Igår, när jag kom och hämtade Gustav på förskolan strax före klockan 14, blev jag tillfrågad om jag hade möjlighet att vänta en stund, eftersom det skulle bli medaljutdelning. Naturligtvis stannade vi kvar för att titta på när Gustav fick medalj.
På förmiddagen hade barnen varit ute och gått längs det gamla järnvägsspåret, som idag är gång- och cykelstråk. De hade plockat skräp ... eller rättare sagt, återvinningsbart material som kastats av slarviga, obetänksamma personer som förflyttat sig längs sträckan.
Medan vi väntade på att Dan, en av pedagogerna, skulle bli färdig med medaljerna, berättade några av småflickorna att T och E hade minsann inte varit duktiga. De hade mest tramsat. Sedan skyndade de sig att tillägga att Gustav hade varit jätteduktig.
Och så var det dags för medaljutdelning. Barnen ställde sig i ring på golvet, på de platser där de sitter under samlingarna. Dan kom med medaljerna. Ett och ett kallades barnen fram, fick sin medalj, skakade hand med Dan och vi andra applåderade.
Resten av eftermiddagen berättade Gustav flera gånger att han är bra på att skräpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar