err P-07. Så blinkade det ilsket (min tolkning) rött i displayen och ugnen var stendöd! Panik!!! Jag ska ju baka kladdkaka och "nötkaka" i morgon bitti till Oskars födelsedagsfirande.
Lugn, bara lugn, det finns en lösning på de flesta problem. En titt i ugnens bruksanvisning talade om för mig att jag skulle dra ut sladden, låta den vara utdragen i några minuter och sedan åter ansluta ugnen till elnätet.
Det funkade!
Minne från 2018
Det var en av de där dagarna i slutet av läsåret. Eleverna hade slutat men vi lärare hade ett par arbetsdagar kvar. Marie bjöd hem Lena, Åsa och mig på fika ... och vi fick se en otroligt vacker trädgård, fina/supercoola konstverk som Maries make har gjort samt gulla med kattungar så söta att man nästan fick hjärtsnörp.Det var en sådan där riktigt feel-good-träff som gjorde att man gick hem alldeles varm i hjärtat.
Out with the old, in with the new
Så gick ännu ett år så där rysligt fort igen. Det känns som om det var alldeles nyss jag skulle lära mig att skriva 2018 i stället för 2017 och nu är det dags att skriva 2019.
Nyårsafton inleddes med att Jörgen, jag och alla barnen träffades vid vårt första-dejten-vindskydd i Dörröd för att grilla korv tillsammans. Jörgen hade rekognoserat och hittat bilvägen fram till vindskyddet, vilket var tur med tanke på hur mycket som skulle med dit. Jag tror förvisso att vi hade klarat det även om vi hade gått från den vanliga parkeringsplatsen.
Det var mulet med milt, om två plusgrader kan kallas för milt. Mossan på bokstammarna lös härligt grön mot de kopparfärgade löven på marken.
Jörgen hade med ved, som vi tände i en av grillplatserna. Vi hittade pinnar, som täljdes till för att användas till att grilla korv och marshmallows. Jag har inte grillat marshmallows förut och det var riktigt gott.
Efter två timmar i skogen var det ganska skönt att åka hem igen. Trots plusgraderna blev det lite kallt om fötterna. När vi satt i bilen på väg hem, började det regna lite smått.
På kvällen kom Jörgen till oss i Lund. Oskar lade genast beslag på honom för att få hjälp att bygga ihop sin ubåt. De satt vid köksbordet och byggde medan jag lagade vår nyårsmiddag. Det blev kycklingfiléer med krämig parmesan- och timjansås och till det hasselbackspotatis (första gången jag gjorde det och det finns utan tvekan utrymme för förbättring) och en sallad. Senare på kvällen blev det efterrätt: chokladkaka med vaniljglass, daimkulor (jag gjorde ett undantag från min palmoljebojkott) och chokladsås.
Efter maten var Jörgen och jag så trötta att vi inte kunde föreställa oss hur vi skulle kunna hålla oss vakna fram till midnatt. Vi spelade UNO en stund med Oskar och sedan lade vi oss alla tre på sängen och åtminstone jag somnade en stund.
Tio minuter i midnatt var jag vaken igen och insåg att Oskar inte hade gett upp tanken på att gå ut och titta på fyrverkerierna. Det blev snabb påklädning. När vi kom ut var det ett bombardemang utan dess like. Vi gick bort till centret och fick se en del riktigt fina fyrverkerier.
När vi kom hem, blev det sänggång ganska omgående. Flaskan med bubbel får sparas till ett annat tillfälle. Jag var alldeles för trött för att dricka mer alkohol (hade druckit ett glas vin till maten tidigare på kvällen) och dessutom är jag inte helt glad över att dricka alkohol, när barnen är med. Gustav var den som höll flaggan i topp längst. Han tillbringade kvällen med att spela spel på datorn och avslutade dagen med att titta på Youtube i mobilen, när han hade lagt sig i sängen. Jag vet inte, när han somnade men han sov nog fram till klockan tio i morse.
