Jag tror minsann att det har börjat...

... det där jag har fasat över och inte alls sett fram emot. Gustav har sin första lösa tand!

Jag tycker att lösa tänder är rysligt otäcka. De vickar fram och tillbaka och till slut kan man nästan snurra på dem ett helt varv. Jag minns att jag själv tyckte om att visa upp mina lösa tänder för andra, visa hur mycket de kunde vicka. Jag har sett andra barn visa sina lösa tänder för mig, nu sedan jag blivit vuxen, och det fullkomligt vänder sig i magen.

Jag gissar att Gustav inte är olik andra barn och att han glatt (och lite stolt) kommer att vilja visa upp sina lösa tänder.

Ryyyyyyys!

Sparar för framtiden

Vi har precis ätit middag. Gustav lämnade köksbordet med orden:

- Mamma, du är så vacker. Jag är så kär i dig. Det kommer hjärtan ur mina ögon och min hjärna.

Min första tanke var att det är nog bäst att jag tar med barnet till en optiker. Sedan tänkte jag att det är nog bäst att jag lägger de här orden på minnet inför framtiden, då han troligen kommer att säga helt andra saker till mig.

Att underhålla tvättmaskinen...

... blev dagens efter-jobbet-nöje.

Det kom ett felmeddelande på displayen. Min första tanke var Nej jag orkar inte!!! och att jag skulle låta maskinen vänta tills maken kom hem.

Men så tänkte jag om. Maken kommer knappast att vara piggare än jag, när han kommer hem, så varför ska jag lämpa över detta på honom. Dessutom var barnen lite osams och jag behövde något som kunde fånga Oskars uppmärksamhet en stund.

Enligt instruktionsboken beror felmeddelande E18 på att avlopps"någonting" är igensatt. Innan jag kunde ge mig i kast med avloppsgrunkan måste jag tömma maskinen på vatten. Som vanligt förundrade jag mig över hur knasigt konstruerade saker kan vara. Tömningsslangen sitter ungefär fem centimeter över golvnivå och där ska man lyckas få in ett uppsamlingskärl som rymmer ganska stora mängder vatten. Enligt bilden i instruktionsboken föreslogs en hink. Tillåt mig skratta Hahahahahahahahaha! Vem lyckas få in en hink mellan golvet och den kort-korta slangen, när det finns fem centimeter att spela med?

Nåväl, jag fick tömt maskinen och i avloppsmojängen hittade jag en sådan där finurlig lapp, som jag ibland slänger in i tvättmaskinen för att den ska samla upp eventuell färg som fälls från tvätten. Inte undra på att avloppet sände ut ilskna (jo, maskinen pep något infernaliskt) felmeddelanden. Det måste verkligen ha varit tvärstopp.

Nu är maskinen glad igen och fungerar som den ska.

Nu har jag hittat dem

Igår hittade jag vitsippor i Dalby söderskog. Det var fjärde veckan i rad som jag var där och letade.

I övrigt är jag bara trött, trött, trött. Den senaste veckan har jag tampats med någon slags förkylning eller snarare en bedrövlig hosta, som har gjort att jag har sovit dåligt på nätterna. Vaknade med lite feber i fredags men den gick över ganska snabbt. De senaste dagarna har jag försökt att vila så mycket som möjligt.

Hostan har i alla fall gett med sig men tröttheten finns kvar. Jag somnar så fort jag sätter mig ned. Jag kan inte påstå att jag känner mig redo att gå till jobbet i morgon men det är bara att bita ihop.

Vilse i färg!

SVT har öppnat sitt arkiv. Jag har väl hört talas om att så skulle ske men jag har inte satt mig in i när eller i vilken omfattning. Men nu har det hänt!

Jag bestämde mig för att visa första avsnittet av Vilse i pannkakan för barnen. Jag har aldrig förstått hur det kommer sig att så många inte gillar Vilse i pannkakan. Jag tyckte om programmet som barn och efter att ha sett första avsnittet ikväll, ser jag gärna resten tillsammans med barnen. Gustav tittade och gillade.

