Det känns som om...

... en cirkel är sluten.

Idag är det en månad sedan Jörgen och jag träffades för första gången på 21 år. Vi lärde känna varandra genom en gemensam vän 1990. Första mötet var på en pingstbal i Garpenberg men jag ska ärligt säga att jag inte minns något av det. Våra vägar skulle förvisso ha kunnat korsats redan på mellanstadiet på Ribersborgsskolan eller på högstadiet på Slottsstadens skola.

Fotot ovan är taget på nyårsafton 1992. Jörgen, Anders och Dan kände varandra sedan gymnasietiden. Jag lärde känna Dan, när jag pluggade på Skogis. Under de första fem åren på 90-talet hade jag den stora förmånen att få umgås dem och det är år som jag har många fina minnen från. Våra vägar skildes åt midsommaren 1995.

Vi träffades inte så ofta. Dan och jag studerade i Garpenberg och Umeå vid den här tiden, så det var när vi kom hem till Malmö på loven, som vi kunde ses alla fyra. Anders och Jörgen kom till Umeå ett par gånger. När jag bodde i Uppsala, var Dan och Jörgen där och hälsade på. Midsomrarna tillbringade vi ofta tillsammans i Dalarna hos vänner.

Jag försöker minnas vad vi gjorde tillsammans. Kortspel, födelsedagar, utflykter, någon enstaka fisketur, nyårsfirande, biobesök, fotbolls-VM 1994 (ja, på TV, alltså) ... och så midsomrarna i Dalarna. Även om detaljerna är diffusa eller bortglömda, så är det med glädje jag tänker tillbaka till denna period av livet.

Men det tog alltså inte slut den där midsommaren 1995. Ett nytt kapitel har börjat skrivas...