Nyårsafton inleddes med att Jörgen, jag och alla barnen träffades vid vårt första-dejten-vindskydd i Dörröd för att grilla korv tillsammans. Jörgen hade rekognoserat och hittat bilvägen fram till vindskyddet, vilket var tur med tanke på hur mycket som skulle med dit. Jag tror förvisso att vi hade klarat det även om vi hade gått från den vanliga parkeringsplatsen.Det var mulet med milt, om två plusgrader kan kallas för milt. Mossan på bokstammarna lös härligt grön mot de kopparfärgade löven på marken.
Jörgen hade med ved, som vi tände i en av grillplatserna. Vi hittade pinnar, som täljdes till för att användas till att grilla korv och marshmallows. Jag har inte grillat marshmallows förut och det var riktigt gott.Efter två timmar i skogen var det ganska skönt att åka hem igen. Trots plusgraderna blev det lite kallt om fötterna. När vi satt i bilen på väg hem, började det regna lite smått.
På kvällen kom Jörgen till oss i Lund. Oskar lade genast beslag på honom för att få hjälp att bygga ihop sin ubåt. De satt vid köksbordet och byggde medan jag lagade vår nyårsmiddag. Det blev kycklingfiléer med krämig parmesan- och timjansås och till det hasselbackspotatis (första gången jag gjorde det och det finns utan tvekan utrymme för förbättring) och en sallad. Senare på kvällen blev det efterrätt: chokladkaka med vaniljglass, daimkulor (jag gjorde ett undantag från min palmoljebojkott) och chokladsås.
Efter maten var Jörgen och jag så trötta att vi inte kunde föreställa oss hur vi skulle kunna hålla oss vakna fram till midnatt. Vi spelade UNO en stund med Oskar och sedan lade vi oss alla tre på sängen och åtminstone jag somnade en stund.
Tio minuter i midnatt var jag vaken igen och insåg att Oskar inte hade gett upp tanken på att gå ut och titta på fyrverkerierna. Det blev snabb påklädning. När vi kom ut var det ett bombardemang utan dess like. Vi gick bort till centret och fick se en del riktigt fina fyrverkerier.
När vi kom hem, blev det sänggång ganska omgående. Flaskan med bubbel får sparas till ett annat tillfälle. Jag var alldeles för trött för att dricka mer alkohol (hade druckit ett glas vin till maten tidigare på kvällen) och dessutom är jag inte helt glad över att dricka alkohol, när barnen är med. Gustav var den som höll flaggan i topp längst. Han tillbringade kvällen med att spela spel på datorn och avslutade dagen med att titta på Youtube i mobilen, när han hade lagt sig i sängen. Jag vet inte, när han somnade men han sov nog fram till klockan tio i morse.
söndag 30 december 2018
Läsdagbok 4:e kvartalet 2018
Oktober
November
December
Totalt läste jag 44 böcker under året. Mitt mål var att ta mig igenom 40 och det kommer att vara målet för 2019 också.
- Madicken och Junibackens Pims av Astrid Lindgren
- Delicious! av Ruth Reichl
- Kyssfaktorn av Helen Hoang (orig. titel: The kiss quotient)
November
- De gömda av Gin Phillips (orig. titel: Fierce kingdom)
- Jag är Malala : flickan som stod upp för rätten till utbildning och sköts av talibanerna av Malala Yousafzai med Christina Lamb (orig. titel: I am Malala)
December
- Wonders of the Universe av Brian Cox och Andrew Cohen
- Barnens bibel av Anne de Vries (orig. titel: Kleuter Vertelboek voor de Bijbelse Geschiedenis)
Totalt läste jag 44 böcker under året. Mitt mål var att ta mig igenom 40 och det kommer att vara målet för 2019 också.
fredag 28 december 2018
Progressiva glasögon...
... here I come! Jag har kämpat emot i åtta år. Det var då någon gång, som en optiker för första gången andades om progressiva glasögon. Sedan kom besöket hos optikern, som ifrågasatte varför jag alls har glasögon, så det har jag inte haft de senaste fyra åren eller så. Under förra året skaffade jag läsglasögon och de använder jag faktiskt allt oftare. Läsglasögon är emellertid värdelösa, när jag sitter vid datorn, när jag stickar, när jag skriver för hand. De kan till nöds användas, när jag fäster trådar i mina stickprojekt.