Men ... programmet är ju i färg. Det hade jag ingen aning om. Vi hade svartvit TV, när jag var liten, så jag minns ju endast Vilse i gråskala. Det var faktiskt lite svårt att greppa att det faktiskt fanns färger i världen på andra sidan pannkakan.

Allt i SVTs arkiv är inte tillgängligt än. Jag sökte på Trolltider och Teskedsgumman men fick inga träffar. Och medan jag skriver det här kommer jag att tänka på Tårtan. Den måste ju ses igen.

Socker, grädde, nötter och mandelflarn.
Och så sist, men inte minst,
en liten ros av marsipan.
Smörkräm, krikon, snabbkräm och gott gelé. 
Frasses deg och en flaska saft,
och så en liten klick med sylt.

Vårkänslor

Idag kändes det verkligen som om våren gav sig tillkänna. Solsken. Mer än tio plusgrader. Vinden var dock lite kall.

Jag gav mig på att plocka undan barnens och mina vinterskor. Barnens vinteroveraller tvättade jag i förrgår och de hänger nu i klädkammaren och jag räknar med att de inte behöver användas igen. Oskar blev helt överlycklig när han fick se Gustavs gamla gummistövlar, som jag plockade fram ur gömmorna. Det är bilar på dem.

Strax före lunch tog jag med mig barnen till Nova för att köpa skor till mig och Gustav. Det var en utflykt som jag bävade lite för, eftersom det hade kunnat sluta hur som helst. Men barnen var på bästa samarbetshumör och på 20 minuter lyckades jag hitta ett par gummistövlar och ett par gymnastikskor till Gustav och ett par nya boots till mig.

När vi kom hem, var ett par av grannbarnen ute och lekte och Gustav och Oskar gjorde dem sällskap. Oskar var lite yrvaken och hans humör var inledningsvis inte att leka med. Han ville inte dela med sig av några av sina leksaker. Det gick som tur var över ganska fort. Gustav, däremot, visade sin kickbike för grannpojken och förklarade hur bromsen fungerar, innan han lånade ut den. Det var roligt att följa.

Maken tog fram grillen och fixade en mumsig lunch/middag åt oss - på grillen hamnade fläskkotletter, kyckling och korv och till det åt vi kokt broccoli och en sallad.

Klockan fyra hade maken ett spinningpass ute i Skrylle. Vädret var så underbart att vi bestämde att hela familjen skulle följa med. Medan maken cyklade på inomhus, gick barnen och jag en runda längs elljusspåret och sedan lekte barnen på lekplatsen.

Jag var på jakt efter vitsippor men hittade inga. Hasseln blommar däremot och vårfåglarna sjunger.

Gustav har hittat klättergenen. Han strålar av lycka varje gång han lyckas. Han vågar att utmana sig själv och det är härligt att se hur han växer med varje framgång.

Det känns som om våren faktiskt är här!

Redan igår på dagen kändes det annorlunda. Det bitande kylan, som har funnits i luften så länge, var inte längre där. Igår kväll, när maken och jag hämtade barnen hos morfar vid halvniotiden, var det fortfarande milt i luften.

I morse vaknade jag strax efter klockan fem, ungefär samtidigt som maken gav sig ut på sin morgonpromenad (ett envist ömt knä hindrar honom från att löpträna för tillfället). Han var tillbaka hemma strax efter klockan sex, helt lyrisk över hur underbart det var ute.

Jag bytte snabbt om och gav mig ut på en promenad, jag också. Och det var härligt! (Det blev 4 km på 40 minuter.) Mulet och tre plusgrader men det räckte med en kortärmad tröja och en fleecejacka. Det var en kakafoni av fågelkvitter och råkkraxande i luften. Den sista biten av min tur hörde jag sånglärkan!

Så, ja, nu kan jag säga att våren är här!

Dagens frukost är avklarad. Det blev ett hårdkokt ägg, en skiva bröd och en burk makrill för min del. Barnen och maken åt havregrynsgröt. Maken och Gustav är nu på väg till Staffanstorp. Maken har bokat in sig på ett spinningpass och Gustav ville följa med. Han är nyfiken på vad pappa gör, när han tränar.

Oskar ligger nedbäddad på soffan och tittar på en smurffilm. Jag tänker ta fram en stickning och göra honom sällskap. Dagen ligger framför oss. Klockan har inte ens hunnit bli halv nio den här lördagsmorgonen.

It's a never-ending story

Tvättmaskinen och diskmaskinen används non-stop. Så fort någon av dem har stannat och tömts, är det dags att fylla dem och starta om på nytt.

Om och om och om igen.

En annan never-ending story är barnens förkylningar. Båda två har varit förkylda i tre veckor nu. Idag har Oskar fått en hosta som inte alls låter trevlig.

Jag hoppas verkligen att den utlovade vårvärmen kommer nu och att alla sjukdomar blåser bort med de friska vårvindarna.

Stickade alster

I mitten av februari beställde jag garn och sedan dess har jag väntat och väntat och väntat på att det skulle levereras. Nu är det här. Medan jag har väntat har jag färdigställt lite andra saker.

Strumporna i Alpaca är redo att användas, så fort de hittar en ägare. Jag har någon i åtanke. De är stickade i 100% pure Alpaca och färgen har namnet isgrå. De är stickade med strumpstickor 2 mm.

Pippi-tröjan till Oskar har också blivit ett avslutat projekt och jag är rysligt nöjd med den. Alla mina farhågor om hur hemskt det är att sticka Pippi-tröjor var helt onödiga. Tröjan är stickad i ett garn som heter Flox, som är 100% bomull, och det var lätt att sticka med. Jag använde stickor i storleken 3 mm.

Det blev en del garn över, när Pippi-projektet var klart och av det gjorde jag en grytlapp. Det finns fortfarande garn kvar och av det kommer det troligtvis att bli en grytlapp till, kanske lite mindre än den första.

När allt det här var klart, hade jag tänkt att sticka mig ett par strumpor till mig själv i garnet Frost. Jag började och hann sticka ett par centimeter på resåren på den första strumpan, när en syn på jobbet gav mig en idé. I kapprummet, ur fickan på en vinterjacka, stack det upp en stickad halsduk. Det påminde mig om att jag har ett mönster på en halsduk liggande och att Frost-garnet nog skulle lämpa sig till den. När jag kom hem provstickade jag en bit och blev nöjd med resultatet och nu växer halsduken vidare.

Den fungerar

Utan tvekan gör den det!

Maken och Oskar satt och skruvade på den här klockan i tisdags kväll för att få den att ringa. Efter en stund konstaterade maken att den inte fungerade.

Ungefär sex timmar senare, klockan 0:38, visade det sig att maken hade fel. Jag vaknade av ett ringande som aldrig tog slut. Jag snubblade ur sängen och nerför trappan i jakt på klockeländet. Det var mörkt och jag fick orientera mig efter ljudet och hittade den till slut på golvet i köket.

Så visst fungerar den... 

Bra att ha

Ibland är bloggen riktigt bra att ha.

Jag hittade några mappar med foton på datorn. De är från juni 2011. När jag tittar på dem, kommer jag ihåg söndagsutflykten vi var på den dagen men jag minns inte vilka samhällen vi passerade. Det kunde bloggen hjälpa mig med.

När jag läser avslutningen på det där inlägget från sommaren 2011, inser jag att vi fortfarande inte har varit i Trollskogen med barnen. Det är dags att göra något åt det, bara värmen kommer. Just ikväll är visar sig våren inte från sin bästa sida. Det har snöat. Enorma, gigantiska snöflingor.

På jakt efter vitsippor

Jag pratade med min svåger igår kväll och enligt honom finns det vitsippor i trakterna av Ljungby. Jag hade tänkt att vänta med att åka tillbaka till Dalby Söderskog till nästa helg, just för att leta efter vitsippor, men bestämde mig för att ta en tur med barnen redan idag på morgonen.