Idag noterade jag att jag inte ser bra på långt håll heller och då känns det som om jag har nått till vägs ände. Jag börjar det nya året med en synundersökning och det tvivelaktiga nöjet att leta efter nya glasögonbågar. Men det blir väl bra, när det är färdigt.
Idag noterade jag att jag inte ser bra på långt håll heller och då känns det som om jag har nått till vägs ände. Jag börjar det nya året med en synundersökning och det tvivelaktiga nöjet att leta efter nya glasögonbågar. Men det blir väl bra, när det är färdigt.
Tankar från en tvättstuga
Jag ägnar morgonen åt att tvätta (och baka). I dagens tvätt finns det lakan och när jag hänger lakan, tänker jag hur bra det vore att ha ett extra par händer till hjälp. Gustav börjar bli så stor att han skulle kunna hjälpa till. Den tanken gjorde mig lite glad, momentant, för sedan kom jag på att jag brukar tvätta lakan den helgen barnen är hos sin pappa. Alltså inga extra par händer att hjälpa mig.
I barnens sängar är underlakanen av dra-på-lakan-typ. Jättebra ... när man bäddar. I övrigt är den sortens lakan mest ett irritationsmoment. Nästan omöjliga att hänga upp i torkskåpet. Totalt omöjliga att vika ihop. (Jo, jag vet att det finns instruktionsvideos på Youtube.) Av den anledningen har jag bara köpt två sådana lakan. De är i barnens sängar. De tvättas. De bäddas sedan på plats i sängarna igen. Det där med att vika och lägga in i skåp - aldrig!
Och nu lämnar vi de normala tvättstugetankarna och går över till avdelningen bisarrt och ologiskt:
Ibland, långt ifrån varje gång jag tvättar, tänker jag att jag ska mötas av ett blodbad i tvättstugan, att det har skett ett blodigt mord där. Varje gång jag öppnar torktumlaren för att lägga in tvätt, tänker jag att det ska ligga ett avhugget huvud i den. Varje gång jag öppnar torkskåpet, tänker jag att det ska ligga en död kropp instuvad i det (hur den nu skulle få plats där med tanke på alla torkstänger som finns i skåpet, men så är det ju också helt ologiska tankar).
Slutsats: jag borde kanske sluta läsa deckare, åtminstone deckare av typen hitta-lik-inuti-vattensängar eller det-droppar-blod-från-lägenheten-ovanför-ner-i-det kokande-vattnet-i-grytan-på-spisen.
I barnens sängar är underlakanen av dra-på-lakan-typ. Jättebra ... när man bäddar. I övrigt är den sortens lakan mest ett irritationsmoment. Nästan omöjliga att hänga upp i torkskåpet. Totalt omöjliga att vika ihop. (Jo, jag vet att det finns instruktionsvideos på Youtube.) Av den anledningen har jag bara köpt två sådana lakan. De är i barnens sängar. De tvättas. De bäddas sedan på plats i sängarna igen. Det där med att vika och lägga in i skåp - aldrig!
Och nu lämnar vi de normala tvättstugetankarna och går över till avdelningen bisarrt och ologiskt:
Ibland, långt ifrån varje gång jag tvättar, tänker jag att jag ska mötas av ett blodbad i tvättstugan, att det har skett ett blodigt mord där. Varje gång jag öppnar torktumlaren för att lägga in tvätt, tänker jag att det ska ligga ett avhugget huvud i den. Varje gång jag öppnar torkskåpet, tänker jag att det ska ligga en död kropp instuvad i det (hur den nu skulle få plats där med tanke på alla torkstänger som finns i skåpet, men så är det ju också helt ologiska tankar).
Slutsats: jag borde kanske sluta läsa deckare, åtminstone deckare av typen hitta-lik-inuti-vattensängar eller det-droppar-blod-från-lägenheten-ovanför-ner-i-det kokande-vattnet-i-grytan-på-spisen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)