Det hade inte hänt så mycket med våren sedan förra helgen. Snön ute i terrängen var förvisso i stort sett helt borta och isen på bäcken var ett minne blott. Några vitsippor hittade vi inte men det börjar allt grönska så smått bland fjolårslöven på marken.

När vi kom körande till Söderskogen, gick en glada ner för landning på en åker alldeles intill vägen. Det är en stor och ståtlig fågel vilket inte syns så tydligt när man ser den uppe i skyn. I förra veckan hörde jag en hackspett inne i skogen. Idag såg jag den och jag skulle gissa på att det var en större hackspettshane med tanke på den röda fläcken i nacken. Jag både hörde och såg bofink och talgoxar. Blåmesar flög omkring längs stigen. När vi hade gått varvet runt inne i skogen och började närma oss parkeringen såg vi en ekorre och två nötveckor.

Det var en trevlig start på dagen. Härnäst väntar kalas för Gustav och Oskar ska hem till mormor en stund.

Ljuvligt vårtecken

Idag var tiden inne att bege sig ut på jakt efter Tussilago. Dessa lysande gula blommor gör mig så lycklig! Nu väntar jag på vitsipporna.

Även SIM-kort kan bli gamla

För en månad sedan lade min gamla mobiltelefon av. Efter drygt sex år i min tjänst tyckte skärmen att den hade fått nog. Jag använder inte min mobil särskilt ofta. Den ringer någon gång då och då. Jag ringer upp någon (oftast maken eller mamma) någon gång då och då. Jag skickar ett SMS någon gång då och då. Ändå kände jag smått panik över att plötsligt vara mobillös.

Jag hittade en snabb lösning på internet och inom två dagar var jag ägare till min första smart phone. Man kan säga att jag har uppdaterat mig.

Det har varit en rolig ny bekantskap. Till att börja med var jag väldigt övertygad om att jag inte skulle ladda ner Facebook-appen. Det tog väl mindre än en vecka så hade jag gjort det. Instagram skulle jag inte heller ha ... men det har jag. RunKeeper har jag också laddat ner och det är en rolig app.

De senaste dagarna har jag märkt att min mobil har varit väldigt tyst. Inga samtal. Inga SMS. Det har inte kommit några uppdateringar från Facebook. Instagram har inte fungerat om jag inte har varit ansluten till vårt trådlösa nätverk här hemma via Wifi. Igår såg jag att det står att jag endast kan ringa nödsamtal. Något var alltså fel! Jag gjorde några försök att, med hjälp av bruksanvisningen och Telias hemsida, lösa problemet men lyckades inte. Då ringde jag Kundtjänst.

Där fick jag tala med en mycket trevlig (ung?) man. Han bad mig stänga av telefonen. Hmmm, det hade jag inte gjort en enda gång sedan jag köpte den, så det visste jag knappt hur jag skulle göra. Sedan skulle jag sätta på den - och vips så fungerade den igen. Den visslade och vibrerade och pep när en mängd uppdateringar och SMS trillade in.

Förklaringen som jag fick är att SIM-kort tydligen på något sätt kan låsas i smart phones och man låser upp dem genom att starta om telefonen. Sedan är mitt SIM-kort gammalt. Det är från september 1999 och killen menade på att det nog kan komma att ge upp helt om ett tag. Dessutom är det bara anpassat för 2G-nätet och kan inte "komma ut" på 3G-nätet. Han skulle skicka mig ett nytt och modernare SIM-kort, helt utan kostnad.

Tummen upp för Telias kundtjänst!

Första konstruktionen

Idag har Oskar gjort sin första konstruktion efter en förlaga. Medan jag höll på med middagen, ville Oskar "spika" och gick och hämtade lådan med "spika" i skåpet, där vi förvarar spel och pyssel.

Han började med att hitta bitar som hade formen av sol och halvmåne och spikade upp ett flertal sådana i olika färger på plattan. Sedan fick han syn på locket till kartongen. Där fanns en gubbe. Den ville Oskar göra.

Helt på egen hand knåpade han ihop det här: